Månad: oktober 2011

Sonen,  jag och massor av människor.  Som vanligt möter han en hel del han känner. De  hälsar och jag blir presenterad som mamma. Vi rör oss i folkmassan. Det kommer fram en snygg kvinna. Hon hälsar på sonen och säger: ”Det var du som tog bilderna på mig.” och han sverar att det var det. Så sträcker jag artigt fram handen och presenterar mig som mamma och kvinnan ler och säger att hon heter Kajsa. Vi går där ifrån och jag säger till sonen att henne känner jag igen. Han ler finurligt, vi går några steg till och jag säger: ”Shit! Var det Kajsa Grytt?” Ja, det var det.

Så uppdagades det att Håkan Juholt inte är bättre än sin företrädare. ”Mycket vill ha mer”, har drabbat även honom och han såg sin chans att bo gratis och tog den. Att försöka släta över det hela efteråt hjälper inte. Förtroendet för honom är redan förlorat. Jag och de flesta andra som har en vanlig månadsinkomst kan faktiskt inte förstå varför man som politiker både ska ha 140 000 i månadslön och gratis boende. Det är egentligen inte bättre än förr i tiden då brukspatroner och andra skodde sig på arbetarna. För det är ju våra skattepengar som används varje gång en politiker höjer sin egen lön, reser med första klass, får pension fast vederbörande fått ett nytt jobb, åker taxi istället för att åka kommunalt eller cykla, dricker vin och äter flotta måltider  i tjänsten. Det förstår nästan alla utom de själva verkar det som.

 Väninnan med resebyrån berättar om EU-politikern som bytte in sin första klass biljett till Bryssel mot en turistklassbiljett. För mellanskillnaden köpte han en semesterresa. I DN läser jag att Mona Sahlin har kvar sin höga lön 144 000 i månaden, fast nu betalas den av partiet. Och var får partiet sina pengar ifrån? Har S några inkomster måntro? Nej, du gissade rätt! S får bidrag av staten. Det är dina och mina skattepengar. Så det är inte så konstigt att en arbetare i Sverige tjänar 20 000 i månaden och har svårt att få det att gå runt. Det som är konstigt är att vi inte protesterar mer och att vi fortsätter att rösta på dem som vi egentligen tappat förtroendet för.

”Bra där Svenska Akademin”, skrev en f.d. arbetskamrat och svensklärare på sin statusrad på Facebook idag. Och ja, det får man väl hålla med om? En svensk poet.   Tomas Tranströmer! Vad kan man mer begära? Haruki Murakami får ursäkta. Han är dessutom ung nog att få priset ett annat år. Fast den som undrar vilken min favoritdikt av Tranströmer är frågar förgäves. Jag kan ingen utantill. Dock hittade jag denna i en antologi här hemma. Visst är den fin?

Hemåt

Ett telefonsamtal rann ut i natten och glittrade på

landsbygden och förstäderna.

Efteråt sov jag oroligt i hotellsängen.

Jag liknade nålen i en kompass som orienteringslöparen

bär genom skogen med bultande hjärta.

Ur Sanningsbarriären 1978

Så är det snart dags för Nobelpriset i litteratur. Nej då, det är inte jag som ska ta emot det utan någon författare som jag förhoppningsvis vet vem han eller hon är. Ibland hjälper det faktiskt inte att ha läst litteratur på universitetet. Akademiledamöterna lyckas i alla fall leta reda på någon för mig okänd författare. Ibland  känner jag till namnet, men har inte läst något av honom eller henne. Som när t.ex Elfriede  Jelinek fick priset. Henne hade jag hört talas om, men inte läst något av och det tänker jag heller inte göra. För den halva bok som jag läste handlade om alldeles för sjuka och konstiga människor för min smak.

Jag hoppas att den som i år får priset är någon som många har läst som t.ex. Haruki Murakami. Hans böcker är så bra att man aldrig vill att de ska ta slut. Först läste jag Sputnik älskling, sen Norwegian wood, därefter Vad jag talar om när jag talar om löpning som är ett måste för alla som tränar löpning i någon form och nu sitter jag försjunken i Fågeln som vrider upp världen. Helst skulle jag vilja läsa ur den boken hela dagarna. Amos Oz  är en annan av mina favoriter. Han skriver vackert om viktiga saker  utan att vara sjuk eller bitter. Det är så det ska vara.

Kollegan, som har doktorerat i afrikansk poesi, säger att det måste bli en poet i år. Adonis är tydligen en favorit. Vilken är din?