Månad: januari 2015

”Vi behöver en ny Voltaire, Gandhi och Martin Luther King på en och samma gång i världen”, säger väninnan.

Och en ny Rosa Parks, helig Birgitta eller kanske en Hildegard av Bingen? tänker jag. Fast sen funderar jag på dagens kaos där människor dödas, svälter, fördrivs, flyr, tigger och lider och undrar om det inte är fel att vi väntar på någon undergörare som ska agera. Vi behöver en ny fredsrörelse, en ny demokratirörelse och jämställdhetsrörelse. Där vi som lever i en demokrati lär ut och sprider det goda. För vi skriver år 2015, men i många delar av världen råder det medeltid med blodshämnd, förtryck och våld.

”Vad kan jag göra åt det?” tänker du. Jo, det ska jag tala om:

Om du är lärare, skitsamma vilket ämne du undervisar i, prata med barnen eller ungdomarna. Lär dem vad demokrati är, få dem att släppa blicken på datorn, surfplattan eller mobilen och förstå att det finns en värld därute som de ska leva i. Prata varje vecka om vad som händer i världen.

När terrordåden i Paris hade inträffat var det alldeles för många gymnasieungdomar som inte hade en aning om vad som hade hänt. Alldeles för få hade tittat på nyheterna eller pratat med någon vuxen om det.

Om du är förälder: Prata med dina ungar! Sitt inte och ät i varsitt rum. Sitt tillsammans runt bordet och prata om vad som händer i världen. Titta/lyssna på nyheterna tillsammans och ta er tid att prata med varandra. Inför en surffri dag/kväll då ni umgås och pratar. Alldeles för många av mina elever berättar att de sällan pratar med sina föräldrar.

Tillsammans är vi starka… eller hur var det?

Ingen går oberörd efter terrordådet i Paris. Ondskan har slagit till igen. Vi förfasar oss och undrar. Hur kunde det ske?

Två unga män jagas.

När jag tittar på nyheterna på TV får jag veta att bröderna, som är franska medborgare, blev föräldralösa och växte upp på barnhem i Frankrike. Genast tänker jag på ett antal Stasispioner i DDR som hade en liknande bakgrund. Är det kanske så att den utan närhet och kärlek i barndomen blir ett lätt offer för sektliknade grupper? Att den som inte fått positiv uppmärksamhet under uppväxtåren gärna lyder en högre makt? Att den som känt sig ensam och övergiven under barndomen suktar efter uppmärksamhet och blir ett lätt offer för en destruktiv organisation? Att en uppväxt i ett utanförskap ger en mentalitet där man hatar istället för älskar?

Vad kan vi ”vanliga” människor göra för att förhindra att terrorn fortsätter?

Det är enkelt, fast svårt. Var och en måste börja med sig själv och fråga sig: ”Vad kan jag göra för ett tryggare, godare samhälle?”

Min kloka vän Eva Robild har skrivit om detta på sin blogg i dag. Tack för inspirationen Eva!

Citatet nedan har jag publicerat på bloggen tidigare. Nu gör jag det igen.

Det är gratis att:

• le
• skratta
• tänka gott om andra
• säga något positivt till en medmänniska
• ge beröm
• erbjuda hjälp
• ha en god vän

”Det var det han hade menat när han sa att han inte var den som skulle tvinga oss att välja – det var vi som måste välja, vi som stod vid dörren och måste öppna den. På något vis hade jag inte förstått denna enkla sak; att ett val var exakt vad jag inte kunde påtvingas, eftersom allt som var påtvingat inte var något val.”

Ur Testementet (s.129) av Nino Ricci, Natur och Kultur, 2002

Blev det för mycket julmat? För många glas skumpa och vin till nyår? Gick du aldrig de där länga promenaderna som du hade tänkt? Fastnade du framför TV:n medan pralinerna hamnade i din mage? Känns kläderna för trånga nu?

Jag vet hur det känns. Trots att jag både joggat och varit ute på vandring under ledigheten har det blivit lite för mycket av det goda. Men jag bekymrar mig inte. Jag har hittat lösningen.

På rean i går fann jag ett par snygga Sculpture tights. Med dem på ser både mage, rumpa, lår och vader mycket vältränade ut trots att jag inte tillbringat en minut i gymmet under de senaste veckorna.

Dessutom är det två lediga dagar kvar. Fram med joggingskorna, skridskorna eller ta en tur till gymmet vet jag.

Och god fortsättning på 2015.

Som i en dimma drev vi in i 2015. Att mitt nyårssällskap och jag knallat upp på höjden för att se stans alla fyrverkerier hjälpte inte. Molnen och dimman gjorde att vi knappt såg de som avfyrades framför oss. Det gjorde emellertid inget. Vi har firat åtskilliga nyårsaftnar och fler hoppas vi att det blir. Fast man vet ju aldrig.  Den sista dagen på 2014 började med blodsutgjutelse för min del.

Nyvaken lät jag armen hänga ner utanför sängen. Katten Penny anföll och högg tag i handleden. Blodet droppade och efter att ha snackat med en klok väninna ringde jag vårdupplysningen. ”Stelkrampsspruta för 25 år sedan!” Jag fick åka till närakuten och ta en ny. But don´t worry. Katten och jag älskar fortfarande varandra. No hard feelings at all.

Fyra timmar har snart gått på det nya året. Mitt sällskap har vandrat hem, flaskorna är tömda och ljuslågorna suger i sig det sista av stearinet.

Vad önskar du dig inför 2015? Peace, love and understanding som i en gammal slagdänga? Eller bara lugn och ro?

Gott Nytt År. 2015 blir vad vi gör det till.