Månad: februari 2015

” En del människor”, fortsatte han, ”går omkring och tror att dom är förmer för att dom utbildat sig eller fötts av rika föräldrar. Och andra, såna som vi, går omkring och tror att det syns på oss att vi är dumma i huvudet, eller utfattiga, eller vad det nu kan vara. Men ” – nu spände han ögonen i henne – ”man är inte ett dugg bättre för att man fötts rik, och inte ett dugg klokare för att man gått i en dyr skola. Det är bara yta! Yta, inget annat! Låtsas att du är rik, så tror alla att du är det! Och så skrattade han sitt bullrande skratt.

Och hon visste inte vad hon skulle tro.

…”brev som Mimi lär ha burit i sin handväska hela livet.”

Ur boken Blekingegatan 32 av Nina Einhorn som jag sträckläste på två dagar. Det var så mycket jag inte visste om Greta Garbo, så mycket som berörde mig.

Många är de elever som passerat under mina trettiotre år som lärare. I dag fick jag äran att lyssna på en som var min elev 1995.

Zoie Finer sjöng med inlevelse och glädje på restaurang Farbror Nikos, Katarinavägen 19 och Pelle Karlström kompade på piano. Vackert, taktfullt och mysigt. Alldeles för få satt i publiken, men vi som var där njöt och gungade med.

När jag stolt gick hem tänkte jag att det här är det bästa med att vara lärare och hönsmamma; att se alla mina ungar flyga fritt i livet.

Och nästa gång fyller vi stället! Zoie och Pelle är värda en mycket större publik!

 

En dagstidnings uppgift är bland annat att granska samhället och skriva om orättvisor och fel som medborgare råkar ut för. Därför är det väldigt intressant att Expressens egna journalister inte verkar veta något om fotografernas kamp.

Jag blev via Twitter kontaktad av en redaktör på Expressen som tyckte att min metafor om godsägare och tjänstehjon  (Expressen och frilansfotograferna) i mitt förra inlägg var för grov och så påstod han att jag hade fel. Då frågade jag om han pratat med någon av de trettio fotografer som nu protesterar mot tidningen, men det verkade han inte ha gjort.

Det tragiska i detta är att Expressen som är Sveriges största dagstidning ska granska samhället och lyfta fram fel och brister. När nu trettio frilansfotografer protesterar mot tidningen står det inte en rad om det i Expressen, bara i Dagens media.

Tyvärr fungerar det så i dagens samhälle att den som protesterar räknas som obekväm. Istället för att lyssna på den som kritiserar tystas den eller så gör man sig till och med av med den. I våra stressade arbetsmiljöer finns inte utrymme för diskussion. Vi får arbetsplatser där anställda tiger och alla måste vara lika. Om du dessutom är frilansare får du alltid stå med mössan i handen och buga och bocka. Den som säger vad den tycker blir utan arbete.

Jag hoppas fortfarande att Expressen och frilansfotograferna kan komma överens och att de trettio som protesterat inte blir utan jobb. För det är de naturligtvis rädda för.

Observera att detta är helt och hållet mina tankar och åsikter om frilansfotografernas protest mot Expressen. I Sverige har vi yttrandefrihet. Något som tidningen Expressen alltid har månat väldigt mycket om. Det har jag som f.d. medborgare i DDR  varit glad för. Det är därför jag alltid valt Expressen före Aftonbladet.

 

Förr i tiden var det godsägare, brukspatroner, grevar och baroner som tjänade pengar och arbetarna som slet ut sig. Så blev det så småningom krav på demokrati och jämlikhet. Fackförbund bildades och hela 1900-talet var en seger för den anställde arbetaren med bättre lön, semester, pensioner och sjukförmåner.

Man kan undra vad det blev av den där demokratin och jämlikheten? Dagens unga får sällan fast anställning utan ställer upp och jobbar när som helst vilket leder till mycket oregelbunden inkomst.

Om man är frilansfotograf och arbetar för Expressen blir man numera behandlad som forna tiders tjänstehjon. Tidningen ska kunna ringa in en fotograf vilken tid som helst på dygnet och fotografen vet aldrig hur många jobb den får per månad.  Nu vill tidningen inte heller betala för det!

VD:n för Bonnierkoncernen, Gunilla Herlitz tjänar 19 eller är det 29 miljoner / år, men är man frilansfotograf på Expressen får man på längre jobb sämre timlön än om man arbetar i en butik.

En fotograf jag talade med konstaterade att han har många års utbildning och lång erfarenhet som bildjournalist, men med det nya avtalet kommer han att tjäna lika lite som när han jobbade extra i en kiosk som tonåring.

Hur tänkte Expressens chefer nu? Enligt Dagens media har tidningen gått med vinst i tolv år, men vill inte betala för professionella bilder. Inte en rad har skrivits om det i tidningen. Och var finns solidariteten och det kritiska tänkandet hos tidningens journalister?

Expressen är inte bättre än forna tiders godsägare, snarare sämre. Och bravo alla frilansfotografer som vågar att protestera!

#Expressen

 

När slutar man vara invandrare?

Det pratas mycket om invandrarungdomar hit och invandrarungdomar dit och jag undrar när man slutar att vara invandrare?

Om man är född i Sverige så vet man oftast inte så mycket om sitt ”hemland”. Man har gått på dagis i Sverige, gått i skola i Sverige, vidareutbildat sig i Sverige och jobbar förhoppningsvis i Sverige. I sitt s.k. hemland eller ens föräldrars hemland har man för det mesta aldrig bott. Man kanske besöker det någon vecka per år och man har förhoppningsvis lärt sig prata hemspråket, men oftast talar man det inte lika bra som svenska.

Man har lärt sig njuta av en del maträtter från ”hemlandet”, men man älskar helt säkert inte alla. Kanske känner man inte ens till alla.

Man känner förmodligen till fler svenska artister, idrottsstjärnor, författare och andra kändisar än från ”hemlandet” för man är ju i Sverige mest hela tiden. Inse det. Man är ju i Sverige mest hela tiden.

Mina föräldrar kom till Sverige när de var 17 och 21. Tänk dig själv! Hur mycket av ditt lands kultur har du med dig då? Det är i Sverige de har arbetat, bildat familj och blivit vuxna.

Och vi barn då? Jo, visst pratade vi hemspråket som barn och visst kan vi tala det fortfarande, men det är svenskan som sitter djupast. Vi har ju aldrig bott där i ”hemlandet” och därför vet vi heller inte allt om landet. Det finns förmodligen en eller annan svensk som bott och arbetat där som vet mer.

Och maten då? Jo, visst älskar jag vissa rätter som mamma lagat, men efter många år med en man från ett annat land har en och annan maträtt därifrån fastnat i min repertoar. För att inte tala om rätterna jag stött på när jag varit på semester. De förekommer nog oftare i mitt kök numera.

Så, när slutar man att vara invandrare?