När jag var sex år skaffade vi en hund. Det var en blandrastik som var en korsning mellan västgötaspets och jämthund. Pappa köpte henne för 50 kronor för hon hade redan bott i en familj som lämnat tillbaka henne till kenneln. Hennes namn var Pia och vi blev förälskade i varandra direkt, hon och jag.
Pia avskydde karlar och hon älskade att skälla. När min syster och jag var ute med Pia blev hon smått galen när en karl eller pojke passerade. Syrran och jag som på den tiden var åtta och sex år gamla, tyckte att det var kul. Så fort någon av de äldre pojkarna på gården kom i närheten blev Pia galen och började skälla och vi kände oss stolta över att vi hade en sån bra vakthund.
När Gurkan, en av de lite jobbiga killarna på gården dök upp på håll räknade syrran och jag högt till tre på tyska. Vi brukade bara komma till ”zwei” så höll Pia på att slita av kopplet. Så upphetsad blev hon för hon visste att nu närmade sig en sån där pojke/karl som hon bara älskade att skälla på / alternativt jaga. För det hände att vi släppte henne och några gånger nafsade hon i Gurkans byxbak, till vår stora förtjusning. Gurkan som antagligen var förtjust i syrran var livrädd för Pia. Snacka om vilken makt vi hade!
När Pia kom till oss 1964 pratade vi tyska hemma, så hundspråket blev helt naturligt tyska.
Idag talar jag sällan tyska. Faktiskt gör jag det inte ens med mina föräldrar. Det känns för det mesta väldigt onaturligt. Men idag var jag på promenad runt Djurgården med en väninna. Hon passade en olydig hund som inte hade en aning om hur man gick kopplad på promenad. Väninnan och jag fick avlösa varandra för att orka hålla hunden. I början gick jag där tyst och ryckte i kopplet, men så plötsligt kom några ord som väninnan mest uppfattade som från en tysk kommandosoldat. Jag talade tyska igen. Det är ett bra hundspråk. Och hunden då? Jo, den gick lite bättre i kopplet för tyska är ett helt klart bättre hundspråk än svenska.
Hej Monica!
Hittade din blogg idag genom FB och Eva B-L. Vi sågs i somras när jag hjälpte Eva att fixa i rabatten vid Brunnsviken, (så att du vet vem jag är)
Måste bara säga att jag verkligen gillar din blogg. Känner att den passar mig som 50+ singelmamma =D. Kommer med nöje fortsätta att läsa den.
Kul! Ha det gott!