Författare: monika_thormann@hotmail.com

Tack, tack för alla uppmuntrande kommentarer! Nu är jag ju inte typen som låter mig slås ner bara för att jag inte får lämna blod  utan jag är mer lik en sån där docka med bly i botten som reser sig direkt när någon försöker putta omkull den, men visst är det härligt med mycket uppmuntran. Och visst är det lätt att vara uppmuntrande? Man kan ju skicka som sms också, eller mejl.  Här kommer några bra uppmuntrande fraser som ni får sno och säga/skicka till någon som behöver muntras upp eller till någon ni gillar:

”Du är bäst”

”Du är så trevlig.”

”Åh, vad du är klok.”

”Vad snygg du är idag.”

”Kul att se dig!”

” Härligt att vi kan ses igen”

”Jag blir glad av att träffa dig!”

”Vad kul det är att jobba med dig!”

”Du sprider glädje!”

”Allt ordnar sig till det bästa!”

”Jag gillar dig!”

Om man säger/skickar ovanstående kommer det med all sannolikhet något gott tillbaka. Spännande va?

Så är man ratad igen. Och inte bara jag, utan kollegan också.

Ända sen jag sprang löpartävlingen Blodomloppet i juni har jag tänkt på att lämna blod. Lämna blod och rädda liv. Det skulle skänka lycka åt flera.

Så skulle då kollegan iväg och lämna blod idag och jag hängde glatt på. Jag fyllde noggrant i hälsodeklarationen och satt sedan och väntade. Kollegan, som är en van blodgivare blev inropad och jag ställde mig för att studera alla fina presenter man kunde välja mellan när man lämnat ifrån sig sina bloddroppar. Jag såg fram emot att komma hem med en kopp från Rörstrand och funderade på vilken färg jag skulle välja.

Så kom kollegan ut och jag hann få ur mig ett: ”Vad fort det gick.” Innan jag insåg att det gått alldeles för fort. ”Lågt blodvärde”, svarade hon och gick hem.

Ensam satt jag kvar i väntrummet och tänkte på alla liv jag skulle rädda och kände mig mer och mer som en hjälte. Så blev jag uppropad och en rar sjuksköterska tog in mig i ett rum för intervju. Hon var uppriktigt glad över mitt beslut att bli blodgivare och så tittade hon igenom min hälsodeklaration och hurrade nästan över att jag var så frisk tills hon kom till punkten om allergier. Jo, jag är allergisk mot penicillin och skaldjur, sa jag och så frågade hon hur det hade yttrat sig och visst en gång i tonåren åkte jag akut in på sjukhus efter en penicillinkur och si då blev hon tveksam. Hon sprang iväg och kom tillbaka och skakade på huvudet.

Nej, sorry, mitt blod ville de inte ha. Det var fullt med något efter allergiattacken och inte alls bra. Och så lunkade jag modfällt ut därifrån och såg för mitt inre en massa människor förblöda utan att just jag kunde göra något eftersom det i mitt blodomlopp åkte runt en massa skräp efter penicillinkuren i tonåren.

På vägen hem slank jag in på butiken Eden och tröstköpte lite ”bra – ha – grejer” för att inte bli alltför olycklig och när jag kom hem sms:ade jag kollegan och berättade hur det var. Hon skickade snabbt följande svar:

”Vi är de ratade!”

Seglördag gick över till piggsöndag. En paddeltur i blåsten och sen ett varv på stan. Det kändes som om det var bäst att passa på när nu varenda meterolog gett sommaren dagens datum som bästföredatum. Sambon och jag stannade till på Café Bellman på Hötorget och Idmon var där trots att det var söndag. ”Personalbrist”, suckade han och berättade att han inte hunnit med någon semester heller denna sommar. Vad vore Sverige utan dessa gnetande egenföretagare? Efter varsin lunchmacka delade vi på en bit av stans bästa chokladtårta. Tack Idmon!

Vi strosade sen bland myllret av människor och såg så många med medaljer och kom då på att det var Tjejmilenhelg. Nej, jag sprang inte i år. Jag tyckte sist jag sprang att det var på tok för många anmälda. Jag blev helt enkelt inte lycklig av det.

Kulturhuset är det många stockholmare som missar, men jag kan verkligen rekommendera både utställningen om Astrid Lindgren högst upp, fotoutställningen Romska resor med fina bilder av den danske fotografen Joakim Eskildsen och utställningen av Jan Stenmark som kommer att göra många lyckliga. Vi tog oss skrattande runt medan vi såg hans lustiga collage med de roliga och underfundiga texterna till.

På hemvägen tittade vi in i den nyöppnade restaurangen Tintoretto på Luntmakargatan 42. Dit ska vi gå någon dag när vi är sugna på italiens mat. Det såg lovande ut.

Nu luktar det ungerska köttbullar från köket och ja, idag är jag klart lyckligare än igår. Så lätt det är, eller hur?

Gillar du Göteborg? Bor du i Göteborg? Ska du åka till Göteborg? Läs någon av Peter Gissys deckare. De är spännande, välskrivna och ganska otäcka. Mer info på: www.mortland.nu 

Jag sprang långa rundan i Hagaparken imorse. Det var tungt. Kanske berodde det på drinken ”Friskola” som jag drack på femtioårsfesten ute i Täby i går kväll.  

Har suttit på balkongen och segat med Molly. Seg lördag är vad det är. Får väl pigga på mig till imorgon.

Första lektionen med ettorna. 32 välsminkade söta tjejer sitter tysta i klassrummet. Först svarar de på mitt brev och sen kör vi namnlekar. Så ska de presentera den de sitter bredvid och säga.” Det här är …. och hon är bra på ……” De får prata en stund om vad de är bra på. Några av dem hävdar oavbrutet att de inte är bra på något. Jag svarar att alla är bra på något och ger en mängd förslag: ”baka, måla naglarna, spela datorspel, SMS:a, spela fotboll, dansa, sjunga, plocka ur diskmaskinen, skriva, flirta, pussas, kramas, passa barn, muntra upp andra människor o.s.v.”

Vi går laget runt och jag sammanfattar lektionen med att konstatera att om vi hamnar på en öde ö klarar vi oss rätt bra eftersom alla är bra på så skilda saker.

När jag går därifrån undrar jag varför vissa har så svårt att våga tala om vad de är bra på. Att jantelagen fortfarande är så djupt rotad.

Jag är bra på att simma, paddla, plocka ur diskmaskinen, baka, flirta och mycket, mycket mer. Vad är du bra på?

En gammal indianhövding satt och pratade med sin sonson. Han sörjde djupt en tragedi som inträffat i familjen.

”Jag känner att jag har två vargar som kämpar mot varandra i mitt hjärta. En av dem är våldsam, hatisk och hämndlysten. Den andra är kärleksfull, förlåtande och medkännande.”

Sonsonen frågade: ”Vilken varg kommer att vinna farfar?”

Indianhövdingen svarade: ”Den jag matar.”

Om du matar din goda varg är jag säker på att du blir en lyckligare människa för godhet föder godhet.

Gårdsfest idag och bästa studiekompisens 50-års kalas imorgon. Jag får ta fram stilettklackarna igen och dansa mig lycklig.

Dottern får ta hand om hela barnbidraget själv numera. Snart är hon svensk mästarinna i shopping.

Hör trampet av tusentals kvinnofötter! Beskåda mängder av välsvarvade kvinnoben som marscherar runt Årstaviken! Tjejgåing, Årstaviken runt med start 18.30 idag.

Ända sen vi kom hem från semestern har vi oroligt tassat runt och undrat om livet här hemma någonsin skulle bli som förut. Allt medan vår Molly suttit i buren och surat. När vi försiktigt och kärvänligt närmat oss henne har hon gått till attack och anfallit. Inga puttrande svar när man ropat hennes namn, inga flygturer i rummet och inget kel med näbb mot öra eller mun.

Men i fredags när jag kom hem hade dottern ställt buren på köksbordet och när jag glatt hälsade så fick jag ett försynt svar tillbaka. Snabbt stängde jag alla fönster, öppnade buren och äntligen kom Molly ut i öppningen och där satt hon som en annan matrona och följde mig med blicken medan jag stökade runt i köket. Radion spelade schlagers och både Molly och jag sjöng med.

Så gav hon sig, efter två veckors surande ut på en flygtur som slutade med en kraschlandning på golvet. Jag tog på mig rollen som fågelmamma igen och fick skrockande upp henne på handen. Med huvudet på sned talade Molly om för mig att den stora mängden hirskolv hon konsumerat den senaste tiden gjort att hennes figur blivit matronans istället för den dansanta ungmöns. Vi pratade om det , Molly och jag och sen fick hon sitta på min axel medan jag kokade te och under tiden pillade hon försynt och kärleksfullt i mitt hår och på min örsnibb som en tafatt älskare.

Efter kärleksförklaringen satte hon sig åter i burens öppning och följde med spänning allt som hände runt henne. När sambon kom hem böjde han sig ner och hälsade på henne och fick en puss på näsan.

Äntligen kan vi andas ut och sova lugnt om nätterna. Molly har förlåtit oss för att hon fick vistas i ett hus fullt av katter och hundar medan vi var i Ungern och jag är säker nu. Hon älskar oss igen. Vilken lycka!

Inspirerad av en f.d. kollega och motionär sprang jag långa rundan i Hagaparken idag. Trots att det är 25 år sedan jag la av med elitidrottandet har jag fortfarande svårt att vara ”sämre” än en motionär… Snacka om identitetsproblem! Långa rundan är sju kilometar och det är den som Sara Isaksson (sångerskan ni vet) tog mig med på för ett antal år sedan. Det var första gången jag sprang den i år, men när jag väl fick upp ångan, gick det som på räls.

Just nu lyssnar jag på Andrea Bocelli. Det gäller att passa på när sambon jobbar.

08 – festival i Stockholm. Massor av fjortisar trängs i Kungsan för att lyssna på musik ikväll, även dottern med kompisar. Får väl smyga dit med sambon för att se att allt går ok till och sen passera Operans uppvisning på Gustav Adolfs Torg kl. 21. Se hela programmet: www.kulturfestivalen.stockholm.se