Författare: monika_thormann@hotmail.com

Dottern nös i ett. Hon hade på Långfredagen drabbats av en hiskelig förkylning. Återbud fick ringas till helgjobbet och hon surade hemma över förlorad inkomst. På Påsksöndagen fick hon nog och sa: ”Nu tänker jag bli frisk.” Och så googlade hon på olika recept på kurer mot förkylning. Hon fastnade för den här:

• Pressa en citron.
• Pressa 1 -2 vitlöksklyftor
• Tag en halv tsk tabasco. Hon tog Erös Pista (en ungersk stark paprikakräm) eftersom vi inte hade någon Tabasco hemma.
• Blanda alltsammans och drick i ett svep.

Och ja, dagen efter gick hon till jobbet.

I går var det min tur att börja nysa. Jag intog genast dunderkuren och ja, idag är jag mycket bättre. Förkylningen kom liksom av sig.

Det finns resor och så finns det andra resor. Om jag får tid och råd vill jag göra den här.

Det är inte alltid så kul med tonåringar. De lever liksom i sin egen bubbla där allt handlar om dem. Säger man till om städning eller allmän ordning så är man en elak lärare eller morsa som inte gillar dem och som bara älskar alla de andra. Så är det ju inte och när man försöker förklara att man bara är jäkligt irriterad på att de skräpar ner, stör eller är allmänt slarviga så kommer samma fras igen: ”Du tycker inte om mig!”

Att det ska vara så svårt att förstå att tycka om  inte hänger ihop med att man kräver lite ordning och reda. Man kan faktiskt älska någon fast man säger åt vederbörande att den bör städa, plocka undan efter sig, gå ut med soporna eller bädda sängen.

 

Här kommer en ”känd” reporter som har lite bråttom.

 

Reporter på språng

Det är intressant att Skolverket efter så många år äntligen ser över hur undervisningen i religion utövas på våra gymnasieskolor. Och vad kan vara bättre att skriva om när man som jag, just nu, vaktar ett prov i religion.

Skolverket konstaterar att det finns lärare som inte tar upp alla religioner i undervisningen och att många lärare dessutom undviker att låta eleverna diskutera känsliga ämnen.

Själv har jag alltid ansett att just religionsundervisningen är till för att få eleverna att ifrågasätta, men också att förstå de olika religionerna för att på så sätt minska fördomar och rasism. MEN, hur lätt är det att ha en diskussion i ett ämne där eleverna knappt kan någonting? Och hur mycket tid har man på sig för att lära dem någonting?

Kursen, Religion A  är på 50 poäng. De flesta skolor lägger ut kursen på c:a 40 timmar. I realiteten blir kursen i sämsta fall på 35 timmar eftersom det alltid läggs ut någon idrottsdag eller studiedag i efterhand + att man som gymnasielärare inte får någon vikarie om man är sjuk. Man har alltså 35 timmar på sig att lära eleverna något om alla religioner. Lägg därtill att det sitter 32 elever i klasserna vilket bara det gör en diskussion ganska ohanterlig. 

Ibland hinner man faktiskt inte med allt som lärare. Dessutom har jag under mina trettio år som lärare bara fått två tillfällen att vidareutbilda mig. En gång lyssnade jag på Jan Hjärpe en eftermiddag. Jag tror det var på 80-talet och en gång på 90-talet var jag med på en heldag om New Age ute i Vallentuna. Visserligen tillhör jag de lärare som läser en hel del själv och ofta gör studiebesök på religiösa platser på min semester, men i alla fall. Visst borde det finnas fler tillfällen för ämnesfortbildning under trettio år? Det satsas det emellertid inte på i svensk skola utan vi tillbringar istället många studiedagar med att diskutera allmänna skolproblem, oftast de samma år ut och år in.

Nu kan man, om man är finurlig, göra prov med frågor där eleverna får tänka efter själva OCH  man kan göra studiebesök där eleverna får träffa människor som utövar andra religioner. Om det finns pengar vill säga. För även studiebesök på religiösa institutioner kostar pengar. Mina klasser besöker nästan alltid judiska museet (500kr/ klass) till exempel. Detta för att det i yrkesklasserna finns väldigt många fördomar om judar. Helst skulle jag vilja göra mängder med studiebesök, men den enda som ställer upp gratis är prästen i församlingen och ibland blir han den enda utifrån som eleverna träffar. För vissa terminer är det köpstopp och då får vi inga pengar alls till att förgylla undervisningen. Istället får man försöka få eleverna att fundera på olika frågor.

Här är några frågor  mina elever klurar på. Vad skulle du ha svarat?

Du är idrottslärare på en högstadieskola. I en av klasserna finns det tre muslimska flickor. Två av dem är aldrig med på idrotten. När du frågar dem svarar de att de inte får vara med p.g.a. sin religion. Vad gör du?

Förklara vad ahimsa betyder och ge exempel på hur det utövas i världen.

Vad kan det bero på att judar så ofta utsätts för förföljelser? Ge minst tre förslag på hur man kan motverka antisemitismen.

Och så en favoritfråga som ser lite olika ut beronde vilken religion som avhandlas: En flicka och pojke blir kära i varandra. De tillhör olika religioner (eller kaster om det handlar om hinduismen). (Här ges naturligtvis exempel på vilka) Familjerna motsätter sig äktenskap och hotar med utfrysning. De kommer till dig för att få goda råd. Vad säger du?  Vilka olika alternativ finns? Vilka blir konsekvenserna beroende på hur de väljer?

Sen kan man alltid diskutera genusperspektivet i de olika religionerna. För handen på hjärtat, våra världsreligioner är alla av män för män, om man inte vill inse det har man väldigt stora skygglappar på sig.

När jag har varit bortrest några dagar brukar jag alltid ta en ordentlig titt i kylen och rensa bort det som passerat ”bäst före datum”. Egentligen borde man göra likadant i sin bekantskapskrets. Gå igenom dem man inte sett på ett tag och se vilka som passerat bäst före datum. För ärligt talat, hur kul är det att släpa runt på folk som har svårt att släppa gammalt groll, som hellre tar än ger och som tjatar om samma skämt som en gammal repig LP-skiva?

Och till väninnan som fortfarande undrar varför jag är singel, måste jag bara klargöra: ”Jag är en jävel på att rensa bort dem som passerat bäst före datum”.

Snacka om att jag blev snopen idag när jag öppnade den nyinköpta tuben med remouladsås. Det var i alla fall vad som stod utanpå tuben. För när jag tog en tugga av fisken och ”remouladsåsen” visade det sig vara stark senap.

Efter att ha klagat hos producenten hoppas jag nu på ersättning i miljonklassen ;-).

Tillsammans med min mentorsgrupp (eller jaha det kom visst bara fem) såg jag den marockanska filmen Free men  i dag. Filmen som är regisserad av Ismael Ferroukhi handlar om en ung algerier, Younes som sysslar med svartabörshandel i Paris under andra världskriget. I moskén kommer han i kontakt med judar som flytt undan nazisterna. Judarna räddas genom att de får nordafrikanska identitetshandlingar som visar att de är muslimer. Younes (spelas av Tahar Rahim) som från början av filmen bara är en ung man som vill tjäna pengar blir både indragen i kampen om att rädda liv och  i den algeriska frihetsrörelsen.

Filmen är välgjord, vackert filmad och spännande. Att den dessutom återberättar en bitvis sann historia som är okänd för de flesta svenskar gör den extra sevärd. För både jag och mina elever blev fascinerade denna story.

 Free men visas på Bio Rio vid Hornstull på söndag 25/3 kl. 14.30. Se den om du kan. Förhoppningsvis får vi även se denna film på bästa sändningstid på tv framöver. För någon gång ska väl åtminstone Svt lära sig att de har en uppgift att visa världen från en annan sida än från den amerikanska?

 

– Hur var han då? undrar väninnan och himlar med ögonen.

– Vem? frågar jag.

– Han som du åt lunch med?

– Men det är ju bara X som jag arbetat med i alla år. Vi har säkert ätit lunch  ihop hundratals gånger.

– Men du är så finklädd och singel. Det sista betonar hon.

– Men bara för att jag är singel hoppar jag inte på en arbetskamrat, snälla du, säger jag.

Hon himlar med ögonen och jag tänker att hon resonerar precis som de där tonårskillarna med bögfobi. Ni vet de som tror att bara för att någon är bög så ska den typ hoppa på alla män i sin väg.

– Jag lovar att säga till i förväg när jag tänker förföra någon, säger jag och ler trött.

– Bäst så, säger hon.

– Geogre Clooney då? säger väninnan.

– Ja, säger jag. George Clooney blir bra.

– Va! säger hon. Det menar du inte? Skulle du ge upp ditt singelliv mot George Clooney.

– Jo då, hit med honom bara eller för den delen Brad Pitt eller Johnny Depp. Fast de är väl inte singlar längre? tilllägger jag.

– Hmm, säger hon. Jag ska se vad jag kan göra.

– Bra säger jag. jag ser fram emot det.