Det är ganska många människor i detta land som verkar må dåligt. De deppar och orkar inte ta itu med saker och ting. De vill bara tycka synd om sig själva och att man ska tycka synd om dem. Det kan man göra ett tag, men alla måste till slut inse att livet det är det ingen annan som kan leva åt en. Och därför är också var och en ansvarig för sin egen lycka. Trots att det är lättare att skylla sin olycka på någon annan och gå runt och deppa för det.
Allt för många säger att om de bara hade ett annat jobb, ja då skulle de vara lyckliga och om de bara träffade den där partnern eller om de bara inte hade den där chefen eller om de bara bodde lite bättre och… ja då skulle de finna lyckan… Och så håller många på. Det är så lätt att skylla på någon annan.
Jag kan helt ärligt säga att jag känner mig lycklig. Jag har en fin bostad som är min egen. Jag har ett bra jobb med en hyfsad inkomst, jag har två underbara barn, två fantastiska föräldrar som tack Gode Gud fortfarande är i livet, tre omtänksamma syskon som alltid finns där, många härliga vänner som inspirerar och glädjer, en halt undulat som jag håller av och dessutom bor jag i ett land som är förskonat från elände och stor fattigdom. För visst skriker kvällstidningarnas löpsidor ibland om den nya fattigdomen i Sverige. Men här får alla barn gå i skolan där de serveras i alla fall ett mål mat om dagen och de har kläder på kroppen. Det finns faktiskt miljoner barn i världen för vilka det inte är självklart att gå i skola, äta sig mätta eller ha hela och rena kläder.
Visst finns det s.k. fattiga i Sverige som inte har råd att resa på semester, köpa en ny tv, ha en bil, äga en dator eller ens ha en stor lägenhet med ett eget rum till varje barn, men det vet jag kära vänner att det klarar man sig faktiskt utan. För kunde vi bo sex personer i en liten trea när jag var barn så går det nu med och lycklig det kan man vara ändå. För lyckan sitter inte i pengar eller prylar eller andra människor. Den finns enbart inom en själv.
Hur hittar man den då den där lyckan? Jo, man sätter sig och funderar på vad man har att vara tacksam för i livet. Den deppige börjar då genast att räkna upp allt från elaka föräldrar som slog, läraren som var orättvis och inte såg, till den elake chefen de har nu. Men hallå! Man kan aldrig ändra på andra människor. De är som de är. Och det som har varit kan man inte ändra på och om man måste jobba med någon man inte gillar får man hitta ett sätt att klara det och sen ska man sätta sig ner och fokusera på det som är bra. För det finns så otroligt mycket att glädjas åt. Lyft blicken från naveln bara så ska ni se att det går.
