Författare: monika_thormann@hotmail.com

”Bästa fotografen” har varit på Endurotävling på Gotland. Enduro är såna där motorcyklar som körs i lera av män. Jag är säker på att ”Bästa fotografen” trivdes för redan som ettåring älskade han att hoppa i vattenpölar och kladda i lera. Se hans bilder här! Det ser rätt kul ut eller hur?

En nära vän till mig ligger i skilsmässa. Hon ringer och är förtvivlad. Hennes man har haft en annan i flera år. Jag försöker säga några tröstande ord, men vet samtidigt att deras äktenskap inte har varit smärtfritt. Hon har jobbat extremt mycket och han har på mäns vis ”lekt” och inte tagit speciellt mycket ansvar för hem och barn. Jag säger: ”Något bättre väntar på dig. Du kan bara inte se det än, men var så säker, något bättre finns runt hörnet.”

Hon tystnar, men sen kommer det. Hon känner sig så fruktansvärt arg. När hon har jobbat och nästan stressat ihjäl sig för att också hinna med hem och barn har han legat med sin älskarinna. Det gör ont. Hon säger: ” Jag vill hämnas. Både han och hon ska minsann få känna på…” ”Gör inte det”, säger jag, ”för hämnden och hatet har en förmåga att tugga sig inåt på den som utför hämnden och till slut äta upp den personen. Den som hämnas drabbas i längden hårdast själv. Tag all din energi som du har och satsa på att bli lycklig istället”, fortsätter jag. ”Det är den största hämnden, att du blir lycklig utan honom.” ”Jag ska försöka”, säger hon, och jag känner att det är början på något stort.

Det exploderade och sköts om vart annat och det var spännande, men inte lika kul som när Roger More eller Sean Connery lekte James Bond. Filmen är dock helt klart underhållande och sevärd och om man har sett alla andra Bondfilmer måste man se denna också trots att humorn saknas.

I går skulle en väninna komma på middag. Hon skulle bara skjutsa sin dotter till Norrtälje först, men skulle vara hos oss ungefär klockan sju. Kvart över sju ringde hon och sa att hon var försenad för att hon hade kört vilse. ”Var är du då?” undrade jag och tänkte att jag kanske kunde hjälpa till att lotsa henne rätt. ”Jag är i Handen”, svarade hon. ”I Handen!” skrek jag. ”Hur hamnade du där? Du skulle ju till Norrtälje!” ”Jag berättar sen,” sa hon.

För er som inte riktigt har koll på Stockholm med omnejd kan jag upplysa att Norrtälje ligger många mil norr om Stockholm och Handen liggen 2 mil söder om Stockholm.

Väninnan kom fram till oss så småningom och kunde väl konstatera att det är till källan man ska gå när man vill ha reda på en adress och inte lita på tolvåringar och deras kompisar.

Mellan spinningpasset och corepasset på Eriksdalsbadet i dag dök en kär gammal kollega upp. Hon har varit sjukskriven i över ett år efter att ha gått in i väggen. Nu verkade hon dock vara på rätt spår igen och såg både vältränad och fräsch ut. Lika glad som alltid var hon också och vi fnittrande som två småtjejer när vi gick in och körde core tillsammans.

Hon är inte den enda på skolan som kraschat in i den där berömda väggen och jag är glad över att jag klarat mig. Min inställning till jobbet är och har alltid varit ”Det är bara ett jobb” och den inställningen tänker jag fortsätta ha. Många (framförallt kvinnor) har kritiserat mig  för att jag ”tar för lätt” på saker och ting, men då brukar jag säga att om jag dör på min post kommer en ersättare och ingen absolut ingen kommer att tacka mig om jag jobbar ihjäl mig. Livet har så mycket att erbjuda och om jag tar för mig av det och mår bra finns en chans att jag också gör ett bra jobb utan att jobba ihjäl mig.

”Vi får de liv som hjärnan riktar in sig på, ” sa Mark Levengod på sitt föredrag i onsdags. Och nog kan jag säga att det visste jag redan, men att det är viktigt att påminna sig om det varenda dag.

Bästa fotografen har lagt ut nya läckra bilder på sin hemsida. Obs! Endast för dig som gillar muskler. 😉

Oj, vad gamla vi ska bli, kollegorna och jag. I går drack vi bubbelvin i arbetsrummet, åt mycket gott på restaurang Bergamott på Hantverkargatan (José och jag blev bjudna! TACK!) och skrattade hela kvällen.

I dag var vi på Älvsjömässan och Skolforum. Där var ett specialutformat program för Stockholms stads gymnasielärare hela förmiddagen med bland annat psykologen Thomas Oom som var väldigt intressant och rolig att lyssna på. Sen bjöds det på lunchmacka och då dök min skidkompis från Vålådalen upp och vi bestämde snabbt att vi skulle köra 17 km spåret ihop på sportlovet igen och så blev det mera skratt och därefter träffade jag min redaktör, Martina på Natur och Kultur och då blev det som vanligt några asgarv. (Hon och jag blev för någon vecka sedan stoppade på Östermalm av en dam som tackade oss för att vi skrattade så högt att det smittade av sig.) På eftermiddagen lyssnade vi på Mark Levengod och hans föredrag var otroligt klokt och roligt så då skrattades det mest hela tiden.

Efter en sån dag var det lätt att kånka ner tvättkorgen till tvättstugan. Gamla lär vi bli, kollegorna och jag,  för ett gott skratt förlänger ju som bekant livet och om det inte gör det så har vi i alla fall haft kul. 🙂

Lyssna här!

Jag borde ta bilder på mina nyinköpta kläder och lägga ut på bloggen. Det är ju så de gör de där bloggarna som har tusentals besökare per dag, men i stället hänger jag in kläderna i garderoben för att ta på dem i morgon när jag ska till jobbet för vem är egentligen intresserad  av vad jag har på mig?

Jag kom ut på en runda i Hagaparken vid halv fem. Det var alldeles för sent för mörkret sänkte sig över parken medan jag sprang mig friskare, klokare och gladare enligt  en artikel av Petra Axlund. Där står det att motion hjälper mot höstdeppet och det har hon alldeles rätt i.