Författare Monika Thormann
Finns det par som är superlyckliga med varandra eller är det bara vad alla andra tror. Enligt en artikel av Jorun Modén finns det fem punkter att följa:
Läs mer på:
https://e-health.msn.se/livskraft/5_hemligheter_for_superlyckliga_par_6579.html
och bli lyckliga tillsammans….. 😉
Den som ger får alltid tillbaka. Kanske inte med det samma, men i det långa loppet.
Gå ut och ge beröm, glädje, komplimanger ovh dela med dig av din lycka och se vad som händer.
Det är vår!
Det verkar som om halva min bekantskapskrets går omkring och deppar. En del har till och med blivit sjukskrivna. Själv känner jag mig på strålande humör och jag vet att det sticker i ögonen på dig som går omkring och suckar. Här får du i alla fall några tips på saker du enkelt kan göra för att muntra upp dig själv:
I helgen kan du se en rad tyska filmer på biografen Zita i Stockholm. Alla filmer har engelsk text.
Se mer info: www.zita.se
Jag har varit ute på powerwalk med sonen. I rask takt gick vi en jätterunda på Norra Djurgården. Sonen är en van powerwalkare så det gällde att hålla farten.
Förra året delade sonen lägenhet med en bodybuilder och personlig tränare ett par månader och det var då han fick smak för att gå långt och fort. Bodybuildern gick ett par timmar före frukost när han skulle bränna fett inför tävlingar och sonen hängde på. Som Helan och Halvan traskade de runt stan i ottan och som jag förstår också på nätterna ibland. En gång i veckan bjöd jag hem dem på middag och då gällde det att ha mat för många fler än det dukades för om bodybuildern var i bulkstadiet vill säga. Var han i ”deff-stadiet” inför en tävling så åt han helst ingenting eller så bad han att få låna köksvågen och vägde noga det han åt. Sista gången han var här var strax före en tävling. Han sa bestämt att han bara ville ha ett glas vatten. Vi andra åt ungerskla köttbullar och jag såg hur det vattnades i munnen på honom när han satt där vid bordet och skruvade på sig. Till slut tog jag fram en tallrik och sa: ” Smaka, bara lite!” Han kunde inte hålla sig mer utan tog fram vågen, gjorde en överslagsräkning på kalorier, fett och proteiner, övertygade sig själv att han nog skulle kunna äta två köttbullar och slukade dem så snabbt att tallriken inte hann bli smutsig. Efteråt fick jag höra att han räknat fel och att han på tävlingen ”bara” kommit tvåa eller var det trea. Var det mitt fel? Ja, den frågan kan jag nu ställa till honom via hans tjusiga blogg: www.fitnessguru.se Läs den du med! Han vet väldigt mycket om kost och motion.
I dag har jag brutit ett löfte och det kändes väldigt bra.
Jag lovade mig själv för många, långa år sedan, när jag la tävlingspaddeln på hyllan, att jag bara skulle ge mig ut och paddla i vackert väder d.v.s. sol, 25 grader varmt och vindstilla. Nu stack jag ut på en premiärtur trots att det bara var 10 grader varmt och molnigt och jag njöt av varje paddeltag som drog min smäckra kajak fram genom det spegelblanka vattnet.
Nu blir det fler paddelturer och jag skiter i vad det är för väder. Så se upp!
Till alla pessimister som tjatar om att det fortfarande är vinter vill jag bara säga: ”Våren är här!” På promenad i Judarnskogen såg jag massor med blåsippor och plockade en liten bukett vitsippor.
På med långkalsongerna och ut och njut av våren!
Testa dig och se vilken karaktär i filmen The big Lebowski du är mest lik. Klicka på länken här: https://www.alansmind.com/lebowskiquiz.php Sonen var mest lik The Dude… och jag….. ja gissa du?
Och har du inte sett filmen än måste du se den snarast! The big Lebowski tillhör favoritfilmerna.
Jag är inte rätt person att bedöma det hela, men kanske har jag som gudmor gjort något fel i min gudsons religiösa uppfostran för bara några veckor före hans första kommunion frågade han prästen när de skulle prata om de andra gudarna. Prästen såg ut som ett frågetecken och då förklarade gudsonen glatt att han älskade att lyssna på dvd:n om Zeus, Athena, Dionysos och Appollon. Jag vet inte exakt vad prästen svarade, men tanten som har hand om barngruppen skakade på huvudet och var förfärad.
Personligen tror jag att gudsonen kommer att gå långt i livet dock inte inom katolska kyrkan….
Så har jag för första gången i mitt liv deltagit på en katolsk konfirmation eller den första kommunionen som de säger. Det var min nioårige gudson i Tyskland som var mittpunkten hela helgen och han klarade det bra. För mig som ickekatolik var det ett intressant studiebesök och en kul fest som dock slutade något snöpligt för gudsonens mor och mig.
Redan på lördagen åkte gudsonen till kyrkan för att bikta sig för prästen. En annan blev ju väldigt nyfiken på vilka synder en nioåring bekänner, men si det är en hemlighet mellan honom, prästen och gud förklarade nioåringen för mig. Eftersom hans mor hade insjuknat i maginfluensa tog sonen och jag med oss nioåringen på bowling inne i staden och visst kände vi oss som The Dude i favoritfilmen The big Lebowski.
På söndagen var det högmässa och det är då nioåringarna för första gången får ta del av nattvarden. Det var en väldigt högtidlig cermoni med små nioåriga flickor uppklädda som brudar med vita klänningar och uppsatt hår med blomkransar i. Pojkarna hade svarta kostymer, vita skjortor, slips och finskor. Efter barnen var det församlingens tur att gå fram och ta nattvarden och det var inte många som satt kvar utan i stort sett alla gick fram (utom jag då förstås), till och med sonen som visserligen är döpt i Svenska kyrkan, men inte konfirmerad. Han erkände efteråt att han som satt längst bak i kyrkan inte hade en aning om varför alla skulle fram utan bara hängde med massan. ”Nu har jag provat pappersbrödet” var hans kommentar.
På söndagskvällen var det dags igen att besöka kyrkan. Då var det andakt och inte lika långt som på förmiddagen. På måndag morgon var det dags igen för mässa, men då låg jag nerbäddad när jag inte sprang mellan hinken och toaletten… ja ni förstår säkert utan att jag behöver gå in på några detaljer.
Fram på dagen började sonen och jag oroa oss för hur det skulle bli med hemresan, men nu hade gudsonens mor kvicknat till och konsulterat en läkare som rekommenderade dr Heumanns piller och vips var jag på benen igen och flög hem till Svedala utan problem.
Gudsonens mor missade allt ihop i kyrkan, men ska jag vara ärlig verkade hon lika glad för det.