Akvarieliv, utegym, vinterbad och dikt

Om någon undrar hur det går med akvarielivet kan jag tala om att jag fortfarande bor i ett. Vad då? undrar du kanske. Ja, titta här:

Att ha plast för alla fönster gör inte livet roligare direkt.

Men jag tillhör inte de deppiga. Större delen av tiden är jag ju på jobbet och när jag är hemma kan jag ju faktiskt gå ut. Ibland går jag till utegymmet och andra gånger har jag vinterbadat.

Man kan fördriva tiden med att skriva också. Här kommer en nyskriven dikt:

Stop the repeat

Det är som om du 

har spelat in dig själv

och spelar upp samma jävla repliker

hela tiden.

Jag vet inte vad jag ska svara.

Stop the repeat!

 

Monikas linfrölimpa med dinkelmjöl

Här kommer ett recept på ett fantastiskt gott bröd. Det har jag bakat i många år och det är faktiskt väldigt lätt att baka. Du behöver ingredienserna nedan och ganska mycket tid.

Monikas linfrölimpa med dinkelmjöl

  • 1 dl grovt rågmjöl, 0,5 dl vetekli, 1 dl hela linfrön, 1 dl dinkelmjöl, 1 msk salt, 2 msk olja, 1 msk honung, 4 dl kokande vatten
  • 50 gram jäst, 3,5 dl ljummet vatten, 11 dl vetemjöl
  1. Häll kokande vatten (4 dl) över rågmjöl, vetekli, linfrön, dinkelmjöl, olja och salt i en bunke. Rör om och låt stå övertäckt med en handduk i en timme.
  2. Rör ut jästen i 3,5 dl fingervarmt vatten i en bunke. Blanda ihop innehållet i de båda bunkarna. Tillsätt 11 dl vetemjöl och arbeta degen smidig. Låt den jäsa övertäckt i tre timmar.
  3. Knåda degen blank och dela den i två delar. Lägg i smorda formar c:a 1, 5 l. (Jag brukar smörja dem med lite rapsolja)
  4. Låt jäsa cirka 45 minuter.
  5. Grädda i 225 grader på nedersta falsen i ugnen  i 45 minuter. Pensla bröden med vatten när det är cirka en kvart kvar av gräddningen.
  6. Låt svalna på galler.

Jag delar alltid bröden i två delar och fryser in, men nybakat är förstås godast.

Boktips

Det börjar bli segt att jobba hemifrån, men än går det. Ibland saknar jag kollegorna, men vissa dagar känns det som en lyx att hinna köra yoga på morgonen, gå en promenad på lunchen och medan jag undervisar både hinna tvätta och låta bröddegen jäsa.

Det gäller att hålla sig sysselsatt i isoleringen och det har jag egentligen inga stora problem med. Yoga, hemmaträning (med gummiband och kroppen som redskap), serier och filmer på tex svt-play, bakning, radio och poddar (idag lyssnade jag på Tysklandspodden), matlagning, promenader, utegym och så såklart läsning. En vän till mig frågade om tips på böcker. Jag skrev ihop en lista till henne och här kommer den till dig med:

Om du vill veta mer om unga människor från Amerikas ursprungsbefolkning ska du läsa POW WOW (finns i pocket) av Tommy Orange. Boken är ett litet mästerverk.
Min mors tystnad av Lizzie Doro handlar om en kvinna i Israel som vet väldigt lite om sin mors tidigare liv i Europa. En fascinerande och välskriven bok.
Novellsamlingen Passioner av IB Singer var inspirerande och öppnar en dörr till ett europeiskt förflutet som inte finns kvar och dessutom visas Singers berättarglädje när den är som bäst.
Ormarna av Sadie Jones är en psykologisk thriller. Mycket bra och framförallt spännande.
Allt jag har fått lära mig av Tara Westover är en mycket stark och gripande skildring av en destruktiv mormonfamilj och en ung kvinnas försök att skapa ett eget liv efter att ha lämnat familjen.
Flyktingar av Viet Thanh Nguyen innehåller åtta mästerliga noveller om olika människors villkor efter flykt.
Och så förstås Jackie av Anne Svärd. Gripande om en ung flicka som fastnar för en manipulerande man. Vera av samma författare är också bra.
Något av Mikale Niemi. Allt han skriver är välskrivet och bra. Skjut apelsinen är en ungdomsbok och Fallvatten är en spännande vuxenbok om en naturkatastrof. Skjuta björn är ett mästerverk.
Noveller av Etgar Keret (israelisk författare). Fyndiga och korta är alla hans noveller.
Biografi av och om Michelle Obama. Mycket intressant!
Faktaböcker: Guds olydiga revben av Gunilla Thorgren. Mycket feministrisk och kritiserar kristendomen på ett bra sätt. Ålevangeliet av Patrik Svensson är en faktabok om ålen och en varm skildring om far och son.
Men nu vet jag! Du måste ju läsa Just kids av Patti Smith. Klockrent om 60-talet och det galna 70-talet i NY. Boken handlar om Patti Smith och Robert Mapplethorpe och hur de kämpar för att bli konstnärer/artister, men också om en massa andra kända människor.
David Grossman är en författare som några säger borde ha fått nobelpriset. Jag har bara läst en av hans böcker På flykt från ett sorgebud. Den var underbar och hade så många dimensioner. (Utspelar sig i Israel)
Och så en diktsamling. Eeva Kilpi – Min kärleks höga visa. Det bästa i diktväg.
Ha en skön lässtund!

Tack 2020!

Snart kan vi säga tack och hej då till 2020. Överallt läser jag att det var det sämsta året någonsin. Folk är arga, besvikna och fortfarande rädda och ängsliga för att bli smittade av viruset covid-19. Med all rätt kanske, men året då? Var det så dåligt egentligen?

När jag skrollar mig igenom årets bilder ser jag att jag läst kanske 60 böcker, gjort utflykter till fots och med cykel runt stan, varit mer i skogen än andra år, badat, paddlat, mediterat, skrivit, haft många Facebook-möten och träffat barnbarnet. (Jag bestämde mig direkt när pandemin kom på tal att henne ska jag fortsätta träffa en gång i veckan och så har vi gjort. fast vi har varit mycket utomhus.) Arbetsmässigt har jag fått prova på att undervisa på distans vilket jag faktiskt tycker är rätt okej.

Som många andra saknar jag att mingla med folk, äta middagar ihop och att kramas. Fast det har jag gjort ibland ändå.

Utegymmet som jag besökt många gånger under året är okej, men när det regnar oavbrutet i flera dagar lägger stockarna som man ska lyfta på sig några kilo. Det blir tungt och dessutom är det lite enformigt. Ibland behöver man den där glada instruktören som på gruppträningspassen hejar på en så man gör några armhävningar extra. Visserligen var jag med i en armhävningsutmaning på Facebook, så svag är jag inte, men kanske lite uttråkad över att mest träna ensam hela tiden.

Imorgon kväll höjer jag en skål för 2020 som trots pandemi inte var helt bortkastat och säger välkommen 2021. Det kommer att bli bra.

GOTT NYTT ÅR!

GOD JUL 2020

I år kommer fler än någonsin sitta ensamma på julafton och det kommer att kännas ensamt. Jag kommer att träffa mina barn och mitt barnbarn på julafton, men annandagen då alla mina syskon med familjer och även pappa alltid brukar vara här på kalkonmiddag ställs in. Det känns tråkigt, men inte livshotande. Det kommer fler jular och andra tillfällen att umgås. Min förståndige bror (i alla fall ibland) ringde och sa att när vår pappa (91 och 1/2 år) är vaccinerad mot covid-19 ska vi ses och fira. Vi hoppas att det redan blir i februari eller mars.

Tills dess fortsätter jag att läsa böcker, gå promenader (mitt ena knä hindrar mig tyvärr från löpning) och besöka utegymmet i närheten.  Eftersom jag dessutom lägger jag till diverse övningar utan redskap känner jag hur jag blir starkare efter varje gång.

Jag tänker att julen förutom mat och umgänge med släkten är en tid för ro. Du som är rastlös behöver förmodligen tagga ner och du som är ensam behöver våga ringa den där släktingen eller vännen som du har tänkt ringa, men inte gjort. Dessutom kan du tänka på vad du kan känna dig tacksam över i år. Det finns nämligen alltid väldigt mycket att vara tacksam för. Min mormor (född i Bromberg i nuvarande Polen, dåvarande Tyskland, 1902) sa alltid när vi samlades för att fira jul: ” Barn, se hur mycket mat vi har. Tänk så många jular vi inte har hade någonting att äta.”  I det perspektivet är vi  2000-tals människor mycket bortskämda. Vi här i Sverige har sluppit krig, har sluppit flykt och har egentligen allt som behövs för ett värdigt liv. Att vi just i år inte får träffas hur vi vill är bara en bagatell.

Så ring till en släkting, en vän eller titta på ett bra tv-program. Har du inte sett julkalendern, Mirakel i år, så se den på SVT – play. Jag har sett alla avsnitt och det är nog första gången på femtio år.  Eller läs en bra bok. Du vet väl att du kan ladda ner e-böcker från bibblan helt gratis? Passa också på och gå en promenad när det är ljust och var tacksam för att just du har mat på bordet, vin i glaset och är vid liv. Många människor på vår jord kämpar för sin överlevnad precis så som min mormor fick göra flera gånger under sitt liv.

Och om du har väldigt, väldigt tråkigt kan du alltid läsa mina gamla blogginlägg. Ett handlar om att fira jul som singel och i ett annat kan du läsa en novell med jultema. Länkarna hittar du här nedanför.

GODJUL!

Ljuvlig singeljul

GOD JUL med DEN DÄR TOMTEN

 

Vaccin mot mässlingen

Nu har jag sett alla tre avsnitt av programmet Vaccinkrigarna på SVT och jag vill bara tala om att mässlingen är en hemsk sjukdom. Min lillasyster smittades när hon var två år (1971) och blev fruktansvärt sjuk. Mor och far åkte med henne till läkare och hon fördes i ilfart till Roslagstull smittsjukhus. Där blev hon och mamma inlagda. Pappa kom hem och talade om för oss andra barn ( vi var 15, 13 och 10) att läkarna hade sagt att de kanske inte skulle klara henne. Gissa om vi grät. Vår fantastiska lillasyster. Vår söta lillasyrra var dödssjuk och inlagd och det var besöksförbud. Jag tror vi alla tre bad till Gud eller någon högre makt varje kväll fast vi nästa aldrig gick i kyrkan. Vi bad om att hon skulle överleva. De första dagarna var hon inte kontaktbar, sen repade hon sig långsamt, fick följdsjukdomar och försvagat immunförsvar i flera år, men blev frisk till slut.
I det tredje programmet av Vaccinkrigarna berättas om ett nutida mässlingsutbrott. 5000 personer smittades på Samoa och 83 barn dog. De flesta dom dog var små, ett – tre år. Det borde vara skäl nog att vaccinera sitt barn.
Vaccinmotståndarna talar om att barn får autism av vacciner och att autism inte fanns före vaccinets tid. Nej, för då visste man inte vad autism var. Blyga, udda, rädda, egna osv kallades vissa barn då. Kanske har antalet diagnoser av autism ökat för att vi vet vad autism är, kanske beror autism på vår livsstil? Vad vi äter, dricker, om vi röker, om barnen blir ammande, eller om vi andas förorenad luft. Det får forskningen visa. Se programmen och bilda dig din egen uppfattning. Men min åsikt är att fler blev svårt sjuka och dog av sjukdomen  mässling  än av vaccinet mot sjukdomen..
Dessutom kan jag skylla mina dåliga mattekunskaper på mässlingen. Jag fick sjukdomen när jag gick i skolan och var hemma tre veckor. Därmed missade jag alla genomgångar om multiplikationstabellen, försökte läsa ikapp efteråt, men var ju naturligtvis väldigt trött efter sjukdomen. Så mitt råd är: Se programmen (alla tre) och vaccinera dina barn. Om du är rädd för att trippelsprutan är för stark, fråga om sprutorna går att ta vid tre olika tillfällen. För om du inte  vaccinerar ditt barn kan kanske just ditt barn smittar det där lilla barnet som inte har så stor motståndskraft som ditt stora och det lilla dör. Och du vill väl inte vara den direkta orsaken till något litet barns död? Tänk att ha det på sitt samvete hela livet?

Hur är det att bo i ett akvarium?

Hur är det att bo i ett akvarium?

Det har jag alltid undrat. När jag växte upp fanns det nämligen alltid minst ett akvarium i vårt hem. Min pappa var och är fortfarande akvarist. Vi hade alltid ett stort akvarium i vardagsrummet med vackra och intressanta fiskar och när jag hade fyllt tolv och vi flyttade  till en större lägenhet och inte längre behövde bo sex personer + en hel drös med dagbarn i en trea på 73 kvadrat skaffade pappa förutom det stora akvariet, tre eller fyra eller var det fem små akvarium för att odla yngel i. Dessa akvarium stod på en hylla på den lilla toaletten ovanför toastolen. Jag vet att Christian, ett av våra dagbarn mindes exakt hur många akvarium det var. Han brukade räkna dem när han stod och kissade, berättade han för mig för några år sen.

I alla fall har jag i hela mitt liv haft en massa akvarium runt omkring mig. Något år hade jag som vuxen också ett eget akvarium. Ja, hemmet var ju inte bara mitt. Där fanns en man och ett barn också, men sonen som då var två eller tre år gammal matade de stackars fiskarna med banan och ja ni förstår. De dog.

Nu börjar ni säkert undra varför jag inledde detta blogginlägg med att fråga om hur det är att bo i ett akvarium. Är ni otåliga? Häng kvar! Det kommer snart.

När min pappa blev pensionär skaffade han 52 akvarium och började odla diskusfiskar på ett professionellt sätt. Han blev något av en expert och tillbringade många timmar i källaren där de flesta akvarium stod. Han bytte vatten, (vilken vattenåtgång de måste ha haft) odlade mjölmaskar, odlade små minkräftor, fångade vattenloppor, beställde specialfiskmat från Tyskland och gick ut i trädgården och plockade  mangold  som fiskarna älskade. Till slut fick han ett diplom att han var den bästa diskusfiskodlaren i Europa. Vi var alla mycket stolta utom mamma förstås som fick nöja sig med en man i källaren som ägnade all sin tid åt fiskarna.

Någonstans då blev vår mamma sjuk. Pappa tömde det ena akvariet efter det andra på vatten och nu har han faktiskt bara ett par kvar. Fast vilken 91-åring har fortfarande ett par akvarium? Jo, min pappa.

Ni som fortfarande läser den här texten tänker väl att nu får hon väl ändå komma till saken.  Hur var det med det där att bo i ett akvarium? Jo, det kan jag tala om. Nu.

Det är tyst och instängt. Hur jag kan veta det? Jo, just nu lever jag med tjock visserligen genomskinlig plast tätt tejpad över mina fönster. Inget av dem går att öppna och utanför finns en byggnadsställning som är omsluten av vit plats. Några intryck från yttervärlden göre sig icke besvär.

Så här lever jag för mig själv med mina tankar och jag undrar bara en sak. Vilken sort fisk är jag egentligen? Jag är ganska bra på att simma.

Singeldagen

Jag vet inte om ni har lagt märke till att det idag den 11/11 är alla singlars dag. Jag som varit singel i ganska många år nu har av någon anledning fått en mängd rabatterbjudanden på sportkläder och kontaktlinser dagen till ära. Hittar jag en partner med rätt sportutrustning? Ja, det kan ni ju fundera på. Det är ju ganska folktomt på träningsanläggningarna nu i coronatider så chansen att träffa någon där är nog minimal.

En livscoach som jag känner skriver på Instagram att man för att hitta rätt partner måste tänka på vad man sänder ut. Hon ber oss att fundera på hur våra skyltfönster ser ut. Om man skyltar fel träffar man fel sorts partner. Om man skyltar rätt kommer den rätta att dyka upp. Jag som har skyltat på många olika sätt brukar fundera på det ibland, men inte dyker det upp någon för det. Kanske måste jag anstränga mig mer? Kanske måste jag jobba på det? Eller kanske är det så att jag inte är så angelägen att träffa någon egentligen. Vem vet? Just nu är min lägenhet dessutom omgärdad av byggnadsställningar. Det gör det lätt för Romeo att klättra upp och knacka på, men eftersom det är plast för fönstren kommer jag inte att se honom. Kanske dags att köpa nya kontaktlinser?

 

Jag är så skicklig, så skicklig

Hon förde gaffeln mot munnen och åt själv utan att spilla. Drygt två var hon, min efterlängtade dotter. Pratade duktigt och ville lära sig allt fort, bli stor, kunna allt, som sin sex år äldre storebror.

Så lägger hon ner gaffeln. Tittar på mig och utbrister: ”Jag är så skicklig, så skicklig.”

Jag undrade var hon lärt sig säga så? Vem hade sagt så till henne? Någon på dagis? Det var Oma och Opa som sagt så. De hade passat barnen några dagar tidigare och var imponerade över hur fint hon åt.

Orden: ”Jag är skicklig, skicklig”, använde hon ofta när hon var liten. Och hon var just det, skicklig på väldigt, väldigt mycket. Senare när självkritiken växte blev hon generad när någon sa att hon var bra på något. Och fortfarande fnyser hon när jag påminner henne om vad mycket hon kan.

Jag tänker att vi behöver höra och säga just de orden, att vi är skickliga, ofta. Speciellt nu i coronatider när många ugglar ensamma i eget bo. Så beröm dig själv när du har städat, diskat, lagat den där goda middagen, gått den där promenaden eller kört det där yogapasset och säg de där orden som du bör höra varje dag. ”Jag är så skicklig, så skicklig.”

Och strunta i om någon negativ surmupp hör dig. Gör dig själv glad. Det är i alla fall påsk nu.

GLAD PÅSK!

Coronasoppa

I dessa coronatider gäller det att ta hand om sig. Jag har varit lite småförkyld de senaste två dagarna, men jag är inte orolig. Det finns fortfarande massor av andra förkylningsvirus som vi kan drabbas av och det är ju heller inte säkert att just jag blir jättesjuk av coronaviruset.

En bekant till min son, Melanie, skrev på Facebook att livet är som en hiss och just nu har den stannat mellan två våningar. Det var en bra bild av situationen just nu, tycker jag. Sverige är dock ett redigt land och svenskarna är ett förnuftigt folk så därför är det dumt att oroa sig. Istället kan man förebygga sjukdom genom att äta nyttigt. I går lagade jag en soppa som jag ofta äter i förkylningstider. Ingredienserna till soppan har man oftast hemma och kanske kan man klara sig länge med dessa ingredienser om man sitter i karantän, därför har soppan nu fått namnet coronasoppa.

Coronasoppa för en person

Du behöver:

1 msk rapsolja, 1/4  lök, 1 liten potatis, 3/4 dl röda linser, 1/2 morot, 1 bit selleri (det går lika bra med bladselleri som med rotselleri), 1 grönsaksbuljongtärning, 1 vitlöksklyfta, 1 centimeter färsk ingefära, 1 centimeter färsk gurkmeja (eller en halv tsk mald och torkad), 4 dl vatten, salt och peppar.

Hacka löken och bryn en stund i rapsoljan, häll i hackad potatis, hackad morot, selleri, sköljda röda linser, ingefära, gurkmeja och vitlök.

Häll på vattnet och släng i buljongtärningen. Låt koka i 20 minuter. Smaka av, salta och peppra eventuellt.

Denna soppa går att variera. Hacka ner andra grönsaker som du har hemma (spenat, persiljerot, palsternacka, broccoli, haricoteverts) eller släng i bitar av korv eller rökt kött om du inte är vegan.

När linserna, potatisen och morötterna är mjuka är soppan klar. Ät en ostmacka till.

Guten appetit!