Tack 2020!

Snart kan vi säga tack och hej då till 2020. Överallt läser jag att det var det sämsta året någonsin. Folk är arga, besvikna och fortfarande rädda och ängsliga för att bli smittade av viruset covid-19. Med all rätt kanske, men året då? Var det så dåligt egentligen?

När jag skrollar mig igenom årets bilder ser jag att jag läst kanske 60 böcker, gjort utflykter till fots och med cykel runt stan, varit mer i skogen än andra år, badat, paddlat, mediterat, skrivit, haft många Facebook-möten och träffat barnbarnet. (Jag bestämde mig direkt när pandemin kom på tal att henne ska jag fortsätta träffa en gång i veckan och så har vi gjort. fast vi har varit mycket utomhus.) Arbetsmässigt har jag fått prova på att undervisa på distans vilket jag faktiskt tycker är rätt okej.

Som många andra saknar jag att mingla med folk, äta middagar ihop och att kramas. Fast det har jag gjort ibland ändå.

Utegymmet som jag besökt många gånger under året är okej, men när det regnar oavbrutet i flera dagar lägger stockarna som man ska lyfta på sig några kilo. Det blir tungt och dessutom är det lite enformigt. Ibland behöver man den där glada instruktören som på gruppträningspassen hejar på en så man gör några armhävningar extra. Visserligen var jag med i en armhävningsutmaning på Facebook, så svag är jag inte, men kanske lite uttråkad över att mest träna ensam hela tiden.

Imorgon kväll höjer jag en skål för 2020 som trots pandemi inte var helt bortkastat och säger välkommen 2021. Det kommer att bli bra.

GOTT NYTT ÅR!

GOD JUL 2020

I år kommer fler än någonsin sitta ensamma på julafton och det kommer att kännas ensamt. Jag kommer att träffa mina barn och mitt barnbarn på julafton, men annandagen då alla mina syskon med familjer och även pappa alltid brukar vara här på kalkonmiddag ställs in. Det känns tråkigt, men inte livshotande. Det kommer fler jular och andra tillfällen att umgås. Min förståndige bror (i alla fall ibland) ringde och sa att när vår pappa (91 och 1/2 år) är vaccinerad mot covid-19 ska vi ses och fira. Vi hoppas att det redan blir i februari eller mars.

Tills dess fortsätter jag att läsa böcker, gå promenader (mitt ena knä hindrar mig tyvärr från löpning) och besöka utegymmet i närheten.  Eftersom jag dessutom lägger jag till diverse övningar utan redskap känner jag hur jag blir starkare efter varje gång.

Jag tänker att julen förutom mat och umgänge med släkten är en tid för ro. Du som är rastlös behöver förmodligen tagga ner och du som är ensam behöver våga ringa den där släktingen eller vännen som du har tänkt ringa, men inte gjort. Dessutom kan du tänka på vad du kan känna dig tacksam över i år. Det finns nämligen alltid väldigt mycket att vara tacksam för. Min mormor (född i Bromberg i nuvarande Polen, dåvarande Tyskland, 1902) sa alltid när vi samlades för att fira jul: ” Barn, se hur mycket mat vi har. Tänk så många jular vi inte har hade någonting att äta.”  I det perspektivet är vi  2000-tals människor mycket bortskämda. Vi här i Sverige har sluppit krig, har sluppit flykt och har egentligen allt som behövs för ett värdigt liv. Att vi just i år inte får träffas hur vi vill är bara en bagatell.

Så ring till en släkting, en vän eller titta på ett bra tv-program. Har du inte sett julkalendern, Mirakel i år, så se den på SVT – play. Jag har sett alla avsnitt och det är nog första gången på femtio år.  Eller läs en bra bok. Du vet väl att du kan ladda ner e-böcker från bibblan helt gratis? Passa också på och gå en promenad när det är ljust och var tacksam för att just du har mat på bordet, vin i glaset och är vid liv. Många människor på vår jord kämpar för sin överlevnad precis så som min mormor fick göra flera gånger under sitt liv.

Och om du har väldigt, väldigt tråkigt kan du alltid läsa mina gamla blogginlägg. Ett handlar om att fira jul som singel och i ett annat kan du läsa en novell med jultema. Länkarna hittar du här nedanför.

GODJUL!

Ljuvlig singeljul

GOD JUL med DEN DÄR TOMTEN

 

Vaccin mot mässlingen

Nu har jag sett alla tre avsnitt av programmet Vaccinkrigarna på SVT och jag vill bara tala om att mässlingen är en hemsk sjukdom. Min lillasyster smittades när hon var två år (1971) och blev fruktansvärt sjuk. Mor och far åkte med henne till läkare och hon fördes i ilfart till Roslagstull smittsjukhus. Där blev hon och mamma inlagda. Pappa kom hem och talade om för oss andra barn ( vi var 15, 13 och 10) att läkarna hade sagt att de kanske inte skulle klara henne. Gissa om vi grät. Vår fantastiska lillasyster. Vår söta lillasyrra var dödssjuk och inlagd och det var besöksförbud. Jag tror vi alla tre bad till Gud eller någon högre makt varje kväll fast vi nästa aldrig gick i kyrkan. Vi bad om att hon skulle överleva. De första dagarna var hon inte kontaktbar, sen repade hon sig långsamt, fick följdsjukdomar och försvagat immunförsvar i flera år, men blev frisk till slut.
I det tredje programmet av Vaccinkrigarna berättas om ett nutida mässlingsutbrott. 5000 personer smittades på Samoa och 83 barn dog. De flesta dom dog var små, ett – tre år. Det borde vara skäl nog att vaccinera sitt barn.
Vaccinmotståndarna talar om att barn får autism av vacciner och att autism inte fanns före vaccinets tid. Nej, för då visste man inte vad autism var. Blyga, udda, rädda, egna osv kallades vissa barn då. Kanske har antalet diagnoser av autism ökat för att vi vet vad autism är, kanske beror autism på vår livsstil? Vad vi äter, dricker, om vi röker, om barnen blir ammande, eller om vi andas förorenad luft. Det får forskningen visa. Se programmen och bilda dig din egen uppfattning. Men min åsikt är att fler blev svårt sjuka och dog av sjukdomen  mässling  än av vaccinet mot sjukdomen..
Dessutom kan jag skylla mina dåliga mattekunskaper på mässlingen. Jag fick sjukdomen när jag gick i skolan och var hemma tre veckor. Därmed missade jag alla genomgångar om multiplikationstabellen, försökte läsa ikapp efteråt, men var ju naturligtvis väldigt trött efter sjukdomen. Så mitt råd är: Se programmen (alla tre) och vaccinera dina barn. Om du är rädd för att trippelsprutan är för stark, fråga om sprutorna går att ta vid tre olika tillfällen. För om du inte  vaccinerar ditt barn kan kanske just ditt barn smittar det där lilla barnet som inte har så stor motståndskraft som ditt stora och det lilla dör. Och du vill väl inte vara den direkta orsaken till något litet barns död? Tänk att ha det på sitt samvete hela livet?

Hur är det att bo i ett akvarium?

Hur är det att bo i ett akvarium?

Det har jag alltid undrat. När jag växte upp fanns det nämligen alltid minst ett akvarium i vårt hem. Min pappa var och är fortfarande akvarist. Vi hade alltid ett stort akvarium i vardagsrummet med vackra och intressanta fiskar och när jag hade fyllt tolv och vi flyttade  till en större lägenhet och inte längre behövde bo sex personer + en hel drös med dagbarn i en trea på 73 kvadrat skaffade pappa förutom det stora akvariet, tre eller fyra eller var det fem små akvarium för att odla yngel i. Dessa akvarium stod på en hylla på den lilla toaletten ovanför toastolen. Jag vet att Christian, ett av våra dagbarn mindes exakt hur många akvarium det var. Han brukade räkna dem när han stod och kissade, berättade han för mig för några år sen.

I alla fall har jag i hela mitt liv haft en massa akvarium runt omkring mig. Något år hade jag som vuxen också ett eget akvarium. Ja, hemmet var ju inte bara mitt. Där fanns en man och ett barn också, men sonen som då var två eller tre år gammal matade de stackars fiskarna med banan och ja ni förstår. De dog.

Nu börjar ni säkert undra varför jag inledde detta blogginlägg med att fråga om hur det är att bo i ett akvarium. Är ni otåliga? Häng kvar! Det kommer snart.

När min pappa blev pensionär skaffade han 52 akvarium och började odla diskusfiskar på ett professionellt sätt. Han blev något av en expert och tillbringade många timmar i källaren där de flesta akvarium stod. Han bytte vatten, (vilken vattenåtgång de måste ha haft) odlade mjölmaskar, odlade små minkräftor, fångade vattenloppor, beställde specialfiskmat från Tyskland och gick ut i trädgården och plockade  mangold  som fiskarna älskade. Till slut fick han ett diplom att han var den bästa diskusfiskodlaren i Europa. Vi var alla mycket stolta utom mamma förstås som fick nöja sig med en man i källaren som ägnade all sin tid åt fiskarna.

Någonstans då blev vår mamma sjuk. Pappa tömde det ena akvariet efter det andra på vatten och nu har han faktiskt bara ett par kvar. Fast vilken 91-åring har fortfarande ett par akvarium? Jo, min pappa.

Ni som fortfarande läser den här texten tänker väl att nu får hon väl ändå komma till saken.  Hur var det med det där att bo i ett akvarium? Jo, det kan jag tala om. Nu.

Det är tyst och instängt. Hur jag kan veta det? Jo, just nu lever jag med tjock visserligen genomskinlig plast tätt tejpad över mina fönster. Inget av dem går att öppna och utanför finns en byggnadsställning som är omsluten av vit plats. Några intryck från yttervärlden göre sig icke besvär.

Så här lever jag för mig själv med mina tankar och jag undrar bara en sak. Vilken sort fisk är jag egentligen? Jag är ganska bra på att simma.

Singeldagen

Jag vet inte om ni har lagt märke till att det idag den 11/11 är alla singlars dag. Jag som varit singel i ganska många år nu har av någon anledning fått en mängd rabatterbjudanden på sportkläder och kontaktlinser dagen till ära. Hittar jag en partner med rätt sportutrustning? Ja, det kan ni ju fundera på. Det är ju ganska folktomt på träningsanläggningarna nu i coronatider så chansen att träffa någon där är nog minimal.

En livscoach som jag känner skriver på Instagram att man för att hitta rätt partner måste tänka på vad man sänder ut. Hon ber oss att fundera på hur våra skyltfönster ser ut. Om man skyltar fel träffar man fel sorts partner. Om man skyltar rätt kommer den rätta att dyka upp. Jag som har skyltat på många olika sätt brukar fundera på det ibland, men inte dyker det upp någon för det. Kanske måste jag anstränga mig mer? Kanske måste jag jobba på det? Eller kanske är det så att jag inte är så angelägen att träffa någon egentligen. Vem vet? Just nu är min lägenhet dessutom omgärdad av byggnadsställningar. Det gör det lätt för Romeo att klättra upp och knacka på, men eftersom det är plast för fönstren kommer jag inte att se honom. Kanske dags att köpa nya kontaktlinser?

 

Jag är så skicklig, så skicklig

Hon förde gaffeln mot munnen och åt själv utan att spilla. Drygt två var hon, min efterlängtade dotter. Pratade duktigt och ville lära sig allt fort, bli stor, kunna allt, som sin sex år äldre storebror.

Så lägger hon ner gaffeln. Tittar på mig och utbrister: ”Jag är så skicklig, så skicklig.”

Jag undrade var hon lärt sig säga så? Vem hade sagt så till henne? Någon på dagis? Det var Oma och Opa som sagt så. De hade passat barnen några dagar tidigare och var imponerade över hur fint hon åt.

Orden: ”Jag är skicklig, skicklig”, använde hon ofta när hon var liten. Och hon var just det, skicklig på väldigt, väldigt mycket. Senare när självkritiken växte blev hon generad när någon sa att hon var bra på något. Och fortfarande fnyser hon när jag påminner henne om vad mycket hon kan.

Jag tänker att vi behöver höra och säga just de orden, att vi är skickliga, ofta. Speciellt nu i coronatider när många ugglar ensamma i eget bo. Så beröm dig själv när du har städat, diskat, lagat den där goda middagen, gått den där promenaden eller kört det där yogapasset och säg de där orden som du bör höra varje dag. ”Jag är så skicklig, så skicklig.”

Och strunta i om någon negativ surmupp hör dig. Gör dig själv glad. Det är i alla fall påsk nu.

GLAD PÅSK!

Coronasoppa

I dessa coronatider gäller det att ta hand om sig. Jag har varit lite småförkyld de senaste två dagarna, men jag är inte orolig. Det finns fortfarande massor av andra förkylningsvirus som vi kan drabbas av och det är ju heller inte säkert att just jag blir jättesjuk av coronaviruset.

En bekant till min son, Melanie, skrev på Facebook att livet är som en hiss och just nu har den stannat mellan två våningar. Det var en bra bild av situationen just nu, tycker jag. Sverige är dock ett redigt land och svenskarna är ett förnuftigt folk så därför är det dumt att oroa sig. Istället kan man förebygga sjukdom genom att äta nyttigt. I går lagade jag en soppa som jag ofta äter i förkylningstider. Ingredienserna till soppan har man oftast hemma och kanske kan man klara sig länge med dessa ingredienser om man sitter i karantän, därför har soppan nu fått namnet coronasoppa.

Coronasoppa för en person

Du behöver:

1 msk rapsolja, 1/4  lök, 1 liten potatis, 3/4 dl röda linser, 1/2 morot, 1 bit selleri (det går lika bra med bladselleri som med rotselleri), 1 grönsaksbuljongtärning, 1 vitlöksklyfta, 1 centimeter färsk ingefära, 1 centimeter färsk gurkmeja (eller en halv tsk mald och torkad), 4 dl vatten, salt och peppar.

Hacka löken och bryn en stund i rapsoljan, häll i hackad potatis, hackad morot, selleri, sköljda röda linser, ingefära, gurkmeja och vitlök.

Häll på vattnet och släng i buljongtärningen. Låt koka i 20 minuter. Smaka av, salta och peppra eventuellt.

Denna soppa går att variera. Hacka ner andra grönsaker som du har hemma (spenat, persiljerot, palsternacka, broccoli, haricoteverts) eller släng i bitar av korv eller rökt kött om du inte är vegan.

När linserna, potatisen och morötterna är mjuka är soppan klar. Ät en ostmacka till.

Guten appetit!

 

Tankar i coronatider och recept på magisk kycklingsoppa

– Minns du när vi var små och hade vattkoppor, mässlingen eller någon annan smittsam sjukdom? säger väninnan som jag känt i över femtiosex år.

Jo, nog minns jag hur det var då. Ingen behövde säga till oss att det var viktigt att tvätta händerna, nysa i armvecket eller stanna hemma när vi var sjuka. Det var på sextiotalet en självklarhet, i alla fall i våra familjer.  Min storasyster, min lillebror och jag tillbringade många veckor i karantän i sängarna i det gemensamma sovrummet där vi läste serietidningar, drack hälsosamma drycker som nyponsoppa, blåbärssoppa, kamomillte med honung, åt frukt och en magisk kycklingsoppa som skulle vara extra nyttig.

Till skolan fick vi inte gå förrän vi var helt symtomfria och hade vi haft feber eller ätit penicillin fick vi först gå ut och träffa folk efter tre helt symptomfria dagar. Dessutom var lek inomhus alltid förbjudet i smittotider. Det fanns ju heller inte så mycket plats hemma hos oss att leka.

Kanske är det bra att vi fått coronaviruset till Sverige? Kanske är det meningen att vi ska lära oss att ta hand om oss som man bör göra vid sjukdomar. Eller var det bara min och min kompis mamma som var så noga då på sextiotalet? Kompisens mamma var sjuksköterska och min mamma var barnsköterska. De hade båda expertkunskaper om hur man tar hand om barn som är sjuka. Det snöts, gurglades, lades kylda, våta näsdukar på pannorna när febern var hög, rummet vädrades regelbundet, frukt åts det i mängder och doktorer besvärades ganska sällan. Följde man råden blev man frisk.

Själv minns jag  åttio- och nittiotalet när mina barn var små och alla stressade vuxna som lämnade barn på kalas och dagis fast de hade feber och på så sätt smittade ner alla som var där. ”Men hen blir så ledsen om hen måste stanna hemma.” Eller när jag själv packade ner min lilla febriga dotter i vagnen, drog iväg med henne till jobbet, för mina elever hade ju prov och inte kunde jag stanna hemma då?  Och hur många gånger under mitt arbetsliv har jag inte gått lätt febrig till jobbet. Jag har ju bara tre lektioner idag, tänkte jag. Vikarie fick man inte och karensdagen gjorde ett hål i ekonomin. Tanken att jag smittade andra dök aldrig upp i min hjärna eller i min näsa som var välpreparerad av diverse nässkölj och nässpray.

Idag undervisar jag hemifrån så att coronasmittan inte sprids. (Fast jag är inte sjuk.) Jag äter nyttigt, går utomhus i naturen minst en timme var dag, tar extra vitaminer och framförallt probiotika som sägs höja immunförsvaret. Och blir jag förkyld eller sjuk i coronaviruset tänker jag koka den magiska kycklingssoppan som man faktiskt brukar friskna till av.

Recept, magisk kycklingsoppa som gör dig frisk 

Du behöver:

  • Delar av kyckling
  • morötter
  • selleri en bit eller  stjälkar
  • persiljerot
  • lök
  • vitlök
  • ingefära
  • gurkmeja (helst färsk)
  • kycklingbuljong (tärning)
  • salt
  • peppar
  • persilja
  • lagerblad
  • andra grönsaker som du har hemma (tex. haricoteverts, palsternacka, broccoli, squash, ärtor, fänkål, spenatblad)
  • vatten (2-4 dl till en person)
  • Soppnudlar (Jag använder väldigt tunna, tunnare än spagetti, korta nudlar som heter Filiz, Vazgecilmez lezzetiniz, men det finns andra. Min mamma hällde ofta i små stjärnnudlar som fick oss barn att känna oss som betydelsefulla små stjärnor.)

Häll lite rapsolja eller smör i en tjockbottnad kastrull. Hacka lök och pressa vitlök,  lägg i kycklingdelarna och löken. Fräs i smöret en stund.

Häll på 2,5 dl vatten för en person och en liter för flera personer. Låt koka cirka femton till tjugo minuter.

Hacka alla grönsaker (gurkmejan och ingefäran ska vara finhackade och ärtor, broccoli och haricotevertes har kortare koktid), häll  i vattnet tillsammans med salt, kryddor, buljongtärning, gurkmeja och ingefära. Låt koka 10- 20 minuter. När kycklingdelarna är mjuka och släpper vid benen är soppan klar att serveras.

Koka nudlarna i en kastrull med vatten och lite salt.

Lägg nudlar i varje tallrik, häll soppa över. Strö över persilja.

Om du har ont i halsen kan det ibland hjälpa att göra soppan stark i smaken. Gillar du hetta kan du lägga i en halv eller hel chilifrukt. Det bränns, men gör gott.

Guten appetit!

Om gongmeditation i tidningen Nära

Ibland skriver jag reportage. Det är alltid lika spännande och roligt att sätta sig in i ett nytt ämne, intervjua experter och sedan skriva. När jag dessutom får arbeta ihop med proffsfotografen Alexander Donka blir jag extra varm i hjärtat.

Så här fint blev reportaget om gongmeditation för tidningen Nära nr 2, 2020.

Tack Mattias Sundman och Annika Larsson för att jag fick vara med på era spännande gongbad och tack tidningen Nära för ett fint samarbete.

Hur tänkte ni TV4? Om förebilder i media.

Hur tänkte TV4 när de på bästa sändningstid visar programmet Expeditionen med en rad kändisar som ska bestiga berget Lobuche Peak i Nepal? Hur gjorde de urvalet av deltagarna? Och varför är Mikael Persbrandt med?

Jag vet att media alltid vill jobba med kontraster och förstår att om det är en snäll och en elak person med i programmet så det blir dynamik. Men borde inte TV4 tänka på att de människor som visas upp i dessa sammanhang faktiskt är förebilder för oss andra. Att ha med Mikael Persbrandt i ett program där han får visa upp sig och bre ut sig som det praktarsle han är, är så beklagligt. Egotrippad och uppfylld av sin egen storhet och med ett beteende som en gammal missbrukare vandrar han svärande genom programmet och får dessutom betalt för det. Varför ska vi tittare behöva se och höra på den karln? Vad är det som svensk media tycker är så fantastiskt med Mikael Persbrandt? Ser de inte det jag ser? Att han är en elak missbrukarpersonlighet som innerst inne är som ett litet självupptaget barn?

För några år sedan lyssnade jag på hans fru (eller är det sambo) Sanna Lundell. Hon berättade om varför hon som medberoende till två alkoholiserade föräldrar valde en man med samma problematik. Men hon berättade också att hon brutit med mannen, Mikael Persbrandt och att hon nu frisknade till på egen hand. Vi som lyssnade på henne tyckte att hon var stark och önskade henne all lycka.

Nu är jag beredd att tro att deras separation var en PR- kupp för att hon skulle få sälja bok och hålla föredrag. Enligt skvallertidningarna bor Lundell och Persbrandt ihop igen och allt är så bra. Det är bara det att karln har ju inte ändrat sig alls. Att Persbrandt dessutom gör reklam för ett spelbolag gör mig ännu mer fundersam om hur det står till med Sanna Lundells insikter om medberoende. Inser hon inte att spelberoende är ett missbruk? Var finns etiken och moralen? Eller är det viktigast att vara känd och tjäna mycket pengar?

Persbrandt är lika odräglig som han alltid har varit. Jag trodde att utvecklingen gått längre och att denna typ av man skulle bojkottas av programmakarna.  Är det verkligen såna människor som ska visas upp på bästa sändningstid? Nej, det bästa TV4 skulle kunna göra är att skicka Mikael Persbrandt till en psykolog.