Adjö 2025 och välkommen 2026!

På årets sista dag får  väl jag som alla andra sammanfatta 2025. Hur var året egentligen?

Den absoluta höjdpunkten och stora glädjen är det nya barnbarnet Yael som föddes i februari. Att få följa hennes utveckling från oskyldig bebis till att bli en bestämd flicka med glimten i ögat är stort. Nu har jag två fina barnbarn; båda är tjejer.

Pudeln Sasha och jag har kamperat ihop många dagar under året. Vi har lekt, gått långa promenader och haft massor av mysiga stunder.   

I början på året gick jag en kurs i hur man skriver artiklar på Wikipedia. Medan jag skrev en Wikipedia-artikel om en annan deltagare, skrev hon om mig. Läs här!

På en av författarförbundets sammankomster läste jag dikten Arvet högt.

Under våren vandrade en kompis och jag Ingegerdsleden, en pilgrimsled mellan Stockholm och Uppsala. Snart kommer ett reportage om det av mig i tidningen Nära. Håll utkik!

I maj var jag med och firade en väns sjuttioårsdag. Då mindes jag hennes tjugoårsfest med för mig nyfunna paddelkompisar från kanotklubben. Då, 1975, grillade vi hamburgare och sov över på ett stenhårt golv och dagen efter paddlade vi K4 till Snäckis. Den här gången, femtio år senare, nöjde vi oss med att dansa disco. Ja, jag är årsrik, men absolut inte gammal.

Under våren släppte jag tre av mina verk; Utan svar – tre noveller, Den röda klänningen och tio andra noveller samt romanen Är du min sjöjungfru? som e-böcker via Digibook. När förlagen inte kan bestämma sig, erbjuder usla avtal eller inte ens svarar, så får man ta saken i egna händer. Läs gärna!

Kikkuli förlag fick jag två nya böcker antagna; Alex & Amy – Fotboll & kärlek samt Sprängd höst. De släpps i juli – augusti 2026.

I juni deltog jag på träningsveckan vid havet på Stensunds folkhögskola. En vecka full av hård och rolig träning och fin gemenskap på  Sörmlands vackraste plats. Och på Stensunds folkhögskola höll jag även i sex författarsamtal  under sommaren 2025. Det var fina möten med läsare.

Parkteatern i Stockholm bjöd på många roliga föreställningar under juli månad. Tack!

I början på augusti deltog jag på ett kollo för årsrika frisksportare på Stensunds folkhögskola. Under fyra dagar deltog vi i massor av aktiviteter. Vi paddlade, spelade boule, spelade gåfotboll, var på teaterföreställning i Järna, körde stenhårda gympapass, badade, lärde oss göra upp eld med tennstål, hugga ved, vilka växter som är ätbara, gick morgonpromenader och såklart badade vi bastu.

I augusti reste jag till Gotland med en gotländsk kompis. Oj, vad mycket vi hann med och så vackert  det var.

I september gjordes en researschresa till Åland. Där hojade jag runt för att ta mig en andra titt på alla platser som det berättas om i den kommande boken Alex & Amy – Fotboll & kärlek.

I oktober skulle kapielboken Alex & Amy – Operation skrämma Benny släppas, men den blev försenad så jag har ännu inte sett den, men den har fått en finfin recension och går redan att beställa. Klicka här!

Med hopp om att 2026 blir ett år med skrivro, god hälsa, glädje och fred.

Gott nytt år önskar Monika Thormann

 

Gott nytt år – 2025!

Nu räknar vi snart ut det gamla året. Tack  2024  och välkommen 2025.

2024 var kanske inte det bästa året för min del, men några höjdpunkter fanns det:

  • Fyra författarframträdanden gjordes på Stensunds folkhögskola i somras. Det är som författare alltid roligt att möta nya läsare.  På Stensund var jag också deltagare på träningsveckan vid havet veckan efter midsommar, vilket var upplyftande, stärkande och kul. Gissa om jag fick träningsvärk?
  • Pudeln Sasha förgyllde många dagar under året. Med honom har man aldrig tråkigt.
  • Min gamle far Wolfgang fyllde 95 och är still-going-strong. Det är alltid kul när vi fyra syskon samlas runt honom tillsammans med barnbarn, barnbarnsbarn, hundar (alla dessa hundar) och grannar.
  • Jag färdigställde två manus; Sprängd höst, en spänningsroman och Är du min sjöjungfru?, som är en fortsättning på Longingforlove.se. Inget avtal har ännu skrivits på för dessa manus, men förhoppningsvis blir det snart med något av de förlag som visat intresse.
  • Tina Lundgren, illustratör, jobbar för fullt med bilderna till kapitelboken (9-12 år) Operation skrämma Benny – Alex och Amy som kommer ut på Kikkuli förlag 2025. Håll utkik! Jag knåpar redan med en fortsättning.
  • Tre av mina noveller, Den där tomten, Respekt och Som smultron  publicerades på Amazon.com. Läs dem gärna!
  • Barnbarnet Nike fyllde sju år, hade stort kalas, började i ettan och bodde hos mig en vecka. ”Farmor, det är så roligt att bo hos dig. Jag skulle kunna bo här i ett år”, sa hon. Den repliken suger jag på alla dagar när livet inte känns så bra.
  • Under hösten började jag lägga ut Veckans dikt på sociala medier. Roligt att sprida ordet. Vissa dikter har över tusen tittare. Kolla du med!
  • Massor av böcker har jag läst under året och i höst har jag gjort nya bekantskaper i en bokcirkel. Jättetrevligt att prata om det vi har läst.
  • Badar gör jag fortfarande året runt, senast igår. Fast kan man kalla det vinterbad när det är +8 grader ute och +4 i vattnet?

Nu önskar jag dig  ett GOTT NYTT ÅR! / Monika

Gott nytt år!

Så är det återigen hög tid att önska varandra ett gott nytt år. Tiden rusar och åren går.

Om jag ska summera 2017 så var den absoluta höjdpunkten att bli farmor. Det gav upphov till stor glädje. Roligt var också att mina barns båda katter trivs fint hemma hos mig. Kan det bero på att jag hade en egen katt när jag var barn? Mina dolda kattskötartalanger har i alla fall blomstrat under året som gått.

Till det negativa hör ju min arbetsplats som inte alls kunde hantera min anmälan av trakasserier på ett professionellt sätt. Dock är jag glad att jag fick möjligheten att vara hemma med full lön under de första månaderna av  utredningen. Nu bidde det bara en tumme av den (trots att det gått mer än nio månader sedan anmälan har utredningen inte presenterats än) och ska jag vara ärlig så tycker jag att HR-avdelningen på Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad kan dra något gammalt över sig och skämmas. Inte heller gjordes det en analys av arbetsmiljön på hela skolan som det talades om utan de som intervjuades i fallet var de som ville ta sig till utredande psykolog och prata. Tror ni på allvar att vuxenmobbare gör sånt frivilligt? Att tre rektorer samtidigt sagt upp sig från min skola signalerar ju något om vilket arbetsklimat det är där.

Vad jag önskar mig för nästa år? Att få vara frisk är nummer ett, men visst finns det förhoppningar att de manus jag skrivit på ska bli utgivna. Väninnan frågade igår om jag inte önskade träffa någon man. Vad svarar man på det när man fyller sextio om ett halvår? Det är faktiskt inte så viktigt och jag vänder hellre på frågan: Finns mannen som vill träffa mig?

Så kära läsare, ett glatt slut på 2017 och ett gott nytt 2018 önskar katten Grossmann och jag.