Månad: september 2007

Hatkänslor

Om alla individer skulle börja jobba med sig själva och försöka bli lite lyckligare skulle världen förändras till det bättre. Peter Russel sa en gång:

”Små förändringar i en enda persons sinnestillstånd, kan ibland leda till stora förändringar i hela samhället.”

Jag tror att man måste börja med sig själv innan man kan sprida gott omkring sig. Ett sätt att minska hatet i världen är att själv ta tag i sina tankar och bearbeta hatkänslorna. Mia Törnblom har en metod som fungerar för många och den beskrivs i hennes böcker: Självkänsla nu! och Mera självkänsla!  En annan bok där man kan få tips i ämnet är: Munken som sålde sin ferrari av Robin Sherma. Själv brukar jag prova meditaion efter en tibetansk modell där man visualiserar den man ”hatar” eller retar sig på och skickar kärlek till den personen. Det hjälper och lättar. För ingen vill väl ätas upp inifrån av sina egna hatkänslor?

Hur gick det?

Nå, hur gick det i fredags med de goda gärningarna? Har du fyllt på med god karma nu? (Alla ni som inte fattar ett jota ombedes att scrolla ner en bit och läsa under rubriken”Join me!”) Kändes det bra? Vad gjorde du?

Själv släppte jag förbi en gubbe (han var väl i min åder..)  i kön på Lidl.Det är väl ingen märkvärdig god gärning tycker du kanske, men för mig var den ytterst märkvärdig. Gubben hade nämligen två paket CIGARETTER i handen! För alla er som inte känner mig måste jag då berätta att jag var Sveriges främsta antirökfascist under 70- och 80-talet. Om det hade funnits en knapp som jag hade kunnat trycka på för att förinta alla rökare, då  hade jag tryckt på den knappen. Bara så där. Putz weg! Och inget medlidande alls. Jo, en eller annan snygging hade jag kanske skonat, men resten, bara bort.

I början på 90-talet gick jag till och med ur Greenpeace bara för att ordföranden rökte på en bild i DN. Jag skrev ett långt brev till henne där jag deklarerade att en sån som hon inte var ett dugg trovärdig.

Så nu förstår ni att för mig kändes det som en super duper gärning att släppa förbi den där rökaren i kön. Det var kanske därför han tackade så hjärtligt flera gånger? Han kanske såg hur jag vämjdes inför cigarettpaketen han hade i handen.

Nu hoppas jag ändå att jag gjorde honom lite lyckligare och att han i sin tur gör något för någon annan lycklig som i sin tur…. ja ni förstår säkert hur det funkar.

Rivierans guldgossar

Jag måste erkänna att musikaler inte alls är min grej. Ändå så hamnade vi där, syrran och jag, på musikalen Rivierans guldgossar efter att ha vunnit biljetter i tidningen Tara. Lite kul, några skratt, en del fina sång- och dansnummer och såklart storstjärnorna Loa Falkman, Robert Gustavsson, Suzanne Reuter, Charlotte Strandberg, Åsa Fång och Per Eggers. Helt betagen blev jag inte, men det kanske beror på att musikaler som sagt inte alls är min grej…

Däremot var det en trevlig kväll med en drink på Gondolen efteråt, promenad hem genom stan och snack in på småtimmarna i soffan med vinet Dolce Vita Monica i våra glas. Fast namnet lät mer lovande än drycken måste jag säga.

Skönt att det är höstväder ute så man kan sega i soffan idag.

Join me!

Vill du också bidra till en lyckligare värld? Gå med i Join Me, en rörelse som startades av engelsmannen Danny Wallace 2001. Han bestämde sig att han skulle göra en vänlig handling för någon främling varje fredag = Good Friday. Nu finns denna rörelse över hela världen.

Det enda du behöve göra är att bestämma dig för att göra något vänligt mot en främling idag; håll upp en dörr, hjälp någon över gatan, hjälp några förvirrade turister att hitta rätt eller gör något annat utan att förvänta dig att få något tillbaka. Läs mer på :

www.join-me.co.uk/flag8.html

Kärlekssorg och tönten med mössan

När jag passerar genom korridoren ser jag henne. Hon sitter ensam på en bänk med mobilen i sin hand och gråter. Jag böjer mig ner och frågar lite försiktigt hur det är fatt. ”Han har gjort slut, ” snyftar hon. ”Han gjorde slut,” och så fortsätter hon att gråta.

Jag sätter mig bredvid, lägger armen om henne och tänker att nu måste jag säga något tröstande. Vet inte riktigt vad jag ska säga, men klämmer fram med: ”Gjorde han slut nu?”  ”Han skickade ett sms,” snörvlar hon. ”Fegt”, säger jag. ”Vi va ihop i ett år,” snyftade hon. ”Skitfegt,” säger jag och funderar på vad som mest kan trösta nu. Så berättar jag hur ledsen jag varit när några av mina ex. gjort slut. Hon slutar gråta och tittar storögt på mig och tänker kanske: ”Har fröken också….” ”Och vet du vad jag tänker när jag stöter på någon av dem idag?” frågar jag. Hon skakar på huvudet. ”Vilken tur att det inte blev han!” säger jag. ”Så kommer det att vara för dig också, tro mig,” fortsätter jag. Hon torkar tårarna och går in i matsalen.

I arbetsrummet berättar jag för kollegan om flickan med kärlekssorgen. Kollegan säger hårt: ”Hon ska vara väldigt glad att hon blivit av med honom. Han var en sån där snygging, med tatueringar och låg självkänsla. En sån där farlig kille som unga tjejer alltid blir förälskade i.”  Vi resonerar om det där ett tag, kollegan och jag. Varför de där farliga killarna med låg självkänsla är så intressanta och sen säger hon: ” Det är den töntiga killen med mössan som man ska välja. Det har de inte fattat än. Det är han som blir en bra partner och pappa.”

Jag skyndar till nästa lektion och funderar på alla töntiga killar med mössa och undrar om deras fruar är lyckliga?

KAOS

Det är kaos i mitt namnförråd.

150 nya namn ska passas ihop med

150 nya ansikten.

Det blir många fel och

fröken får bakläxa.

Min kompis Eva som är idrottslärare brukar säga: ”Ur kaos skapas målchanser”, men vad gör man när man inte hittar någon boll?

Fast med 25 års erfarenhet vet jag ju… på något mystiskt sätt hamnar de rätt till slut, alla de där namnen och ansiktena.