Begravning utan anhöriga

Vi brukar träffas en gång varje termin på en lunchdate som vi så skämtsamt säger. Vilka undrar ni kanske? Jo, prästen och jag. Idag hade vi bestämt att vi skulle ses klockan 12.30 där i gathörnet, men så kom det ett mejl: ”Har begravning klockan tolv, men den går fort för det finns inga anhöriga. Kom till kyrkan i stället.” Nu blev jag nyfiken. Vem begravs utan anhöriga? På väg till kyrkan funderade jag på om det var en väldigt gammal människa som dött eller någon asylsökande utan familj eller ja, vem?

Kyrkporten var öppen så jag smet in och satte mig längst bak. Det fanns fyra personer där framme vid kistan förutom prästen. Vi bad, sjöng och de där framme lade sina blommor ovanpå locket. Så var det slut och jag smet ut i solen. De fyra kom ut och en av dem, en man, såg ledsen ut. Sedan kom prästen och han kunde informera mig att mannen som dött var en 73 årig man som arbetat fram till pensionen, varit gift och hade barn (!) och syskon. De som varit närvarande på mannens begravning var en god man, begravningsentreprenören och en halvbror med fru. Halvbrodern och mannen hade dock inte haft någon kontakt på många år.

Stilla gick vi därifrån, prästen och jag och undrade hur man kan leva ett långt liv utan att ha vänner, arbetskamrater, älskarinnor, f.d. fruar och grannar som kommer på ens begravning. Och barnen, varför kom inte barnen?

Författare: monika_thormann@hotmail.com

Författare.

5 reaktioner till “Begravning utan anhöriga”

  1. Det finns människor som av olika anledningar gör sig av med vänner och barns förtroende under livets gång. Elaka, egoistiska… tyvärr!
    Lite roligare, har du kollat in Rakotozafys blogg, det är Accurat i morgon! // maluca

  2. han kanske inte fanns för sina barn, han kanske bara hade gjort dom.
    slagit, misshandlat, våldtagit, lurat, psykat
    inte vet jag.
    Hej då från Gullan!

  3. Ja, man kan ibland inte förstå sig på somliga… NÅGON kom i alla fall, annars kan det mycket väl bli så att det inte blir några riter runt själva begravningen överhuvudtaget. Usch, men det känns ju fel att gräva ner någon utan att vederbörande fått något som helst farväl av någon annan än de sk proffsen.

    Hmm, sitter och tänker på att jag utnämnts till fiskvakt vid en kommande begravning. Min familj ska åka iväg, men har beordrat mig att stanna hemma och mata neontetrorna. Nåväl, familjer är ju som de är… XD

Kommentarer är stängda.