Månad: juli 2008

En skön paddeltur runt stenen i duggregn blev det i morse. Tänk, förr i tiden på 70-talet, var paddling runt stenen ett ”duttpass” (10 km) som man körde för att mjuka upp dagen före en tävling. Nu kändes det långt, jag blev en aning trött och jag fick en blåsa på tummen…. Allting förändras.

För några år sedan reste min italienskfödde granne hem till Italien i några veckor. När han kom tillbaka sa han:” Italienarna har glömt hur man lagar god mat. Man får bättre italiensk mat i Sverige än i Italien.” Då tänkte jag att han  kanske själv ville framhäva sina fantastiska matlagningskonster så jag ryckte mest på axlarna, men tänkte ändå att han som jobbat på ett antal italienska restauranger  i Sverige som servitör borde veta. Nu har jag varit i Italien i elva dagar och jag måste säga att jag håller med min granne helt och fullt. Pasta och pizza i mängder, alla restauranger har nästan samma rätter på menyn, dyrt och inte alltid lika gott som hemma.

Trots det hade vi två fina dagar i Rom även om det var intressant att gå omkring med två fjortonåringar som knappt tittade sig omkring och istället pratade om intressanta saker som hänt hemma. När vi kom till S:t Peterskyrkan sa de: ”Måste vi gå in?” Och det var de tvungna till och lite imponerade blev de allt. Sen klarade vi av Pantheon, Forum Romanum, Colusseum, Spanska trappan, Piazza Navona och Fontana di Trevi och de var väl trots allt nöjda med det.

Med tåg, buss, färja och buss tog vi oss sedan till Elba och Marciana Marina. Där var det oerhört vackert med gröna berg omgett av blått,  klart vatten. (Medelhavets renaste enligt ortsborna.) Vi badade och badade och badade i en liten vik längst till vänster om piren som vi nådde genom att klättra nerför en klippa och vada runt en annan. Där fanns en liten strand med en grotta bakom och knappast några turister. Vi njöt!

Som bonus fick vi vara med på Elba jazzfestival på kvällarna och lyssna på flera stora artister alldeles gratis.

En dag ägnades åt Portoferraio där enorma lyxbåtar låg utefter kajen. Vi spanade in borgen där Napoleon bodde drygt ett år och tittade på ruinerna av det romerska 2000-åriga palatset som fanns på udden längst ut.

I Pisa vandrade vi runt i två dagar trots att det hade räckt med en. Det lutande tornet, ett museum, en del butiker och så glassbarer besöktes såklart för i Italien får man världens bästa glass, bara så att ni vet. Och sen flyg hem med Ryan Air som var över förväntan bra. Jag menar vad kan man begära för det lilla vi betalade för biljetterna och flyget gick i tid och bagaget kom fram som det skulle.

Efter elva dagar i Italien undrar vi om det finns t-shirts med texten: ” Pizza och pasta byggde denna vackra kropp” ?

Jag har köpt ett par nya Nikesandaler på Stadium. De är sköna och hyfsat snygga och reades ut för en rimlig summa. Glad i hågen traskade jag omkring med dem här hemma när sonen kom hem från sin resa i Europa.

– Titta, sa jag. Vilka sköna sandaler jag har köpt.

– Hmmm.

– Du borde också köpa såna. De finns i herrstorlekar också.

Han tittade noga på dem och sa:

– Du är inte klok. Aldig att jag skulle köpa såna där pedofilsandaler.

Vad svarar man på det? Numera smyger jag omkring med sandalerna och undrar om det är någon mer som anser att denna typ av sandaler används av en viss kategori människor som jag helst inte vill bli förknippad med.

Vad vore jag utan mina tekniker? Nu sitter jag här med mobilen i näven, läsglasögonen på näsan och Tara, SvD och DN i mobilen.

.

Jag har i dag börjat mitt nya liv som testpilot. Nej, nej, jag ska inte börja flyga på gamla dar utan testa att läsa tidningen Tara i telefonen. Det är nämligen tidningen Tara och Telenor som har valt ut ett antal deltagare som mot en fri telefon, en Nokia E51, får läsa tidningen Tara i telefonen, svara på några enkäter och sedan efter tre månader får behålla telefonen. Just nu är jag bara i laddningsstadiet, så någon tidning har jag inte läst än, men jag ska göra det så fort det går. Undrar bara var mina läsglasögon är? Utan dem tror jag inte att jag kan läsa en hel tidning på den lilla skärmen. Man kan undra varför just tidningen Tara som vänder sig till kvinnor 40+ med försvagad syn startar ett mobilprojekt? Om ni ser en massa tanter med mobilen i näven och läsglasögonen på näsan vet ni vad de förmodligen sysslar med. De läser om mode, skönhet, mat och hälsa och annat smått och gott i tidningen Tara på mobilen.

Vi är inte lyckliga för att andra älskar oss, utan för att vi älskar dem.

Miguel Ruiz