Månad: juli 2009

Det finns fördelar med allt och med en klok (i alla fall ibland ;-)) kvinnas erfarenhet vet jag att det bara handlar om  hur man tänker.

När min förste pojkvän gjorde slut grät jag i flera dagar trots att min mamma sa visa ord som: ”Mister du en står det tusen åter.” Sedan dess har jag egentligen aldrig gråtit över en karl. Jo, det är klart lite fukt har det väl bildats i ögonvrån någon gång, men numera vet jag att det finns fördelar med allt och att det hela bara handlar om hur man tänker.

Igår ringde en relativt nyfunnen kär vän och sa att vi nog inte skulle träffas mer. Istället för att sätta mig ner och gråta så tänkte jag: ”Vad finns det för fördel med detta?” Eftersom jag nyligen varit i Italien och ätit alldeles för mycket god mat tänkte jag helt enkelt:” Jag slipper i alla fall att sitta och dra in magen en hel kväll.”

Visst är det underbart att det finns fördelar med allt?

Vid varje möte med en annan människa har man något att lära sig, till och när man möter någon man ogillar. Ibland önskar man att man fick mer tid tillsammans med människor man trivs med och ibland blir man besviken över att vissa möten inte blir av för man vet att man kunde ha lärt sig mycket.

Nu får jag  lära mig att laga Bibimbap på egen hand.

Redan när vi sov över på det lilla hotellet vid Skavsta flygplats insåg jag att årets utlandssemester skulle bli som en av de där skolresorna man gjorde på mellanstadiet. Vi sprang fnittrande till duschen i korridoren, pratade alldeles för högt och klättrade i de knarrande våningssängarna. Det var bara killarnas knackningar som saknades.

Väl i Formia i Italien fortsatte vi fnittret när vi satt på altanen till Kerstins härliga lägenhet uppe i bergen och såg ut över havet. Tempot var högt under hela veckan för vi har alla på olika sätt tillhört eliten och varför ska man då sova bort veckan? Trots att Anna och jag delade en 120 cm bäddsoffa med en grop i mitten sov vi tungt de få timmar vi landade i den, men det gjorde vi inte så ofta för vi var alldeles för upptagna av att bada, sola, äta glass och god mat, dricka vin och bara leva ut vår kvinnlighet (shoppa) så som man kan göra i Italien.

Och Italien tycker jag mycket om, men italienska män tycker jag fortfarande inte om.

”Lieben belebt”

W. J. Goethe 1830

Som bambikids på hal is vinglade cateringväninnan och jag iväg till Sturehof igår och oj, oj, oj, vad vi fick vara med om där.

Det var ju synd att vi redan hade planerat semestern för vi blev erbjudna både resa till Luleå (vem vill dit och slåss med mygg?), Värmland, Gotland, Västervik och en båtsemester i skärgården. Nu nobbade vi alla erbjudanden eftersom vi lever efter devisen ”En bra kvinna reder sig själv” och åkte hem allena. Herrarna som kom med dessa erbjudanden hittade säkert andra objekt att bjuda.

Dessutom lyckades vi som två tonåringar lura i några gubbar ( i vår ålder ungefär) att vi var syskon. Det var ju sånt man med förtjusning höll på med när man var 14.

På tal om att nobba så skrek jag mitt livs högsta nej i New York för drygt ett år sedan. Mina syrror och jag var där och hade varit ute på en barrunda när vi fram på småtimmarna kom tillbaka till Sheraton där vi bodde. Hotellbaren var glest befolkad och vi slog oss ner för att avrunda. Eftersom en värmebölja hade drabbat staden diskuterade vi om vi skulle åka ut till Coney Island för att bada dagen efter. En ensam kille som såg ut att vara i samma ålder som min son frågade om han fick sätta sig vid vårt bord. Han berättade att han var från Oxford, hade rest till NY ensam, vilket var helt misslyckat för han hade  inte pratat med någon på två dagar. Moderskänslorna hos oss syrror tog över och vi snackade lite med honom och en av oss föreslog att han skulle komma med till Coney Island dagen efter. ”Vi åker kl. 11”, sa vi. Mer att dricka beställdes in, som vi skrev upp på vårt rum och sen sa vi god natt.

Kl. 7 ringde telefonen. På bästa oxfordengelska presenterade sig killen från baren. Jag som svarade, mumlade något om att klockan bara var sju samtidigt som jag undrade hur han visste i vilket rum vi bodde. Då sa han:” Would you like to come over and have some oral sex with me?” Hallå, tänkte jag och vrålade NO så att det säkert hördes till hans rum utan telefon. Syrrorna undrade vad det var fråga om och när jag berättade vad den där 20- åringen sagt skrek de av skratt.

Måste jag tillägga att vi aldrig mer såg röken av honom?

Plötsligt upptäcker jag att jag sitter och surfar på nätet och läser om Korea. Jag undrar varför?