Månad: september 2009

Imorgon ska vi äntligen packa ihop våra grejer igen, kollegorna och jag. Vi ska flytta till det där arbetsrummet som vi skulle ha fått vid terminsstarten. ”Skönt att slippa nattklubben, säger min manliga kollega Per. Nattklubb!? undrar ni? Jobbade inte Forever young på en skola? Jo då, men vi huserar bredvid danssalarna och därifrån dunkar musiken dagarna i ända. Kul ibland, men när man hör samma låt dunka tre timmar i rad samtidigt som man försöker koncentrera sig på att förbereda en lektion eller rätta en hög prov så är det inte så uppmuntrande längre. Dessutom ligger vårt nuvarande rum på bottenplan och utanför står eleverna emellanåt och röker och pladdrar ”han ba, hon ba” och eftersom solen ligger på hela dagen har vi de svarta persiennerna neddragna. Snacka om nattklubbskänsla och det på ett svenskt kommunalt gymnasium. Det trodde ni inte om den svenska skolan eller hur? Nu vet ni varför vi lärare är som vi är 😉

Vi har som bekant två undulater hemma. De sitter i bur. När vi är hemma har vi dock alltid burdörren öppen så att de kan komma ut och flyga. Ibland händer det att de ger sig ut på en flygtur, men om buren av någon anledning varit stängd länge får man nästan handgripligen ta ut fåglarna och visa dem att de får flyga fritt.

För en tid sen hade fåglarna av olika orsaker suttit instängda mer än en vecka.  När jag kom hem från jobbet gjorde jag en kopp te och gick ut på balkongen. Eftersom våra undulater gillar sol och frisk luft gick jag in och hämtade buren och ställde den bredvid mig på bordet. Efter kanske en halvtimme kom sonens dåvarande flickvän hem och kom ut till mig på balkongen. Hon slog sig ner bredvid mig, tittade på buren och sa: ”Är de så tama att de kan vara på balkongen och ha burdörren öppen?” Jag slängde en blick på den öppna dörren. Satte i panik min hand över den och stängde sedan burdörren med en smäll. Någon hade öppnat burdörren på morgonen och jag hade inget märkt. Fåglarna insåg inte att de var fria för att de hade suttit för länge instängda i buren.

Ibland är det likadant med oss människor. Om vi suttit instängda för länge behöver vi ha någon som visar oss att vi är värda ett liv i frihet, ett liv där vi besämmer allt själva och inte behöver dansa efter någon annans pipa.

Ibland vill man att livet ska vara som en film. Jag, som aldrig kan stå passiv och titta på och vänta vill då kliva in som regissör och lägga till den där mannen med sonen och hunden som hon inte kunde glömma, några röda rosor och en romantisk måltid som de lagar tillsammans. Fast ibland överträffar dikten verkligheten och allt är bara som en dröm. Hon står ensam och stark med ljus och glädje framför sig.

Ibland måste man lyssna på kropp och själ och inta horisontalläge. Alla helgens aktiviteter är inställda, men sängen känns väldigt bekväm.

Est quaedam flere voluptas. Ovidius, Tristia

Jag: – Kom på att jag inte betalat dig för presenten i somras.

Bror: – Jag klarade mig precis,  fick bara sälja det bästa jaktgeväret.

Jag: – Var kan jag sätta in pengarna?

Bror: – Har inget nummer nu. Sitter på älgpass.

Jag: – Vill du låna en slangbella av oss?

Frihet är inte värd att ha

om den inte omfattar friheten att fela.

Mahatma Gandhi

Ibland når man botten och då tar det tid att komma upp till ytan.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

En av mina kändisvänner är en tuff typ. En gång när vi gick in i en butik för att fråga om priset på en dyr vara som han tänkte köpa svarade den snorkiga expediten: ”Vi stänger nu!” Min vän upprepade sin fråga och expediten sa igen: ”Vi stänger nu!” Jag som är en sån som aldrig kommer på något bra att svara när folk är otrevliga tog min vän i armen för att markera att vi skulle dra. Han vände på klacken, men innan vi gick ut ur dörren vände han sig om och skrek högt till expediten som var ensam i butiken: ”Skit på dig!” Jag hukade lite för jag tycker egentligen att man inte behöver uppträda dumt bara för att den andra gör det, men ändock kändes hans svar väldigt befriande, som en slags katharsiseffekt.

Idag sms:ade jag iväg en fråga till en person som jag vill ha så lite kontakt med som möjligt. Strax kom som väntat ett väldigt otrevligt svar. Då skrev jag tillbaka: ”Skit på dig!” Det kändes skönt må ni tro.