Månad: maj 2010

Som tyskfödd kan jag helt enkelt bara svara ja på den frågan. Rätt låt vann absolut. Lena var sötast och charmigast och låten hon framförde var helt enkelt en bra schlagerlåt. Att hon dessutom var väldigt lik dottern gjorde inta saken sämre.

Jag höll annars en extra tumme för Spaniens bidrag eftersom grabben som sjöng var väldigt lik sonen. Nu hör ni att mitt stora mammahjärta haft för lite tid med barnen. Därför dunkade det extra hårt i natt när jag kom hem från schlagerfesten och snubblade över sonens 45:or. Det blev en mysig frukost imorse tillsammans med honom och hans flickvän.

Till sommaren ser jag dock fram emot att dansa till Frankrikes och Greklands schlagerbidrag och alla andra roliga låtar. Till dess hoppas jag finna en snygg kvavaljer att dansa med. Jag tror att jag ska spana lite extra den närmaste tiden. Livet är en fest, eller hur?

Min bästa vän Thor-Aki Nommann har en favoritbok. Den heter Mortimer Vintergäck och handlar om ett syskonpar som färdas över den amerikanska kontinenten med en halvgalen man vid namn Mortimer Vintergäck. Allt som kan hända händer och både Thor-Aki, jag och mina barn anser att det är en av de bästa barnböcker som finns. Läs den!

För dig som gillar teater, men inte vill slänga ut en förmögenhet på biljetter vill jag tipsa om pjäsen Gökboet som spelas av elever från S.t Eriks Gymnasium på Kärrtorps teater 26 – 30 maj.

Trots att du förmodligen kan handlingen på pjäsen innan och utan kommer du att upptäcka nya sidor av den samt njuta av fina rolltolkningar. Se den!

I morse när jag sprang efter sjön kunde jag inte låta bli att tänka hur lyckligt lottad jag är som bor där det är så otroligt vackert. Det sjuder av grönska och medan jag sprang hejades jag fram av fåglarnas morgonkonsert. Det finns dock en och annan som inte njuter av naturen så här års och det är alla pollenallergiker. För dem och alla andra som tröttnat på att vara ute i naturen kommer här två tips på alternativa aktiviteter:

1. Konstfacks elevutställning vid Telefonplan. I Konstfacks enorma lokaler ryms en helt fantastisk utställning som både innehåller skönhet, galenskap, stilfull design och kreativt tänkande. Utställningen är gratis och efter den kan man med fördel njuta av ett glas vin på restaurang Landet. Förorten har mycket bra att erbjuda!

2. Fotografiska museet är helt nyöppnat och det märktes på de långa köerna i söndags. Dock var besöket mycket väl värt besväret trots att det var mycket folk. Annie Leibovitz utställning var fascinerandeoch hennes bilder så otroligt vackra. Dit går jag gärna igen och kanske då med sonen som säkert kan ge mig en och annan lektion i fotokonsten.

När jag var 13 år fick jag glasögon. Eftersom jag just då hatade glasögon så använde jag dem ytterst sällan. Det finns filmer jag sett på bio under de tidiga tonåren som jag inte såg något av för att jag inte ville visa killen jag var där med att jag hade glasögon. Så började jag gymnasiet vid 16 års ålder, jobbade extra på helgerna och för lönen jag fick köpte jag kontaktlinser. Min bästis, Inger från den tiden, påminner mig ibland om att jag högt sa: ”Nu ser jag!” när hon pekade ut några snygga killar som gick över skolgården. Det var nämligen en av hennes specialiteter, att spana på snygga killar och hon var alltid sur för att jag inte såg dem. Med kontaktlinser på blev det också min specialitet och har så förblivit. 😉

Med åldern har det dock blivit svårt att se på nära håll. Linserna korrigerade synfelet på långt håll, men när jag det senaste året försökt att läsa fick jag leta fram läsglasögonen +1. Som lärare framme vid katedern måste man kunna se på både nära och långt håll. Det blev ett väldigt fipplande med glasögonen denna vinter för att inte tala om hur handikappad jag var när jag glömde ta med dem. Nu är detta historia. Jag kan återigen säga: ”Nu ser jag!” Min optiker har ordnat så mitt ena öga sköter spaningen av alla snyggingar på stan och det andra ögat läser texterna skarpt. Tack för det!

vitsipporna blommar

ovanligt länge i år

      *      

väntar på

värmen och kärleken

Äntligen fattade arbetsgivarna att läraryrket inte är något som kan skötas mellan åtta och fem. Själv har jag, om det varit möjligt, föredragit att gå och träna när lektionerna varit slut för dagen och sen satt mig och för att jobba klart i lugn och ro hemma. Vissa dagar har det varit bättre att sitta kvar på skolan och då har jag givetvis gjort det.

Alla andra yrken i samhället har gått mot friare arbetstider. Flextid och att arbeta hemma någon dag i veckan om det är möjligt, är en självklarhet på de flesta arbetsplatser. Av någon anledning har arbetsgivaren velat kedja fast oss lärare. På vissa skolor håller osäkra rektorer oändligt många meningslösa möten med lärarna och informerar om sådant som kan läsas på papper eller på skärmen bara för att hålla kvar all personal till klockan fem. (Och sen har svensklärarna fått sitta och rätta hemma på kvällen i alla fall.) Lyckligtvis jobbar jag inte på en sådan skola längre. På andra skolor finns det kollegor som anser att just deras sätt att jobba på är det bästa och muttrar misstroende: ”Ska du redan gå hem? Jobbar du aldrig?” Kanske är det de som är värst, de där kollegorna som förpestar stämningen genom att avundsjukt bevaka andra.

Alla har vi olika arbetsstilar och vi mår bra av olika saker.En person mår väldigt dåligt av att rätta skrivningar över helgen medan någon annan som har koncentrationssvårigheter (jag) och vill ha lugn och ro för ett sådant jobb föredrar att göra det i enskildhet en söndag.

Igår kväll chattade jag med en elev om nästa veckas lektioner och i helgen ska jag rätta nationella prov. Sen tänker jag sticka ut och paddla en vardagseftermiddag när solen skiner och varför jag väljer att göra det ska du och alla andra skita i.

Nu väntar jag bara på att antalet timmar för kurserna på gymnasiet blir fasta så att 100 timmar svenska blir 100 timmars undervisning, att usken återinförs och att arbetsgivaren förstår att institutioner för ämnen samt pengar till läroböcker och annat material höjer kvaliteten på undervisningen. Det finns mer att kämpa för LR!