Det råder en avslagen känsla över hela den här nationaldagen. En väninna har varit i Stadshuset och varit med på en cermoni eftersom hon blivit svensk medborgare trots att hon i stort sett bott hela sitt liv här. Jag undrar om hon kommer att sakna sitt norska medborgarskap och om det kommer att bli någon skillnad för henne förutom vid passansökan? En annan väninna som bara levt halva sitt liv här i Sveriga ska titta på vaktparaden. För i samband med den brukar tydligen kungen och drottningen glida förbi och vinka. Jag är inte så intresserad av att vinka så istället har jag tagit en promenad runt Vinterviken och tittat på bilar. Ja, ni läste rätt, just bilar! På gräsmattan där stod en hel del blankpolerade veteranbilar. En såg ut som den sonen en gång fick en modell av när han var barn och alldeles för liten. Mitt intresse för bilar är dock inte tillräckligt stort för att jag skulle stanna och ta reda på mer om bilarna. Och jag vet inte riktigt vad dessa bilar, som jag gissar kommer från det stora landet i väster, har att göra med Sveriges nationaldag, men någon entusiast har väl arrangerat det hela gissar jag. Så nu tänker jag använda resten av denna dag att umgås med dottern som kommit hem från en resa med en förkylning i bagaget. En viss trötthet råder också hos både henne och mig och om det beror på nationaldagen eller inte låter jag härmed vara osagt.
