Författare: monika_thormann@hotmail.com

Vi stod i solskenet på en liten gräspätt ovanför Fjällgatan med hela staden under oss. Vrålande och tuffande båtar delade vattenytan, de svenska flaggorna på Kasellholmen fladdrade i vinden och från Grönan hördes tjutande barnröster som på eftermiddagen byttes ut mot Markoolios efter en stund ganska tröttsamma stämma. Janas entusiastiska instruktioner överröstades lite då och då av fågelkvitter och en och annan grupp turister som pladdrande och storögda svepte förbi oss när vi utövade våra qi-gongövningar.

Jana instruerar.

”För den som inte känner sitt hjärta varken i sorg eller i glädje. Den kan säkert inte räknas som en riktig människa.”

Ur Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf

Jag hjälpte dottern med mediakunskapsläxan igår. Hon skulle analysera DN och tala om varför hon läste eller inte läste vissa delar. När vi kom till sporten sa hon: ”Den intresserar mig inte! Jag läser aldrig den delen.” ”Men, varför?” sa jag. Hon ryckte på axlarna. ”Den intresserar mig inte.” Då började jag att bläddra. Sex sidor sport, massor av artiklar och notiser. Jag synade artiklarna en efter en. Alla handlade om män. Jag lusläste allt och till slut hittade jag en mager, liten notis på fyra korta rader som handlade om en kvinna. Det var allt.

Idag kunde jag inte låta bli att syna tidningen igen. Det var värre. Fyra sidor sport och inte en rad om en endaste kvinna. Vilka jobbar på sportredaktionen? tänkte jag och hittade namnen på en hel hög män och så en kvinna. Männen borde få en spark i arslet. Ingenting har ju förändrats sedan 70-talet då jag var aktiv elitidrottare. Jag kunde inte låta bli att skicka iväg ett mejl till redaktionen. Nu väntar jag på svar.

SKULD och SKAM

dansar i mitt huvud

Varje gång jag ser

barnen gråta

stampar de takten

HÖGRE

som för att

JÄVLAS

Varje gång jag hör

barnen skrika

skruvar de upp

MUSIKEN

Och när jag 

känner mig riktigt

USEL

stannar de

och tackar för

APPLÅDERNA

Som tyskfödd kan jag helt enkelt bara svara ja på den frågan. Rätt låt vann absolut. Lena var sötast och charmigast och låten hon framförde var helt enkelt en bra schlagerlåt. Att hon dessutom var väldigt lik dottern gjorde inta saken sämre.

Jag höll annars en extra tumme för Spaniens bidrag eftersom grabben som sjöng var väldigt lik sonen. Nu hör ni att mitt stora mammahjärta haft för lite tid med barnen. Därför dunkade det extra hårt i natt när jag kom hem från schlagerfesten och snubblade över sonens 45:or. Det blev en mysig frukost imorse tillsammans med honom och hans flickvän.

Till sommaren ser jag dock fram emot att dansa till Frankrikes och Greklands schlagerbidrag och alla andra roliga låtar. Till dess hoppas jag finna en snygg kvavaljer att dansa med. Jag tror att jag ska spana lite extra den närmaste tiden. Livet är en fest, eller hur?

Min bästa vän Thor-Aki Nommann har en favoritbok. Den heter Mortimer Vintergäck och handlar om ett syskonpar som färdas över den amerikanska kontinenten med en halvgalen man vid namn Mortimer Vintergäck. Allt som kan hända händer och både Thor-Aki, jag och mina barn anser att det är en av de bästa barnböcker som finns. Läs den!

För dig som gillar teater, men inte vill slänga ut en förmögenhet på biljetter vill jag tipsa om pjäsen Gökboet som spelas av elever från S.t Eriks Gymnasium på Kärrtorps teater 26 – 30 maj.

Trots att du förmodligen kan handlingen på pjäsen innan och utan kommer du att upptäcka nya sidor av den samt njuta av fina rolltolkningar. Se den!

I morse när jag sprang efter sjön kunde jag inte låta bli att tänka hur lyckligt lottad jag är som bor där det är så otroligt vackert. Det sjuder av grönska och medan jag sprang hejades jag fram av fåglarnas morgonkonsert. Det finns dock en och annan som inte njuter av naturen så här års och det är alla pollenallergiker. För dem och alla andra som tröttnat på att vara ute i naturen kommer här två tips på alternativa aktiviteter:

1. Konstfacks elevutställning vid Telefonplan. I Konstfacks enorma lokaler ryms en helt fantastisk utställning som både innehåller skönhet, galenskap, stilfull design och kreativt tänkande. Utställningen är gratis och efter den kan man med fördel njuta av ett glas vin på restaurang Landet. Förorten har mycket bra att erbjuda!

2. Fotografiska museet är helt nyöppnat och det märktes på de långa köerna i söndags. Dock var besöket mycket väl värt besväret trots att det var mycket folk. Annie Leibovitz utställning var fascinerandeoch hennes bilder så otroligt vackra. Dit går jag gärna igen och kanske då med sonen som säkert kan ge mig en och annan lektion i fotokonsten.

När jag var 13 år fick jag glasögon. Eftersom jag just då hatade glasögon så använde jag dem ytterst sällan. Det finns filmer jag sett på bio under de tidiga tonåren som jag inte såg något av för att jag inte ville visa killen jag var där med att jag hade glasögon. Så började jag gymnasiet vid 16 års ålder, jobbade extra på helgerna och för lönen jag fick köpte jag kontaktlinser. Min bästis, Inger från den tiden, påminner mig ibland om att jag högt sa: ”Nu ser jag!” när hon pekade ut några snygga killar som gick över skolgården. Det var nämligen en av hennes specialiteter, att spana på snygga killar och hon var alltid sur för att jag inte såg dem. Med kontaktlinser på blev det också min specialitet och har så förblivit. 😉

Med åldern har det dock blivit svårt att se på nära håll. Linserna korrigerade synfelet på långt håll, men när jag det senaste året försökt att läsa fick jag leta fram läsglasögonen +1. Som lärare framme vid katedern måste man kunna se på både nära och långt håll. Det blev ett väldigt fipplande med glasögonen denna vinter för att inte tala om hur handikappad jag var när jag glömde ta med dem. Nu är detta historia. Jag kan återigen säga: ”Nu ser jag!” Min optiker har ordnat så mitt ena öga sköter spaningen av alla snyggingar på stan och det andra ögat läser texterna skarpt. Tack för det!