| Och så här står det om boken longingforlove.se i förlagets vårkatalog |
Av Monika Thormann, utgivning mars 2022
|
Kategori: Blogginslag
Romanen Longingforlove.se och Qigong i Gamla stan
Boken Longingforlove.se är snart färdig för tryck och kommer att finnas i bokhandeln den 14/3 2022. Berättelsen om Cecilia och Ruben började jag skriva på en skrivarkurs på Stensunds folkhögskola 2016. Det har varit en lång, rolig, lärorik och ibland vinglig färd mot att bli romanförfattare. Jag hoppas att du ser fram emot att läsa boken.
Under väntan på boken finns det tid att vila och stärka kropp och själ med bland annat qigong.
För dig som behöver en stilla stund i julhetsen.
Välkomna till en heldag i Qigong, söndagen den 12 december, kl 9:30- 16:30
Vintern representerar vattenelementet, som är vår djupaste energi och avgör bland annat vårt åldrande och livslängd.
Den mystiske krigarens qigong, Xuanwu gong stärker vattenelementet och därmed njurarna som är grunden för alla andra organ och element i kroppen. Formen består av mjuka enkla rörelser. Vi kommer också öva på Skelettandning, där man går in med koncentrationen och andningen i skelettet och på så vis stärker ben och leder. Skelett och leder hör också till vattenelementet. Denna form är mycket djup och kan med fördel övas liggande. Det är extra effektivt att stärka vatten och njurarna på vintern.
Vi håller till i Samadhi yoga’s fina studio i Gamla stan, Kåkbrinken 16, hörnet Lilla Nygatan. Det blir en dryg timmas lunch.
Hela dagen kostar 1400 kr och detta betalas till odlalivets nordeakonto: 116 38 10-3
meddela också att ni anmält er till jana@odlalivet.se eller via sms till 0707348800
jana
Sju svåra år
Man kan välja hur man ser på livet. Du som har följt den här bloggen sedan starten vet att jag för det mesta är optimistisk. När saker och ting inte blir som jag tänkt har jag ändå lyckats se det från den ljusa sidan. Men ibland är även jag trött och håglös och då känns inte livet alltid så glatt. En sån dag skrev jag den här dikten:
Sju svåra år
Du sa att alla måste uppleva sju svåra år
(precis som när den där spegeln krossades under en hysterisk fest)
innan det goda livet infinner sig
Jag kämpade i
sju
fjorton
tjugoen
tjugoåtta
trettiofem
fyrtiotvå
fyrtionio
femtiosex
sextiotre
Och sen dog jag
I ensamhet
Nöjd nu?
Ensamhet
Ofta njuter jag av ensamheten, men det finns tillfällen då jag önskar att jag hade en nära vän, en vän som jag kunde lita på. Tyvärr har jag bara massor av bekanta på Facebook och den där riktiga vännen saknas faktiskt. Jag tror att den har gjort det i hela mitt liv. Vad det nu beror på kan jag ju fundera på resten av livet.
Någon dyster kväll för några månader sen skrev jag den här dikten:
I fred
Ett helt liv med glåporden
brummande runt mig
som stora hästflugor
begär jag bara att
få vara ifred
Vid det här laget
borde du veta
att jag bär min stolthet
som en tiara
Vissa dagar skaver den
andra dagar gör den mig
till en mycket ensam stjärna
Ur min ensamhet
kryper snart likmaskarna
De är inget uppmuntrande sällskap
Longingforlove.se – boka redan nu!
Den 14 mars 2022 släpps min roman longingforlove.se (Ordalaget förlag). Det är en feelgoodroman om Ruben och Cecilia som träffas på en skrivarkurs på Sörmlands vackraste plats, Stensunds folkhögskola. Boka den redan nu!
Boka longingforlove.se på adlibris
Stensunds folkhögskola
Morgonyoga på dansbanan i Stensund
Visst är det vackert? Mer information om romanen kommer snart. Håll utkik!
Lägger du dig i?
Är du en sån som lägger dig i vad andra gör? Som har synpunkter på hur ofta andra människor tränar, vad de äter, hur mycket de jobbar eller hur de städar? Jag har hela livet haft människor runt mig som har haft synpunkter på att jag rör mig för mycket och är för energisk. I hela mitt liv har folk sagt åt mig att sätta mig ner och ta det lugnt. Det gör jag ibland. Jag kan slappa i flera dagar i rad, men jag vill bestämma det själv, aldrig på order av någon annan. Ibland blir jag rätt irriterad på när folk säger: ”Va, ska du gå till gymmet nu? Tränade du inte för några dagar sen?” eller ”Ska du gå en promenad fast du har jobbat hela dagen? Är det verkligen nödvändigt?”
Jag tror att vi föds med olika slags energi eller espri i kroppen. Förmodligen har jag ganska mycket espri i mig och behöver kanske röra mig mer än andra.
I alla fall så skrev, en dag när jag var irriterad på någon som tyckte att jag hade ett för högt tempo och hann med för mycket, den här dikten:
Vad mig anbelangar
Vad mig anbelangar
ska du skita i mitt tempo
om jag motionerar mycket
eller litet
Om jag flirtar med många
eller få
Om jag låter min städiver go nuts
eller om jag bara latar mig
Det berör bara mig.
Och förresten,
du kan dra dit pepparn växer
Men se till att det blir extra långt bort
så jag slipper möta dig
på nästa
charterresa
Tjuvlyssnat
Du som har följt den här bloggen vet att jag älskar att tjuvlyssna på människor. En dag i somras, när jag var på promenad utefter vattnet passerade jag en mamma och hennes lille son. De småpratade med varandra om ditten och datten. När de kom fram till en bryggan sa mamman: ”Se så vackert det är. Vattnet och solen och vågorna.” Sonen såg ut över vattnet och just när jag passerade dem sa han: ”Mamma, vad fanns det här innan vattnet kom?” Jag kunde inte hålla mig utan vände mig och sa att det var en klok och närmast filosofisk fråga som vi kunde fundera på resten av sommaren.
På berget i solen satte jag mig ner för att fundera och njuta av solen. Efter en stund kom en man och en kvinna i för mig ung ålder (de var kanske 25-30). jag tjuvlyssnade på deras samtal och sen skrev jag den här dikten:
På badklippan
Jag vill inte veta vem av er som träffar kompisar för många gånger i veckan.
Jag vill inte höra vem av er som betalar mest för maten ni äter.
Och ungarna ni tänker skaffa tycker jag redan synd om.
Hallå!
Livet går inte att mäta med en linjal.
Det borde ni tänkt på innan ni flyttade ihop.
Fast ni tänkte väl aldrig?
Var det den syrendoftande förälskelsen
som gjorde er så vimmelkantiga
att ni föll i samma säng och sen blev kvar?
Vissa stannar hela livet
andra lockas av frihetens soliga löften
Några blir besvikna och
börjar tjata igen
fast med en annan person
–
MATEN, RÄKNINGARNA, STÄDNINGEN och
TVÄTTEN
Jag blir avskräckt bara av att lyssna på er
Kan ni inte vara tysta?
Vill bara sitta på en klippa vid Mälaren och tänka på
vad som fanns där innan vattnet kom.
Kyrkoval och orgel
Du glömmer väl inte att rösta i kyrkovalet imorgon? Det är din chans att välja hur kyrkan ska verka i samhället de närmaste fyra åren.
Jag brukar rösta och har gjort så de senaste valen. Vid förra eller förrförra valet var den stora frågan i min församling om orgeln skulle bytas ut. Jag röstade på något parti som inte ville satsa flera miljoner på en ny, skitdyr orgel. Vilket minns jag faktiskt inte, men jag skrev den här dikten:
I kyrkan
Jag kan inte med orgelmusiken
sa pappa
Och jag började lyssna
på pipen
och
tjuten
och
de kvävda suckarna
Sen sjöng kyrkoherden
falskt
Och jag la bara en krona
i kollekten
Tröttsamt babbel
Nu är all verksamhet igång som vanligt igen. Jag som har hundratals människor omkring mig hela dagarna måste erkänna att det är ganska tröttsamt ibland. Vissa dagar längtar jag faktiskt tillbaka till coronaisolering med undervisning och möten på distans. För allt som sägs människor emellan behöver inte sägas. Nåväl, jag skriver ju som bekant av mig och för några veckor sen skrev jag den här dikten:
De där skådespelarna
blir inte du också trött
på de där
SKÅDESPELARNA
som spelar sina roller
DYGNET RUNT
som om Hamlet tjatar
to be or not to be
UTAN UPPEHÅLL
och Ofelia beger sig
to the nunnery
för att slippa höra
(Fast vad hörde hon där? 😲 )
Idag finns det öronproppar och hörlurar
men ibland vill jag bara be dem att
HÅLLA KÄFTEN
Avlyssnat
Brukar du irritera dig på människor som talar för högt i telefonen? Jag är ganska bra på att strunta i dem, men en kväll i våras gick jag och satte mig på berget vid vattnet för att titta på utsikten. Framför mig satt en kvinna i oidentifierbar ålder. Hon pillade på sin telefon. När hon började samtala med någon med alldeles för hög röst skrev jag den här dikten:
Måste du prata?
Måste du prata så högt i din telefon. Är du inte ledig nu? Alla vi på klippan vet nu vad din kollega sa idag. Kallade hon verkligen er mellanchef för tyrann? Jag tycker att han mer verkar som ett rovdjur. Kanske en vildkatt med hög svansföring? Det var i alla fall vad din kollega sa häromdagen när hon underhöll oss här på klippan. Hon pratade en hel timme om företaget ni arbetar på.
Den där Maja verkar inte lätt att tas med och Linus borde ni kanske försöka bli av med. Är det verkligen sant att Moa har sagt upp sig? Från familjeföretaget?
Hör du inte att vi börjar bli intresserade av hur det går på ert jobb. Mest intressant var det när din kollega pratade med er chef. Då lyssnade vi alla med spänning. Du anar inte vad hon sa om dig.