Om longingforlove.se och Jane Austen

Om två månader finns romanen longingforlove.se att köpa i bokhandeln. Varje vecka fram till boksläppet kommer jag att avslöja något litet om boken här på bloggen. Spännande va?

Romanen longingforlove.se inleds med ett citat:

 Ju mer jag känner världen, desto mer är jag övertygad om 

att jag aldrig får se en man som jag verkligen kan älska.   

     Jane Austen

Och här är jag och Jane Austen i Bath utanför Jane Austen-museet som några kollegor och jag besökte  i juni 2016. En månad senare började jag skriva på romanen longingforlove.se på en skrivarkurs på Stensunds folkhögskola.

Jag tror att det var Helle Fernquist som fotograferade oss.

Ur Ordalagets vårkatalog – longingforlove.se

Och så här står det om boken longingforlove.se i förlagets vårkatalog

longingforlove.se

Av Monika Thormann, utgivning mars 2022
Får en kvinna slå en man på käften i en feelgood-roman?
– Jag valde att göra Cecilia i longingforlove.se lite arg, med kortklippta naglar och platta skor för att jag hade läst så många romaner där jag inte alls kände igen mig, säger Monika Thormann.
Ensamhet, längtan och feminism blandas med dråpliga situationer i denna feelgood-roman i kärlekens tecken.

Romanen Longingforlove.se och Qigong i Gamla stan

Boken Longingforlove.se är snart färdig för tryck och kommer att finnas i bokhandeln den 14/3 2022. Berättelsen om Cecilia och Ruben började jag skriva på en skrivarkurs på Stensunds folkhögskola 2016. Det har varit en lång, rolig, lärorik och ibland vinglig färd mot att bli romanförfattare. Jag hoppas att du ser fram emot att läsa boken.

Under väntan på boken finns det tid att vila och stärka kropp och själ med bland annat qigong.

För dig som behöver en stilla stund i julhetsen. 
Välkomna till en heldag i Qigong, söndagen den 12 december, kl 9:30- 16:30
Vintern representerar vattenelementet, som är vår djupaste energi och avgör bland annat vårt åldrande och livslängd.
Den mystiske krigarens qigong, Xuanwu gong stärker vattenelementet och därmed njurarna som är grunden för alla andra organ och element i kroppen. Formen består av mjuka enkla rörelser. Vi kommer också öva på Skelettandning, där man går in med koncentrationen och andningen i skelettet och på så vis stärker ben och leder. Skelett och leder hör också till vattenelementet. Denna form är mycket djup och kan med fördel övas liggande. Det är extra effektivt att stärka vatten och njurarna på vintern.
Vi håller till i Samadhi yoga’s fina studio i Gamla stan, Kåkbrinken 16, hörnet Lilla Nygatan. Det blir en dryg timmas lunch.
Hela dagen kostar 1400 kr och detta betalas till odlalivets nordeakonto: 116 38 10-3
meddela också att ni anmält er till jana@odlalivet.se eller via sms till 0707348800
jana

Longingforlove.se – boka redan nu!

Den 14 mars 2022 släpps min roman longingforlove.se (Ordalaget förlag). Det är en feelgoodroman om Ruben och Cecilia som träffas på en skrivarkurs på Sörmlands vackraste plats, Stensunds folkhögskola. Boka den redan nu!

Boka longingforlove.se på adlibris

Stensunds folkhögskola

Morgonyoga på dansbanan i Stensund

Visst är det vackert? Mer information om romanen kommer snart. Håll utkik!

Pandemi, DDR och perspektiv

Det skrivs i media om olika människor som drabbats av pandemin som varat i ett år. Om man sätter det i ett perspektiv och ser tillbaka i historien så verkar det ganska fånigt. Vad är väl ett år jämfört med ett helt liv? Jag kunde inte låta bli att skriva den här dikten.

DDR

Han framstår som ett offer

Det är verkligen synd om honom

Fick inte passera gränsen till Norge på en månad!

Den stackarn.

För oss fanns en gräns

som inte fick passeras

under ett helt liv

Om gongmeditation i tidningen Nära

Ibland skriver jag reportage. Det är alltid lika spännande och roligt att sätta sig in i ett nytt ämne, intervjua experter och sedan skriva. När jag dessutom får arbeta ihop med proffsfotografen Alexander Donka blir jag extra varm i hjärtat.

Så här fint blev reportaget om gongmeditation för tidningen Nära nr 2, 2020.

Tack Mattias Sundman och Annika Larsson för att jag fick vara med på era spännande gongbad och tack tidningen Nära för ett fint samarbete.

GOD JUL med DEN DÄR TOMTEN

Här kommer min julklapp till alla mina läsare, en novell. GOD JUL!

Den där tomten 

Vi var överens om att vi skulle skiljas, Charlotta och jag. Det var hon som tog beslutet, men jag var helt med på noterna. Vi var för olika för att kunna leva hela livet tillsammans. Nu när jag ser tillbaka på vår sista jul ihop känner jag mig bara lättad, fast det är en enda sak jag inte kan släppa. Det är den där tomten. Han har etsat sig fast i min hjärna och jag kan inte mota bort honom.

”Du har väl köpt slalomskidorna”, ropade Charlotta. ”Ja då”, ljög jag och tänkte på hur jävla hysteriskt det var med julen varje år. Herre Gud! Det var väl bättre att köpa slalomskidor till Beatrice i februari, på vinterrean, när hon var med. Trots det gick jag raka vägen från kontoret till sportbutiken och skaffade skidorna. Snyggt inpackade tog jag med dem hem och ställde paketet i källaren så att inte Beatrice skulle hitta det. Man behövde ju inte direkt tillhöra Mensa för att lista ut vad det paketet innehöll.

Charlotta hade redan köpt en gran och trots det bara var den 21 december stod den redan i julgransfoten i vardagsrummet. ”Beatrice får klä den om två dagar”, sa Charlotta. ”Är hon verkligen intresserad av det?” sa jag förstrött samtidigt som jag nappade åt mig Dagens Industri, som jag inte hunnit läsa på morgonen. ”Hon är ju i alla fall sjutton år nu.”

Vi hade ständigt diskussioner om hur mycket jul vi skulle ha hemma. Jag tyckte att det räckte med en adventsstjärna, julskinka, några tända ljus, ett par pepparkakor och lite glögg medan Charlotta ville ha extra allt. Och då menar jag verkligen extra allt. Det var nog när hon frågade om jag ville vara tomte det året som hon slog in den sista spiken i skilsmässokistan. Det var då jag på allvar insåg att vi inte kunde leva ihop längre. Tomte åt en sjuttonåring? Nej tack!

Men trots att jag är något av en julhatare måste jag erkänna att Charlotta var en mästarinna på att skapa julstämning i hemmet. Lagom till Kalle Anka på julafton låg det ett magiskt skimmer över hela vårt hus som mycket väl hade platsat i en Disneyfilm. Överallt glittrade det av elektroniska eller levande ljus. En doft av hyacinter, pepparkakor och glögg spred sig genom alla rum så till och med jag blev på gott humör. Efter Kalle & C.o. åt vi av det fantastiska julbordet och sen var det bara att vänta på julklappsutdelningen. Jag hade ställt paketet med slalomskidorna i hallen och böjde mig framåt mot Charlotta för att viska: ”Ska du eller jag dela ut paketen?” Charlotta viftade bort mig och sa: ”Ja ha, då är det snart dags för tomten då.” Jag sökte ögonkontakt med henne för att få veta om hon eller jag skulle börja, men hon rörde inte en min, utan såg bara så där irriterad ut som hon ganska ofta gjorde.

Istället för att reta upp mig på henne värmde jag lite mer glögg ute i köket, sjönk ner i min favoritfåtölj och nappade åt mig fjärrkontrollen för att zappa mellan kanalerna. Då ringde det på dörren. Charlotta öppnade och in klev en tomte som på någon slags gubbdalmål skrockade: ”God jul” och ”Finns det några snälla barn här?”  När Beatrice med ett fånigt leende på läpparna svarade ja började tomten att dela ut paketen. Jag sökte ögonkontakt med Charlotta för att få veta vem det var bakom masken, men hennes välsminkade ansikte var vänt mot tomten och hon såg lika salig ut som när jungfru Maria beskådade Jesusbarnet i krubban. 

Tomten skrockade på och delade ut alla paket och innan jag hann säga något till honom hade Charlotta dragit ut honom i köket för att bjuda på glögg. Beatrice och jag satt kvar i vardagsrummet där pappershögen svämmade ut över golvet. ”Tack för skidorna pappa”, sa hon och drog ett finger över den blanka ytan. Jag mumlade: ”Var så god!” och reste på mig för att gå ut i köket och hämta en kasse till allt skräp. När jag öppnade köksdörren upptäckte jag något som gjorde att jag höll på att ramla baklänges. Där bredvid spisen stod Charlotta och tomten tätt tillsammans och kysste varandra intensivt. Trots att han hade tomtemasken uppskjuten i pannan kände jag inte igen honom.  Det var nu jag borde ha skrikit ”Nog!” eller ”Vad gör ni?” eller på något annat sätt påkallat deras uppmärksamhet, men det enda jag gjorde var att tyst backa och långsamt stänga dörren.

Vi var som sagt helt överens om att skiljas, Charlotta och jag och trots att varken hon eller jag har hittat någon ny partner än så saknar jag henne inte alls. Egentligen tänker jag nästan aldrig på de arton år vi levde ihop. Ibland tror jag att det beror på att vårt liv tillsammans var som en perfekt regisserad teaterpjäs utan innehåll och budskap. Det är bara ett enda minne som etsat sig fast i mitt huvud och fortfarande ställer till oreda. Det är den där tomten hon kysste. Vem var han? Varför kom han hem till oss? Och varför kysstes de så intensivt? Det grubblar jag på nästan dagligen. Jag kan helt enkelt inte glömma den där tomten. 

av Monika Thormann

Nytryck igen, Tackla

img_0501Nytryck igen!img_0502Nytryck igen!

För åtta år sedan skrev jag elva noveller som publicerades i Tackla, läsförståelse, skönlitteratur, blå-, röd- och svart pist. Emellanåt trycks det upp nya upplagor. Det är alltid lika roligt att så många läser dem. Elva noveller är skrivna av mig, Monika Thormann och elva av Ann-Marie Tormalm. Läs dem du med! http://www.nok.se/Laromedel/GY-VUX/Gymnasiet/Svenska/Tackla/