Jul 2021 och Gott nytt 2022

God fortsättning på det nya året kära vänner!

Julen är över och snart ska julstjärnor, tomtar och glitter plockas bort. Jag hoppas att ni har haft det bra. Mig har det inte gått någon nöd på. Julafton 2021 firade jag med elva vuxna och sex hundar.

Julaftonsfesten började med att någon av hundarna lyckades få tag på julskinkan och snart var den ett minne blott. De sex jyckarna hade kalas och blev alla mycket nöjda, mätta och belåtna. Den yngste i sällskapet (inte av hundarna) åkte in till byn och en öppen butik och fick där tag på en färdigkokt. Tack för att butikerna håller öppet även på julafton! Kvällens låt blev som ni förstår Vår julskinka har rymt.

Sonen glömde sillen hemma i kylen, men vad gjorde det? I en familj, vars hövding har växt upp i Tyskland under kriget, bott i DDR och flytt därifrån är alla i flera generationer efteråt livrädda för att svälta ihjäl. Det fanns mat i överflöd och även om just den goda sillen saknades så fanns det ju annan sill, olika sorters strömming, två sorters lax och ål.

På annandagen kom nästan hela rasket hem till mig. Då fick de äta den goda sillen som nu lyckats ta sig ut ur sonens kylskåp. Det vankades också kalkon och ingen hund lyckades fånga den.

Sen blev det nyår och jag blev utsedd till årets hundvakt och fick äran att fira nyår med världens sötaste pudel. Han brydde sig nästan inte alls om smällare när vi var utomhus, men vid tolvslaget när det började tjuta och blixtra på både gatan och gården  och vi var i lägenheten med fönster åt båda hållen började han skälla. Som värsta hundpsykologen tog jag honom i mitt knä och talade lugnande med honom och se, han brydde sig inte längre. Att han nallade från förrätten på en av de två tallrikarna tycker någon kanske var ouppfostrat, men är man en hungrig åttamånaders valp kan sånt hända.

Och nyårslöftena då? Jo, träna, skriva och vara glad är väl inte så tokigt att bestämma sig att vara. Och så har jag bara en önskan. Att få sova, länge utan en enda kemisk substans i kroppen. Efter att ha dragits med sömnproblem i många år känns det som det enda viktiga.

Du har väl inte missat att min roman longingforlove.se kommer i handeln den 14 mars? På fredag tänker jag börja avslöja lite om handlingen. Håll utkik!

Ur Ordalagets vårkatalog – longingforlove.se

Och så här står det om boken longingforlove.se i förlagets vårkatalog

longingforlove.se

Av Monika Thormann, utgivning mars 2022
Får en kvinna slå en man på käften i en feelgood-roman?
– Jag valde att göra Cecilia i longingforlove.se lite arg, med kortklippta naglar och platta skor för att jag hade läst så många romaner där jag inte alls kände igen mig, säger Monika Thormann.
Ensamhet, längtan och feminism blandas med dråpliga situationer i denna feelgood-roman i kärlekens tecken.

Romanen Longingforlove.se och Qigong i Gamla stan

Boken Longingforlove.se är snart färdig för tryck och kommer att finnas i bokhandeln den 14/3 2022. Berättelsen om Cecilia och Ruben började jag skriva på en skrivarkurs på Stensunds folkhögskola 2016. Det har varit en lång, rolig, lärorik och ibland vinglig färd mot att bli romanförfattare. Jag hoppas att du ser fram emot att läsa boken.

Under väntan på boken finns det tid att vila och stärka kropp och själ med bland annat qigong.

För dig som behöver en stilla stund i julhetsen. 
Välkomna till en heldag i Qigong, söndagen den 12 december, kl 9:30- 16:30
Vintern representerar vattenelementet, som är vår djupaste energi och avgör bland annat vårt åldrande och livslängd.
Den mystiske krigarens qigong, Xuanwu gong stärker vattenelementet och därmed njurarna som är grunden för alla andra organ och element i kroppen. Formen består av mjuka enkla rörelser. Vi kommer också öva på Skelettandning, där man går in med koncentrationen och andningen i skelettet och på så vis stärker ben och leder. Skelett och leder hör också till vattenelementet. Denna form är mycket djup och kan med fördel övas liggande. Det är extra effektivt att stärka vatten och njurarna på vintern.
Vi håller till i Samadhi yoga’s fina studio i Gamla stan, Kåkbrinken 16, hörnet Lilla Nygatan. Det blir en dryg timmas lunch.
Hela dagen kostar 1400 kr och detta betalas till odlalivets nordeakonto: 116 38 10-3
meddela också att ni anmält er till jana@odlalivet.se eller via sms till 0707348800
jana

Sju svåra år

Man kan välja hur man ser på livet. Du som har följt den här bloggen sedan starten vet att jag för det mesta är optimistisk. När saker och ting inte blir som jag tänkt har jag ändå lyckats se det från den ljusa sidan. Men ibland är även jag trött och håglös och då känns inte livet alltid så glatt. En sån dag skrev jag den här dikten:

Sju svåra år

Du sa att alla måste uppleva sju svåra år

(precis som när den där spegeln krossades under en hysterisk fest) 

innan det goda livet infinner sig

Jag kämpade i 

sju

fjorton

tjugoen

tjugoåtta

trettiofem

fyrtiotvå

fyrtionio

femtiosex

sextiotre

Och sen dog jag

I ensamhet

Nöjd nu?

Ensamhet

Ofta njuter jag av ensamheten, men det finns tillfällen då jag önskar att jag hade en nära vän, en vän som jag kunde lita på. Tyvärr har jag bara massor av bekanta på Facebook och den där riktiga vännen saknas faktiskt. Jag tror att den har gjort det i hela mitt liv. Vad det nu beror på kan jag ju fundera på resten av livet.

Någon dyster kväll för några månader sen skrev jag den här dikten:

 

I fred

 

Ett helt liv med glåporden

brummande runt mig

som stora hästflugor

begär jag bara att 

få vara ifred

 

Vid det här laget

borde du veta

att jag bär min stolthet

som en tiara

Vissa dagar skaver den

andra dagar gör den mig 

till en mycket ensam stjärna

 

Ur min ensamhet 

kryper snart likmaskarna

De är inget uppmuntrande sällskap

Longingforlove.se – boka redan nu!

Den 14 mars 2022 släpps min roman longingforlove.se (Ordalaget förlag). Det är en feelgoodroman om Ruben och Cecilia som träffas på en skrivarkurs på Sörmlands vackraste plats, Stensunds folkhögskola. Boka den redan nu!

Boka longingforlove.se på adlibris

Stensunds folkhögskola

Morgonyoga på dansbanan i Stensund

Visst är det vackert? Mer information om romanen kommer snart. Håll utkik!

Lägger du dig i?

Är du en sån som lägger dig i vad andra gör? Som har synpunkter på hur ofta andra människor tränar, vad de äter, hur mycket de jobbar eller hur de städar? Jag har hela livet haft människor runt mig som har haft synpunkter på att jag rör mig för mycket och är för energisk. I hela mitt liv har folk sagt åt mig att sätta mig ner och ta det lugnt. Det gör jag ibland. Jag kan slappa i flera dagar i rad, men jag vill bestämma det själv, aldrig på order av någon annan.  Ibland blir jag rätt irriterad på när folk säger: ”Va, ska du gå till gymmet nu? Tränade du inte för några dagar sen?” eller ”Ska du gå en promenad fast du har jobbat hela dagen? Är det verkligen nödvändigt?”

Jag tror att vi föds med olika slags energi eller espri i kroppen. Förmodligen har jag ganska mycket espri i mig och behöver kanske röra mig mer än andra.

I alla fall så skrev, en dag när jag var irriterad på någon som tyckte att jag hade ett för högt tempo och hann med för mycket, den här dikten:

Vad mig anbelangar

Vad mig anbelangar

ska du skita i mitt tempo

om jag motionerar mycket 

eller litet

Om jag flirtar med många

eller få

Om jag låter min städiver go nuts

eller om jag bara latar mig

Det berör bara mig.

Och förresten,

du kan dra dit pepparn växer

Men se till att det blir extra långt bort

så jag slipper möta dig 

på nästa

charterresa

Tjuvlyssnat

Du som har följt den här bloggen vet att jag älskar att tjuvlyssna på människor. En dag i somras, när jag var på promenad utefter vattnet passerade jag en mamma och hennes lille son. De småpratade med varandra om ditten och datten. När de kom fram till en bryggan sa mamman: ”Se så vackert det är. Vattnet och solen och vågorna.” Sonen såg ut över vattnet och just när jag passerade dem sa han: ”Mamma, vad fanns det här innan vattnet kom?” Jag kunde inte hålla mig utan vände mig och sa att det var en klok och närmast filosofisk fråga som vi kunde fundera på resten av sommaren.

På berget i solen satte jag mig ner för att fundera och njuta av solen. Efter en stund kom en man och en kvinna i för mig ung ålder (de var kanske 25-30). jag tjuvlyssnade på deras samtal och sen skrev jag den här dikten:

På badklippan

Jag vill inte veta vem av er som träffar kompisar för många gånger i veckan.

Jag vill inte höra vem av er som betalar mest för maten ni äter.

Och ungarna ni tänker skaffa tycker jag redan synd om.

Hallå! 

Livet går inte att mäta med en linjal.

Det borde ni tänkt på innan ni flyttade ihop. 

Fast ni tänkte väl aldrig?

Var det den syrendoftande förälskelsen 

som gjorde er så vimmelkantiga

att ni föll i samma säng och sen blev kvar?

Vissa stannar hela livet

andra lockas av frihetens soliga löften

Några blir besvikna och

börjar tjata igen

fast med en annan person

 – 

MATEN, RÄKNINGARNA, STÄDNINGEN och 

TVÄTTEN

Jag blir avskräckt bara av att lyssna på er 

Kan ni inte vara tysta?

Vill bara sitta på en klippa vid Mälaren och tänka på

vad som fanns där innan vattnet kom.

James Last och Bruce Springsteen

Att säga till någon i min generation att man inte är överförtjust i Bruce Springsteens musik är som att svära i kyrkan. Tyvärr har jag aldrig tillhört hans fanklubb. Visst gillar jag några låtar och visst hade jag hans album The River på den tiden man spelade musik med grammofon, men jag har aldrig gått på någon av hans konserter. Jag kan berätta att jag fått utstå en hel del del, ja kanske inte hat, men ogillande bara för att jag stått på mig och sagt att nej, jag avgudar inte Bruce Springsteens musik. För att få en chans att förklara varför skrev jag den här dikten:

James Last och Bruce Springsteen

Det är lite James Last över Bruce Springsteen. Du vet de där glidande melodierna mellan hans prat som du kallar sång. Jag vet att du blir arg nu, men fatta att jag är musikalisk. För att inte tala om min pappa som har absolut gehör. Och mina syrror! Om de börjar spela och sjunga, tror jag Bruce Springsteen dör.

P.S. Jag är inte överförtjust i Bob Dylan heller. Varför får du veta i något annat inlägg. D.S.

Kyrkoval och orgel

Du glömmer väl inte att rösta i kyrkovalet imorgon? Det är din chans att välja hur kyrkan ska verka i samhället de närmaste fyra åren.

Jag brukar rösta och har gjort så de senaste valen. Vid förra eller förrförra valet var den stora frågan i min församling om orgeln skulle bytas ut. Jag röstade på något parti som inte ville satsa flera miljoner på en ny, skitdyr orgel. Vilket minns jag faktiskt inte, men jag skrev den här dikten:

I kyrkan

Jag kan inte med orgelmusiken

sa pappa

Och jag började lyssna

på pipen

och 

tjuten

och 

de kvävda suckarna

Sen sjöng kyrkoherden

falskt

Och jag la bara en krona

i kollekten