Gott nytt år – 2025!

Nu räknar vi snart ut det gamla året. Tack  2024  och välkommen 2025.

2024 var kanske inte det bästa året för min del, men några höjdpunkter fanns det:

  • Fyra författarframträdanden gjordes på Stensunds folkhögskola i somras. Det är som författare alltid roligt att möta nya läsare.  På Stensund var jag också deltagare på träningsveckan vid havet veckan efter midsommar, vilket var upplyftande, stärkande och kul. Gissa om jag fick träningsvärk?
  • Pudeln Sasha förgyllde många dagar under året. Med honom har man aldrig tråkigt.
  • Min gamle far Wolfgang fyllde 95 och är still-going-strong. Det är alltid kul när vi fyra syskon samlas runt honom tillsammans med barnbarn, barnbarnsbarn, hundar (alla dessa hundar) och grannar.
  • Jag färdigställde två manus; Sprängd höst, en spänningsroman och Är du min sjöjungfru?, som är en fortsättning på Longingforlove.se. Inget avtal har ännu skrivits på för dessa manus, men förhoppningsvis blir det snart med något av de förlag som visat intresse.
  • Tina Lundgren, illustratör, jobbar för fullt med bilderna till kapitelboken (9-12 år) Operation skrämma Benny – Alex och Amy som kommer ut på Kikkuli förlag 2025. Håll utkik! Jag knåpar redan med en fortsättning.
  • Tre av mina noveller, Den där tomten, Respekt och Som smultron  publicerades på Amazon.com. Läs dem gärna!
  • Barnbarnet Nike fyllde sju år, hade stort kalas, började i ettan och bodde hos mig en vecka. ”Farmor, det är så roligt att bo hos dig. Jag skulle kunna bo här i ett år”, sa hon. Den repliken suger jag på alla dagar när livet inte känns så bra.
  • Under hösten började jag lägga ut Veckans dikt på sociala medier. Roligt att sprida ordet. Vissa dikter har över tusen tittare. Kolla du med!
  • Massor av böcker har jag läst under året och i höst har jag gjort nya bekantskaper i en bokcirkel. Jättetrevligt att prata om det vi har läst.
  • Badar gör jag fortfarande året runt, senast igår. Fast kan man kalla det vinterbad när det är +8 grader ute och +4 i vattnet?

Nu önskar jag dig  ett GOTT NYTT ÅR! / Monika

Diktuppläsning och novell-släpp!

Jag älskar att läsa dikter. Min favoritpoet är Eeva Kilpi, men det finns många andra fantastiska poeter. Själv har jag skrivit dikter sen tonåren och på 1990-talet gick jag faktiskt en lyrikskrivarkurs för Tom Hedlund. Sen dess har jag ”producerat” hundratals dikter, men jag har aldrig försökt att få dem publicerade.

När jag är ute och pratar om min roman, Longingforlove.se (Ordalaget bokförlag 2022) så brukar jag  på skoj avsluta författarsamtalet med en dikt som jag tycker passar publiken. Det blir olika dikter vid olika tillfällen och i våras fick jag faktiskt läsa ett par dikter på en sammankomst på Författarförbundet. Då började en tanke gro att jag kanske skulle göra något av dikterna. Och det gör jag nu.

Varje vecka läser en dikt, eller två och lägger ut på sociala medier. Gå in och kolla vet jag! Klicka på:   TikTok, Instagram, Facebook och Linkedin.

Idag var det dikten Jag vill inte veta och Måste du prata? som fick möta en digital publik. Båda dikterna skrev jag för några år sen på en klippa vid Mälaren. Så kommer ofta mina dikter till. Jag går och sätter mig någonstans  för att bara vara, men så ser jag eller hör något och då kommer författaren i mig igång och snabbt skriver jag ner några rader. Ibland blir det till och med en lång dikt som Solnedgången som jag la ut för någon vecka sen.

Skriv gärna en kommentar när du har lyssnat på dikterna. Genom att lyfta varandra gör vi världen lite bättre, eller hur?

Jag skriver också noveller när andan faller på och nu finns tre av mina noveller; Som smultron, Respekt och Den där tomten Amazon.com. Köp en för en dollar eller alla tre för två och en halv dollar.

 

 

Nu lever jag min dröm

41 år, kan ni tänka er? I 41 år har jag slavat som lärare, i först den statliga skolan och sen den kommunala, men nu, för bara några veckor sen, har jag gått i pension och är författare på heltid. Kan ni förstå hur underbart det känns?

Så medan mina f.d. kollegor sen den 10 augusti suttit på meningslösa möten, långrandiga konferenser och haft tjatiga gruppdiskussioner så har jag skrivit, tränat, läst och badat. Några dagar har jag också lekt med hunden Sasha och med barnbarnet. Kan man ha det bättre?

Besparingar som ledde till fler och större grupper gjorde tyvärr lärarjobbet till ett löpande-band-arbete i en ganska rostig skolindustri. Jag är faktiskt glad att jag inte drunknade av alla arbetsuppgifter som vällde över mig. Någon kanske undrar hur jag hann skriva både barnboken Kristine!, novellerna i Tackla, andra noveller, romanen longingforlove.se och en eller annan dikt. Jo, jag var tvungen att göra något kreativt emellan, annars hade jag inte överlevt.

Några dikter om skolan blev det under åren. Här kommer tre:

Vägen till PISA-segern

På fyrtioett år har jag

bara fått

två dagars fortbildning i religion

Vi har fjorton Biblar på min skola

men Koraner har vi bara åtta av

Andra religioner göre sig icke besvär

Jag kan vägen till PISA-segern

men står utmattad och tigande i korridoren

 

Den slutgiltiga lösningen

Först avskedade de en vaktmästare

sen fick datateknikern gå

Därefter gjorde man sig av med en skolsköterska, en kurator och en biblioteksassistent

När specialläraren gick i pension ersattes hon av en dator

Tre kamratstödjare förvandlades till en

Nu väntar vi andra på den slutgiltiga lösningen

 

Lära av varandra

På studiedagen

samlas vi i aulan

Vi ska lära av varandra

Vi är professionella

 

Kollegan och jag

sätter oss i städskrubben

med en flaska vin

och hånglar