Månad: november 2008

Som om jag inte hade fullt av egna bekymmer så ringde dottern i går kväll och berättade ledsen att hon hade blivit av med sin alldeles för dyra dunjacka, SL-kort och nycklar. Idag skulle hon och jag trampat runt på lägenhetsvisningar, men istället fick vi fadern att köra oss ut till Spånga med jackan hon lånat och sen ägnades dagen åt polisanmälan, kontakt med försäkringsbolag och uppmaningar om att nu får dottern allt fixa ett extrajobb. Inga bidrag till dyra jackor från mamma! Och inga fler fester som urartar! Basta!

Jag har bakat lussebullar, lekt elektriker och kopplat ihop en massa sladdar, ni vet + och –  . Det kom ljud ur högtalarna, YES! Och skruvat bort rören under handfatet i badrummet och rensat så att avloppet fungerar igen. Vem var det som sa att jag behöver en karl? Kan själv!

Jag vaknade med en betänklig huvudvärk i morse och insåg att det kanske inte var så smart att dricka både starköl och mojitas utan att äta middag innan. Kul hade vi dock och mera roligt blir det nu när jag går mot singellivet igen.

Mina kollegor skickar runt ett mejl med roliga citat sagda av barn. Ett av dem lyder:

”Den stora kärleken blir större med åren. Den lilla går det inte lika bra för. Den minskar väldigt fort och slutar med skilsmässa med buller och bång.” Gun 7 år

Om det ligger något i det återstår väl att se. Det här citatet är däremot helt sant:

” I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare.” Anton 6 år

Ibland är barnen klokare än de vuxna.

Härom dagen hamnade jag på förhandsvisningen av den tyska filmen Die Welle. Den handlar om en lärare som vill lära eleverna vad diktatur är och driver ett diktaturprojekt en vecka. Eleverna tänder på idéen och det hela urartar. Filmen bygger på en händelse i Kalifornien 1967 och om jag inte minns fel så har det gjorts en amerikansk film tidigare som jag sett någongång för länge sedan. Jag tycker dock att filmen var välspelad och kan vara mycket bra att visa i skolan på t.ex. högstadiet eller gymnasiet eftersom många ungdomar inte förstått hur lätt vi blir påverkade.

En vän till mig ringer och är förtvivlad. Han som alltid varit en idéspruta på jobbet  har idétorka. Han kan inte komma på någonting vettigt. I morgon ska de ha möte och då ska alla presentera sina nya idéer. ”Jag skäms”, säger han. ”Jag som alltid varit den som kommit med nya fräscha grejer har inte kommit på något alls. ” Jag lyssnar en stund på hans klagosång, men frågar sen: ”Vad är det värsta som kan hända?” ”Vad då?” säger han. ”Ja, det värsta som kan hända?” Han blir tyst.  ”Kommer du att dö på mötet i morgon?”säger jag. ”Nej, det är väl inte så troligt.” ”Kommer någon annan att dö för att du inte har några bra idéer just nu?” ”Nej.” ”Då, så”, fortsätter jag hurtigt. ”Gå dit, lyssna på de andra och säg att du just nu inte kom på något bra. Kanske kan du lära dig något av de andra den här gången istället.” Han blir tyst och tackar för rådet, men jag hör att han inte är riktigt övertygad.

Ibland har vi själva för stora krav på oss och ibland befinner vi oss bland människor som inte har någon tillåtande attityd. Vilket det än är så måste det finnas utrymme för att misslyckas. Själv har jag väldigt bra kollegor som kan skratta ihop med mig när jag kommer ångande in i arbetsrummet mitt i lektionen för att jag har tagit med mig fel material till fel klass och vi skrattar också med varandra när vi erkänner att vi just haft en trist lektion som var så trist så att vi själva höll på att somna, men så vet vi också att vi alla är hyfsat bra för det mesta och att man inte kan vara på topp jämt. Vi gör så gott vi kan helt enkelt. Dessutom vet vi att vi presterar bättre när vi mår bra och har kul. Det borde kanske fler tänka på.

Det är när man tycker att doktorn man går till ser ut som en osnuten pojkspoling och har för stor läkarrock som man inser att man är gammal. Jag var just hos doktorn och den där unga grabben som undersökte mig sjukskrev mig ett par dagar. Hur han nu hade befogenheter att göra det? Han såg ju ut som en av mina elever. 

Och om inte vila i några dagar till hjälper får jag väl prova Rakotozafys ukrainska tips:  vodka med peppar. Han har lovat att man kan säga raj – raj efter det.

En förkylning har bitit sig fast i mig trots att jag verkligen gjort allt för att bli av med den. Jag har:

• impregnerat mig med vitlök
• ätit mängder av manukahonung
• druckit pau dárco te
• druckit nässelte
• ätit colizintabletter
• och mucoangintabletter
• sovit
• ätit färsk ingefära
• använt nässköljkannan
• läst alla damtidningar (så nu vet jag allt om bantning, otrohet, träning, matlagning, relationer, smink och mode)
• läst några böcker
• tittat på film
• gullat med våra undulater
• och …
• haft ganska skönt, men också lite tråkigt

Filmen Burn after reading är en film för oss medelålders. Filmen har en förvirrad handling om några dokument som ett par gymanställda tror är hemliga, men den handlar också om så mycket annat. John Malkovich spelar en arg uppsagd CIA-anställd, underbara Frances Mc Dormand föreställer en kärlekslängtande, medelålders gymanställd som tror att hon finner lyckan om hon får råd med några skönhetsoperationer, Brad Pitt spelar gymanställd, tuggummituggande dumbom och är inte ett dugg attraktiv, Tilda Swinton är i filmen en stressad medelålders karriärkvinna och älskarinna och George Clooney en make som inte riktigt grejar (ganska vanligt i verkligheten också!) att frun är framgångrik utan tar ut sin medelåldersångest genom älskarinnor. Det är en mycket tokig, rolig och rörig film helt i bröderna Coens anda. Vi skrattade gott mest hela tiden, men framför oss i salongen satt ett gäng tonåringar som inte alls verkade fatta vad som var så roligt. Se den om du är medelålders och har humorn i behåll!