Månad: december 2009

Som barn till tyska föräldrar har jag naturligtvis växt upp med tysk mat. Min barndomsbästis Monica älskade min mammas surdegslimpa, men om hon gillade rödkålen minns jag inte. Själv kan jag inte tänka mig en jul utan rödkål efter min tyska mammas recept. Hittills har jag inte smakat något liknande någonstans i Sverige. För dig som ogillar den sötsliskiga svenska rödkålen är det här med all sannolikhet rätt. Här kommer receptet:

Mammas rödkål

1 stor röd lök, ett litet rödkålshuvud, 2-3 msk vinättika, 1-2 äpplen, smör, salt, nejlikor, ev. lite rödvin eller rödbetssaft.

• Smält c:a 50 gram smör i en tjockbottnad kastrull.
• Lägg i den finhackade rödlöken och låt den brynas lätt.
• Finstrimla rödkålen (och då menar jag verkligen finstrimla), lägg den i en skål och stänk vinättikan över.
• Lägg i salt och nejlikor i kastrullen och häll i den finstrimlade rödkålen. Bryn.
• Häll på 1-2 dl vatten och låt koka på svag värme i cirka 30 minuter.
• Lägg i äpple och låt alltsammans koka i 1 ½ timme.
• Smaka av med rödvin och häll ev. i lite rödbetssaft för färgens skull.

Den här bloggen heter Lycklig, lycklig och har mest handlat om allt möjligt som gör mig glad eller lycklig. Varför? Jo, för att det fanns en tid då jag var fruktansvärt olycklig och kände mig som om jag vadade omkring i mossen som låg en bit utanför husområdet där jag bodde när jag var barn. Ni som aldrig har sett en mosse eller än mindre gått i en kan jag upplysa om att man sugs fast i mossen och i värsta fall sitter man kvar där för alltid. Har man tur eller en jävligt stark vilja kommer man loss, men stövlarna blir med all sannolikhet kvar.

Båda mina stövlar sitter kvar i den där mossen och sockorna sticker upp ovanför skaften, men själv kom jag loss och sprang vettskrämd iväg barfota på vingliga ben. Jag måste säga att jag irrade rätt ordentligt i början och gör det stundtals fortfarande, men nu är jag förbannad. Därför tänker jag ta upp saker som gör mig förbannad här:

• människor som lägger sig i andras liv
• människor som vid vuxen ålder har en massa fobier när det gäller nya maträtter. (Väx upp någon gång era bortskämda barnrumpor!)
• månniskor som inte unnar andra att ha roligt
• människor som inte unnar andra att vara lyckliga (Bara för att ni har bedrövliga och tråkiga liv behöver väl inte andra ha det!)
• människor som inte har fattat att det är hälsosamt att ha sex
• människor som är dumsnåla
• människor som vill att alla ska passa i en och samma mall
• människor som inte har någon humor
• människor som tar saker och ting på för stort allvar
• människor som alltid ska vara så speciella att de aldrig kan anpassa sig till några andra (inte undra på att ni får vara ensamma så mycket)
• människor som är avundsjuka
• människor som inte fattar att män och kvinnor kan vara vänner utan att ha sex (själv föredrar jag oftast att vara med mina manliga kompisar och får alltid gliringar från mina väninnor som inte har fattat det där med kamratskap
• människor som tror att bara deras liv är så jävla speciellt och inte fattar att vi alla har speciella liv 
• människor som tror att pengar och prylar är viktigare än människor
• människor som skriver listor på saker som de blir förbannade på (Är de egentligen inte rätt tröttsamma?)

Ibland måste man ta saker i egna händer trots att det känns som om det inte angår en själv.

Nu är pjäsen slut. Förstår ni det? Livets teater tar ett juluppehåll och jag tackar alla medverkande som nu får behövlig vila.

Om du inte redan har sett utställningen med den tyske romantikern Caspar David Friedrichs tavlor på Nationalmuseum i Stockholm så skynda dit. Den pågår till den 10 januari. Hans bilder finns även att beskåda här.

Jag som gillar tysk romantik var hänförd.

Varje dag när jag åker till jobbet hör jag människor berätta för varandra att de redan har köpt alla eller nästan alla julklappar. Själv gjorde jag ett försök förra veckan och köpte ett par fina vantar åt dottern. När jag kom hem ställde jag kassen på hallgolvet för att ta av mig stövlarna. Då kommer hon, öppnar kassen och säger: ”Åh, vilka fina vantar!” Ja, det var den julklappen.

Nu undrar jag vad det är för fel att gå ut kl. 20.00 den 23/12 och handla allt man behöver? Det har jag gjort med framgång förut och då brukar det vara näst intill tomt i butikerna.