Författare Monika Thormann
Det finns dagar då livets alla motgångar sköljer över mig som en enorm, mörk, kall, och våt våg. Botemedlet mot det är att dra täcket över huvudet, ligga kvar i sängen en stund och låta vågen blöta ner mig ordentligt. När jag sen stapplar upp och kippar efter andan sätter jag på en CD med Leonard Cohen, äter en lätt frukost, hasar till soffan, lyssnar klart och drar sen på mig joggingskorna och sticker ut på en runda.
Efter det är jag redo för livet igen.
Ibland hamnar man bara på ställen så där utan att ha planerat något. Jag var på en 60-års uppvaktning, fick ett sms när jag gick därifrån, ett snabbt möte blev till en helkväll på Fasching där Jasmine Kara uppträdde med musik man blev väldigt glad av.
Jag åt lunch med en väninna idag, en sån som varit ute på marknaden två gånger de senaste tio åren. Vad då marknaden? undrar du. Jo, hon har varit singel hela två gånger under tio år. Nu har hon hittat den där som hon tror är den stora kärleken. Hon frågar mig hur det går? Har jag hittat honom än? Jag svarar att jag inte har bråttom. Och att det ska kännas helt rätt.
Vi fortsätter att diskutera och jag berättar för henne det du har läst tidigare i min blogg. Att om jag ska inleda ett förhållande med någon ska det vara något extra och dessutom skadar det inte om han är: snickare, målare, lärare, brandman, polis, flygkapten, sjökapten, komiker, städare, finanskille, datatekniker, massör, läkare, eventkille och naturligtvis ska han passa ihop med mig när det gäller den där siffran.
Vi funderar ett tag till, väninnan och jag, men sen säger jag det där som jag vetat om hela tiden. Att om jag ska inleda ett förhållande med någon så måste han främst vara snäll, glad och våga stå för att han älskar just mig. Det har jag faktiskt saknat förut.
Och så får han aldrig glömma min födelsedag.
Ibland snubblar man över en blogg. Utan en skråma reste jag mig dock upp och satte igång att läsa. Jonas Mosskin är min f.d. arbetskamrat, psykologistuderande, pappa (inte min dock) och bloggare. Läs själv här.
Jag fundera på att gifta mig. Va! tänker du. Med vem? Och varför? Jo, så här ligger det till.
I våras hade sonen släpat på för tung kamerautrustning för länge. Hans rygg sa ifrån. Han låg i min soffa och kved och hade så fruktansvärt ont i ryggen. Jag masserade, värmde vetekuddar, lade honom på spikmattan, men det hjälpte föga. Till slut ringde jag till den där fantastiskt naprapaten, kieseologen och akupunktören som jag känner till. Han tog emot och efter ett par behandlingar var sonens onda rygg botad. Det kostade en slant, men vad gör man inte för sina barn?
Igår kom dottern hem från en veckas vistelse med skolan i Tyskland. Hon kunde knappt gå stackar´n. Hennes rygg värkte och som erfaren mamma lade jag henne i varmt bad, delade ut värktabletter, masserade, värmde vetekuddar och ringde den där naprapaten med de magiska händerna. Hon var där idag, men måste gå på flera behandlingar då ryggen var en aning sned. Förmodligen efter ett fall från en häst för några år sedan. Det kan bli en dyr historia. Jag funderar starkt på att fria till den där naprapaten. Han är kanske inte så dum ändå?
Har varit på lokal och druckit öl och dansat. Det var absolut ingen brist på kavaljerer. En sög sig till och med fast så att jag funderade på om han hade varit en mal i ett tidigare liv. Stackarn var ju bara frånskild som jag och saknade den där närheten.
Det var absolut inget fel på honom. Han var riktigt söt faktiskt och många år yngre och vältränad och allt det där. Av vårt samtal att döma kunde han hantera en hammare. Det är ju det jag verkligen är sämst på. När mina snickarelever en gång för många år sedan hade en slå i spik- tävling lyckades jag inte få i en enda spik. Ändå bjöd jag inte hem honom, den där malen. Golvlisten får helt enkelt vara lös ett tag till eller så pallrar jag mig iväg till en butik som säljer silikon och skruvar loss skruvarna själv och fixar det. Jag tror faktiskt jag kan.
Den där siffran tänker du då. Varför fick han inte praktisera den? Nä, jag har faktiskt bestämt att den som gör det där numret ska vara något extra annars får det vara det med. Kan själv i nödfall.
En del män tror tydligen att man går med på vad som helst bara för att man är singel. En man i bekantskapskretsen bjöd hem mig till sig när hans fru reste bort. Jag som varit vän med mannen sedan barnsben tyckte att det skulle vara kul att ses, men hade inga tankar på den där siffran tillsammans med honom. Det hade tydligen han för han ville att jag skulle vara diskret och inte tala om för någon att just han bjudit in mig. Tänk om hans fru fick veta.
Jag svarade kort:” Som singel gör jag vad jag vill med vem jag vill och berättar om det för alla om jag vill. Om den jag träffar är gift är faktiskt inte mitt problem.”
Och undrar du? Träffades ni? Nej, han hörde inte av sig mer. Lite trist för jag hade ju gärna varit det jag alltid varit med just honom – bara en vän.
Någon undrade om det inte var bra att ha med en rörmokare på gruppresan också. Ni vet en som skruvar isär rören under handfatet när det blir stopp av allt för mycket långt kvinnohår, tvålrester, tandkräm och annt äckligt gegg.
Härmed kan meddelas att rörmokare behövs ej. Undertecknad är en fena på att skruva isär rör, spola rent och sätta tillbaka rören på rätt ställe. Rörmokaren är härmed spolad!
Det är alltid lika spännande när årets royaltybesked kommer. neddimpande i postfacket. Barnboken jag skrev för ganska många år sedan finns inte längre att köpa i pappersformat, men den finns som e-bok. För en e-bok får man som författare nästan ingenting. Årets royaltybesked är på 25 kronor. Fast sen står det att belopp under 100 kronor inte utbetalas. 
Varsågod Bonnier Carlsen! Tag mina 25 kronor och köp en bakelse, en påse godis eller något annat gott. Bjud in någon trevlig person som jag skulle gilla eller skänk helt enkelt pengarna till någon som behöver dem bättre än ni.