Författare: monika_thormann@hotmail.com

Författare.

Snart kändis på MTV

Jag är har som lärare på gymnasiet ganska mycket förståelse för att eleverna kommer för sent på morgonen. Många av mina elever bor utspridda runt stan och har en ganska lång resväg. Men när morgonlektionen på fredagar började bli till en drop – in – lektion och jag fick dra om samma sak tre, fyra gånger ruttnade jag och skällde ut mina elever som den arga tant jag ibland är. På lunchen samma dag kom de så springande och frågade om de kunde få filma mig. De hade fått i uppdrag av MTV att göra en liten reklamsnutt om ett nytt program och nu behövde de några arga vuxna som uttalade sig om programmet. Det är klart jag ställde upp. Nu väntar jag bara på fler anbud. Hollywood nästa! 😉

Tänker de bara med pitten?

Det är inte för inte man som singel tappar tron på kärleken. Den ena gubben efter den andra i sexskandal efter sexskandal. Är det inte våldtäktsförsök på hotellstäderskor så är det porrklubbsbesök, träffar med prostituerade eller förhållanden med yngre kändissångerskor eller med barnflickor. Är det så att män med makt måste bevisa att de är ”riktiga” män även på det sexuella planet? Tänker de, att nu är jag så rik och berömd så nu kan jag göra vad jag vill även när det gäller sex? Eller tänker de inte alls? Eller kanske bara med pitten?

Huruvida kung Carl Gustaf tänker, ska jag inte spekulera om här, men jag måste bara få säga följande:

Om man är kung får man inte göra hur som helst! Man är en förebild! Om man vill göra vad man vill får men helt enkelt avgå och sluta vara kung. Det är ju faktiskt så att kungen försörjs av oss skattebetalare. Därför få vi också ha en åsikt om hur kungen beter sig. Och jag tycker det är illa när man som kung är otrogen, fjantar runt med prostituerade eller går på porrklubb.

Mest av allt tycker jag dock  synd om Silvia. Om jag vore i hennes kläder skulle jag ta ut skilsmässa, åka jorden runt, le och vinka. Det skulle vara bättre än att bli en bitter kvinna  med en man som måste bli bekräftad av andra kvinnor för att känna att han duger som man och som kung. Jag tror att Silvia skulle kunna bli en fantastisk förebild för många kvinnor. Och framförallt tror jag att hon skulle bli mycket gladare.

Tack SL!

Min favoritsysselsättning är att titta på folk och fantisera om vilka de är. Jag kan sitta i timmar på ett ställe och glo och fundera. Därför vill jag nu tacka SL för att jag i lördags kväll och natt fick tillfälle att utföra min favoritsysselsättning i två och en halv timme.

Jag var på fest i Bollstanäs. 23.47 skulle det gå en buss därifrån som skulle passa med tåget och sen skulle tåget passa med tunnelbanan hem till mig. Bussen var dock tjugo minuter sen och därmed missade jag och de andra passagerarna tåget. Jag fick en lång stund på mig att studera livet vid en pendeltågsstation i norrort en lördagsnatt och kunde konstatera att det var ganska dött. Inte många alls att glo på så det var tur att jag hade med mig en Expressen i vilken jag kunde beundra sonens bild på J-O Waldner.

Alldeles innan vi kom till Centralen blev det något krångel med tåget som gjorde att jag missade min tunnelbana. Den går inte så ofta på natten så jag fick ännu en lång stund på mig att studera alla typer av människor som rör sig i city en lördagsnatt. På perrongen vid T-centralen var det många unga män. Jag blev inte alls förvånad över att en av dem  blev ihjälslagen alldeles i närheten samma natt. Det är aldrig bra att så många unga hormonstinna och alkoholpåverkade män samlas på ett ställe på natten. En av dem försökte till och med ragga upp mig med följande replik: ” Jag har tittat på dig en stund nu och känner igen dig. Visst går vi i samma Sfi-grupp?” Jag log till svar och skakade på huvudet och sa att någon Sfi har jag aldrig läst och så tog jag en tunnelbana som inte går ända hem till mig några stationer längre bort för att få lite lugn och ro. Vid den stationen var det en hel del unga kvinnor som väntade och en glad kille som kände den ena unga kvinnan lite grann. De började prata och han lade hela sin charm på att få med sig henne hem. Tyvärr fick jag inte veta om han lyckades för min tunnelbana kom och slutligen, efter två och en halv timmes resa kom jag hem.

Än en gång, tack SL för en natt med min favoritsysselsättning.

Nej!

Nej, jag är inte död, deprimerad eller sjuk om det nu är någon läsare som undrar varför jag inte skrivit på länge. Däremot har bloggen fått ett nytt utseende och därmed en mängd nya funktioner. När jag numera skriver ett inlägg finns det allt för många ikoner att klicka på. Att skriva ett blogginlägg är inte lika lätt som förut och det tar längre tid.

Och tid har jag som lärare inte så gott om så här i slutet av terminen. Det är mängder med prov som ska rättas och betyg som ska sättas och sen kommer ju alla de där eleverna som man knappt sett under terminen galopperande och undrar vad de kan göra för att bli godkända. De flesta får ett: ”Sorry, du skulle varit närvarande”, till svar. Med de som varit där till hälften har man som lärare skyldighet att hjälpa till ett G trots att de själva valt att ligga hemma i sängen, jobba extra, måla naglarna, meka med motorcykeln, spela datorspel eller hänga med den arbetslösa killen/tjejen istället för att gå i skolan. Så nu tenteras det och rättas till förbannelse.

När man har barn har man fördelen att också lära känna barnens kompisar. Dottern har några roliga som startat en ny blogg. Den handlar om en nyckel, en enträgen vaktmästare och en skola som inte förstår sig på komik utan tar allt alldeles för seriöst.  Kämpa på killar! Ni är roligare än de flesta komiker i svensk television.

Hälsningar från en som alltid försöker att ta lätt på saker och ting i livet.

1 maj, min protestdag mot kommunismen.

Det är den första maj och jag har som vanligt jobbat några timmar. Jag gör det varje första maj i protest mot kommunismen och socialismen. Tidigare har jag här på min blogg skrivit om min fars farbror som blev avrättad av ryska kommunister den första maj 1946. Hans brott var att han inte hade sitt id-kort på sig. Familjen fick inget veta om hans öde förrän 60 år senare. Och han är inte den ende. Kanske var det flera miljoner människor som dog i Kina under Maos tid och fortfarande försvinner människor spårlöst där för att de har fel åsikt om saker och ting.

Att så många människor är hängivna idéer som i teorin kan verka bra, men som inte i ett enda fall i världshistorien har visat sig fungera i praktiken, är på ett sätt förvånande, men kanske ändå inte. Människor har alltid velat ha enkla lösningar, dela upp i onda – goda och i  svart eller vitt.

Ytterligheter som fascismen och kommunismen är två ganska likartade ideologier som vi människor måste ta avstånd ifrån. I en demokrati tillåts människor att tänka själva, diskutera, ha åsikter och ha rätt att ändra sig. Man får sticka ut och vara en som inte tycker som alla andra, en som törs tänka själv. Det anser jag att man inte gör när man går ut och demonstrerar på befallning den första maj.

 

Männens Valborg

Det är inte bara religionen som är ”av män för män”. Det verkar som om Valborgsmässoafton är männens domän också. Jag promenerade iväg i kylan till den bättre förorten och där var det fullt pådrag på ängen. Ett gäng gubbar spelade jazz på den lilla scenen (väldigt bra gladjazz måste jag erkänna) och efter dem kom  för Valborg den obligatoriska manskören som sjöng in våren. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag någon gång hört en damkör sjunga in våren, men jag har väl helt enkelt hamnat på fel ställen, eller? Efter kören var det dock en ung kvinnlig präst som höll ett trevligt vårtal och sen tändes elden av en man. Då gick jag hem och skippade att beskåda fyrverkeriet som förmodligen också handhades av en man. Jag var helt enkelt trött på att beundra de där männen. Nu undrar jag om våren ska fortsätta att vara så ojämlik?

Synagoga v/s kyrka

Som lärare gäller det att förkovra sig i sina ämnen när det är lov. I snart trettio år har jag arbetat och den enda riktiga fortbildningen jag fått av skolan i ämnet religion är en halv dag med Jan Hjärpe och islam. Därför passar jag oftast på att besöka olika religiösa institutioner på egen hand när jag är ute och reser. Detta lov gick resan till Prag. Där ligger Europas äldsta synagoga. Den besöktes i tisdags under Pesachgudstjänsten av undertecknad med väninna. Det var en fantastisk upplevelse.

Synagogan heter Old- new-synagog  och ligger i stadens judiska del, Josefov. Synagogan byggdes 1270 och används fortfarande av stadens ortodoxa judar. Det innebär att män och kvinnor är skilda åt under gudstjänsten och att alla kvinnor har täckt sitt hår med antingen peruk, hatt eller sjal.  Inredningen av synagogan är enkel, med vitkalkade väggar, gamla träbänkar inne i rummet där männen vistas, några ord på hebreiska på väggen och någon Davidsstjärna som enda utsmyckning.

Männen huserade inne i  rummet av synagogan där torahrullarna finns och det som är själva gudstjänstlokalen. Vi kvinnor fick vistas i en korridor som löpte utanför gudstjänstrummet och kika in genom gluggar i väggen. Vi kunde med andra ord lyssna och se lite grann samt följa med i de böcker som fanns till hands med texten som lästes inne hos männen. De stod med sina bönemantlar över axlarna och kippor på huvudet, fast en del hade keps eller huvudet täckt med ett sjok tyg. Några män stod och snackade om annat medan rabbinen läste ur torahn medan andra koncentrerat följde med. Det var intressant att se hur olika deltagandet var. Lika odisciplinerat var det i korridoren utanför där vi kvinnor befann oss. Några sprang ut och in och andra följde med i texten en stund och pratade sen med varandra. Dock stod alla upp vända mot öster och bad tillsammans under en del av gudstjänsten. Undertecknad följde då med i texten och måste erkänna att texten var uppbygglig eftersom den handlade om att man aldrig ska ge upp, att allt ordnar sig och att man ska hålla ut och kämpa när olyckor och annat kastar sig över en. För en liten stund kunde jag faktiskt känna Guds närvaro. Det var bara de vitkalkade väggarna och rabbinens röst  som omslöt oss när han läste bönen på hebreiska och vi stod vända mot öster medan solen glittrade in genom de spröjsade fönstren.  Efter en timme fann väninnan och jag att vårt religiösa besök varat tillräckligt länge så vi gick ut samma väg som vi kom in. Jag måste tillägga att vi blev väldigt trevligt bemötta av både män och kvinnor och de sa direkt att det inte gjorde något att vi inte var ortodoxa judar. De var bara glada att vi ville dela det gudomliga med dem.

På påskdagen befann jag mig i Sverige och närmare bestämt metropolen Tierp. Där skulle medeltidskyrkan återinvigas efter en tvåårig renovering. Kyrkan är mycket vackert utsmyckad och min blick vandrade ständigt runt för att upptäcka något nytt i kyrkorummet. Psalmer, predikan, körsång och bön avlöste varandra. Och trots att jag både är döpt och konfirmerad fick jag ingen gudomlig upplevelse. Det var som om gud hade gömt sig bakom alla målningar, allt guld, alla ljus och blommor och de ganska ”kassa” psalmerna som varken har bra melodi eller text.

Ända sedan jag studerade ämnet religion 1978 – 79 har jag ansett att alla religioner är ”av män för män” och det kändes väldigt starkt i den ortodoxa synagogan där vi kvinnor inte ens fick vara med på riktigt. Men trots att det i Tierps kyrka var en kvinnlig präst hade jag hela tiden känslan av att det hon sa och gjorde inte angick mig för det pratades mest om Jesus och hans manliga lärjungar. Och det är ju också de som är avbildade i kyrkan. Kvinnorna kommer alltid vara frånvarande eftersom de ju inte fanns med från början.

När vi så klev ut på kyrkbacken, min mor och jag, och solen lekte i björkens spröda grönska visste jag att Gud finner man lättast ute i naturen i ensamhet. Det är också så jag lever. Naturen läker, ger hopp och styrka för fortsatt liv på jorden.