Författare: monika_thormann@hotmail.com

Det finns 2 509 455 låtar med ordet love i titeln på You-tube. Bara så att ni vet!

Min dotters klassföreståndare är en nitisk typ. I tre års tid har han rapporterat och tjatat om elevernas sena ankomster. Nästan all mentorstid går åt till att prata om detta ämne utan resultat. Eleverna fortsätter att komma sent. På det sista föräldramötet kunde jag inte hålla klaffen längre och sa med ett leende: ” Det verkar inte hjälpa med allt tjat, min dotter tycker bara att du är lika tjatig som hennes pappa.” Klassföreståndaren gav mig den ilskna adjunktblicken (trots att han är gymnastikdirektör) och jag förstod att jag borde hållit klaffen.

I dag skulle dottern och jag träffa klassföreståndaren på ett utvecklingssamtal. Gissa vem som hade tagit fel på tiden?

När jag väl kom galopperande i korridoren var de nästan klara och klassföreståndaren sneglade lite roat på mig. Då gav jag honom en mandarin som jag hade i väskan och sa: ”Den här hade du inte fått om jag hade kommit i tid.” Då log han faktiskt och tackade och sa att det var precis vad han behövde.

Dottern gör sin andra praovecka på restaurang Arirang. Jag är avundsjuk. De har väldigt god mat.

Sonen är hemma

och

kylskåpet är länsat.

Min favoritbloggare Rakotozafy eller Uli som han heter i verkligheten bjöd mig på bio i går. Vi var på förhandsvisningen av filmen Der Baader- Meinhof -Komplex som Goetheinstitutet bjöd på.  Filmen är en sevärd action om en våldsam tid av den tyska nutidshistorien. För mig som var barn på 60- och 70-talet var filmen en bra lektion i tysk historia. En fråga som inte lämnat mig efter att ha sett filmen är : Hur kunde Ulrike Meinhof offra sina barn?

Sonen är officiell fotograf på Kulturhusnatten i Stockholm som startar kl. 19 i kväll. Gissa vem som ska linslusa?

Optimist som jag är trodde jag att regnet skulle sluta forsa ner och traskade hela vägen till jobbet i morse. Visserligen gick jag med både paraply och regnjacka, men nu sitter jag här med våta jeans och skor. 🙂 Det gör dock ingenting för fortfarande är jag helt uppfylld av den fantastiska konserten med Leonard Cohen i går. Att en 74-åring fortfarande kan sjunga så publiken trollbinds! Visserligen hade han hjälp av skickliga musiker och en underbar kör som hjälpte till med de höga tonerna, men ändå. Cohens musik äger som mina barn och elever skulle uttrycka det. Lyssna! eller här eller här!

Dottern gör just nu prao på tidningen KP och det är med stor glädje jag läser hennes inlägg på KP:s gästblogg. Kan inte jag också få göra prao där? 🙂

I går kväll, efter flera timmars möte på skolan, gick jag hem och kände mig manglad, tillintetgjord, frusterad, ihopknuten och olycklig.

I morse när jag vaknade alldeles för tidigt insåg jag att jag faktiskt för länge sedan bestämt mig för att vara lycklig. Så jag gick upp, gjorde några yogaövningar, duschade, åt en näringsriktig frukost, promenerade till jobbet, pratade en lång stund med kollegan, mediterade med mina elever och långsamt under dagen återvände lyckokänslan.

Visserligen har jag flera timmars möte i eftermiddag också, men sen senare på kvällen väntar en konsert med Leonard Cohen. LYCKA!

Och snart är det fredag. 🙂 Ännu mera lycka!

Hur ofta har vi inte hört våra politiker säga att vi har världens bästa sjukvård i Sverige? Under ”rosa bandet”- dagarna skryts det med att alla kvinnor i Sverige erbjuds mammografiundersökningar regelbundet från 40-års ålder. På både Stockholms läns landstings hemsida och på Socialstyrelsens hemsida går det att läsa att alla kvinnor över fyrtio får komma på mammografi vartannat år från 40-års ålder. Tyvärr stämmer inte det.

Väninnan blev kallad till sin första mammografi när hon var femtio och ett halvt. Då upptäcktes tumören som redan spritt sig till lymfan i armhålan. Jag fyllde femtio i  somras och har aldrig blivit kallad till mammografi. När jag för några månader sedan mejlade både Socialstyrelsen och Stockholms läns landsting och frågade varför inte jag blivit kallad svarade de att de hoppat över oss som är födda på slutet av 50-talet, men att vi blir kallade det år vi fyller femtio. Man kan undra varför de just hoppade över oss, den glömda generationen, ”För unga för 68-rörelsen och för gamla för punken, ”enligt Metro idag? Tyvärr fick jag aldrig något svar på det.

Kollegan, som är född 1961 har minsann gått på mammografi vartannat år sedan hon var fyrtio. Kunde man inte klämt in oss 50-talister där emellan? Och varför talar man inte sanning och berättar att det där med mammografi från 40 inte stämmer i landet där vi har världens bästa sjukvård?

Efter en solig båtresa och promenad med shopping och fika i Vaxholm kan man dricka te i solen på balkongen och lyssna på en skön låt på dotterns dator.