Kategori: Novell

Hälsosegling med Ariel

Många singlar oroar sig för sommaren. Att resa någonstans ensam är inte alltid kul. Om man hamnar bland familjer med krångliga relationer eller bland par som ser en som ett hot kan semesterveckan bli ganska jobbig.

I våras såg jag av en händelse ett erbjudande om en Hälsosegling med segelfartyget Ariel. Utan att tänka efter för mycket anmälde jag mig och det kan jag idag erkänna, är det bästa jag har gjort på länge.

Mina seglingskunskaper var från 80-talet och jag är till åren kommen. Hu, tänkte jag någon dag före seglingen. Hur ska det gå? Tänk om alla är unga, hippa och vältränade? Men sen påminde jag mig själv om att man inte ska oroa sig i förväg. Ta problemen när de kommer.

Och hur blev det? Jo, det blev en fantastisk vecka. Fem trygga, vettiga, lugna personer; Helge, Totte, Jocke, Tina och Anna tog hand om oss lite oroliga deltagare. Maten var ur hälsosynpunkt i världsklass och på ett behagligt sätt fick vi hjälpa till med det mesta när det gällde seglingen. På ett hundraårigt segelfartyg är det samarbete som gäller. ” Hissa klon! Och dra upp piken! Hissa mesanseglet nu! ” Allt gjordes i lag. Samarbete är A och O på sjön. Att kaptenen Helges vanliga jobb var på Sjöräddningen gjorde det hela ännu tryggare.

Temat för veckan var hälsa. Vi rörde på oss, tränade ibland hårt och åt nyttigt.

Vet du vad som händer med själen när du kör ett lugnt yogapass tidigt på morgonen på stranden Lilla Sand på Nåttarö? Eller när du kör styrkegympa på ett segelfartyg ihop med andra glada kvinnor? Eller när du badar ihop med andra och dyker från relingen som om du var tolv år med hela livet framför dig? Eller när du bestiger skärgårdens högsta berg och utforskar grottorna nedanför?

Det vet jag. Nu. Det händer något även om du fyller 59 på måndag och du vissa dagar känner dig ganska trött och passé.

Så vill du utvecklas som människa, göra något nytt eller bara uppleva en skön och rolig vecka tillsammans med andra – anmäl dig till en segling med segelfartyget Ariel.

Extreme training

Ont i ryggen?

Skippa tabletter och salvor och prova träningspasset Ryggbygg som finns i boken Extreme training, från Fittja till Hollywood av Dragomir ”Gago” Mrisic och Majsan Boström

Jag har kört ryggbyggpasset i en vecka och känner redan hur små inaktiva muskler har aktiverats. Att löjliga små övningar kan göra så stor nytta! Mest av allt gillar jag Gagos uttryck ”Elvis never leaves the building.” Blir du nyfiken på vad det betyder? Läs boken! Du får en jäkla massa träningsprogram på köpet, pepp till att träna och en härlig livshistoria om hur man tar sig från Fittja till Hollywood.

Mobbning på jobbet akt 3

Hur går det? undrar många. Hur går det med utredningen av mobbningen på jobbet?

Det går inte alls. Efter att jag den 31/3 skrivit om det här på bloggen blev min rektor och jag uppkallade på HR-avdelningen i Stockholms stad. För att skydda mig, sa de, blev jag avstängd med lön från den 5/4. Avstängningen förlängdes med en vecka i taget, men inget hände. Jo, jag gick till en psykolog tre gånger som skulle samtala med mig om det som hänt. Efter tredje besöket bad jag om att få slippa gå dit. Psykologen visste efter två samtal inte var jag jobbade, blandade ihop mig med någon annan, satt och gäspade och var allmänt sliten. Kanske var det hon som var i behov av psykologhjälp?

I början på maj bads jag skriva ner allt som hänt i en rapport. Det gjorde jag och den överlämnades till HR-avdelningen i Stockholms stad. Nu skulle utredningen börja sa de.

Facket uppmanade mig också att lämna in en anmälan till Arbetsmiljöverket vilket jag gjorde.

I tisdags den 23/5 blev jag återigen kallad till ett möte. Det var chefspsykologen på det vårdbolag som kommunen anlitar som ville träffa mig och en kvinna från kommunens HR- avdelning. Jag tog med mig en gubbe från facket.

Chefspsykologen talade överdrivet tydligt om lagar och förordningar. Än hänvisade hon till en paragraf hit eller en paragraf dit. Och så frågade hon om jag sagt ifrån till mina mobbare. Nä, sa jag, jag vet ju inte riktigt vem det är. Hon fortsatte att babbla helt uppfylld av sig själv och någonstans där och då insåg jag det jag alltid har vetat. De som är psykologer har stora problem med sig själva. Inte en enda fråga fick jag om hur jag mådde och inte heller skämdes chefspsykologen eller HR-kvinnan att de inte gjort ett jota i ärendet ännu.

I alla fall fick jag i uppdrag att återigen skriva en anmälan. Jag skulle precisera när och hur allt hade hänt. Jag sa att jag redan gjort det, men si den redogörelsen jag skrivit dög inte. De ville ha en ny  för att börja en utredning. Min fackgubbe protesterade, men blev åthutad av chefspsykologen som visade att hon visste bäst genom att hänvisa till ett par paragrafer.

Förundrad gick jag därifrån och insåg att jag hamnat i ett nytt okänt drama skrivet av Kafka. Väl hemma skrev jag en ny anmälan och skickade in. Nu väntar jag på att utredningen ska börja.

Jag anmälde mobbningen i mars. På torsdag om mindre än en vecka är det första juni. Ingenting har alltså gjorts på över två månader. Ingen har pratat med mina arbetskamrater, ingen har agerat på något sätt. Tänk om vi lärare skulle göra på liknande sätt när det gällde mobbning av barn?  Bara låta tiden gå och låta den mobbade vara hemma.

Jag är visserligen hemma med lön, så jag klagar inte, men det är dina och mina skattepengar som betalar min lön,  min vikaries lön, lönen för dem som jobbar på HR-avdelningen och för psykologerna som jobbar på vårdföretaget som kommunen anlitar. Används våra skattepengar verkligen på rätt sätt? Är det så här det alltid går till när någon mobbas på en arbetsplats i Stockholms stad?

Och vad gör jag, jo jag väntar och vet ni, jag förväntar mig ingenting av den utredning som ska sätta igång nästa vecka. Om två veckor är det ju sommarlov och semester. Under den tiden hinner chefspsykologen  bara klia sig i huvudet och läsa igenom några paragrafer. Att hjälpa den som blivit trakasserad och utsatt för mobbning verkar inte ligga på hennes bord. Fortsätt läsa ”Mobbning på jobbet akt 3”

Kinesisk hälsomat i Nära nr 5

I tidningen Nära nr 5, 2017 kan du läsa ett reportage om kinesisk hälsomat. Jag har skrivit och Julia Donka har fotograferat.

I reportaget försöker jag förklara hur kineserna tänker om mat och hälsa samtidigt som jag intervjuar Peter Torssell från Akupunkturakademin som också skrivit boken Kinesisk kostlära.

Köp och läs!

Om releasefester och andra anledningar att fira

Nä, jag firade aldrig min debut som författare 2003. Kanske berodde det på att jag inte ens hade någon vana att fira mina födelsedagar, kanske berodde det på att min dåvarande sambo inte ens tittade på boken eller så berodde det på att förläggaren på det anrika förlaget tydligt gjorde klart att en bok gav ingen författare. Jag skulle inte tro att jag var något och det trodde jag heller inte. Har aldrig trott. Ingen idé att fira. Inte tro att du är något.

Uppväxten i arbetarförorten satt som ett stålrör i ryggen. Tro inte, att du är något. Det passade för övrigt bra ihop med mannen jag valde som efter tre månader när han läst boken (efter att ha blivit utskälld av en av mina väninnor) kom med ändringsförslag. Hur tänkte han? Boken var ju redan utgiven.

Numera ser jag att författare firar mest hela tiden. Det tycker jag de gör rätt i. De firar att en novell publicerats i en antologi, de firar att ett manus är klart, de firar att en bok trycks igen.

Om jag fick leva om mitt liv skulle jag fira mer.

 

Hur vi och dom kan leda till massmord

Boken Gärningsmän, Hur helt vanliga människor blir massmördare av Harald Welzer (Daidalos förlag) är en studie av polisbataljon 45 som låg bakom massmorden på judar bakom östfronten, men boken berör också andra folkmord. Det som är intressant är att Welzer försöker förstå hur helt vanliga människor utan samvetskval blir delaktiga i massmord. Hur påverkas vi av gruppen? Hur förskjuts våra gränser för vad som är normalt? Och hur normaliseras dödandet?

Du som jobbar med människor bör absolut läsa den här boken. Med tanke på att jag har tyskt ursprung och vad som hänt mig på min arbetsplats (se tidigare inlägg) förstår ni säkert att boken berörde mig extra mycket. Mobbning är bara början. I grupp kan människor göra vad som helst och gå hur långt som helst. Läs den!

 

Hur går det?

Hur går det? undrar många, med mobbningen på jobbet som jag berättade om i det förra inlägget. Ja, det undrar jag också.

Utredning pågår och jag som är offret är hemma med lön. Underbart skönt. Hur hann jag egentligen jobba? Med träning, eget skrivande, läsning, lite kultur på stan och en del fixandes hemma fylls dagarna ganska snabbt.

Hittills har jag inte längtat till den röriga och nedbrytande arbetsplatsen, där pennalism och kvinnoförtryck råder. Att jag jobbat där i över femton år beror endast på att 1. Jag behöver en inkomst, 2. Att jag gillar elevsammansättningen med elever från hela Storstockholm 3. Att  det inte funnits några arbeten att söka inom mina ämnen på någon annan kommunal gymnasieskola. 4. Att en av mina bästa vänner jobbar där.

Det är också hon, min bästa väninna som hör av sig nu när jag är hemma. Från deltagarna i arbetslaget eller ämneslaget hörs inte ett pip.
Fortsätt läsa ”Hur går det?”