Gott nytt år – 2025!

Nu räknar vi snart ut det gamla året. Tack  2024  och välkommen 2025.

2024 var kanske inte det bästa året för min del, men några höjdpunkter fanns det:

  • Fyra författarframträdanden gjordes på Stensunds folkhögskola i somras. Det är som författare alltid roligt att möta nya läsare.  På Stensund var jag också deltagare på träningsveckan vid havet veckan efter midsommar, vilket var upplyftande, stärkande och kul. Gissa om jag fick träningsvärk?
  • Pudeln Sasha förgyllde många dagar under året. Med honom har man aldrig tråkigt.
  • Min gamle far Wolfgang fyllde 95 och är still-going-strong. Det är alltid kul när vi fyra syskon samlas runt honom tillsammans med barnbarn, barnbarnsbarn, hundar (alla dessa hundar) och grannar.
  • Jag färdigställde två manus; Sprängd höst, en spänningsroman och Är du min sjöjungfru?, som är en fortsättning på Longingforlove.se. Inget avtal har ännu skrivits på för dessa manus, men förhoppningsvis blir det snart med något av de förlag som visat intresse.
  • Tina Lundgren, illustratör, jobbar för fullt med bilderna till kapitelboken (9-12 år) Operation skrämma Benny – Alex och Amy som kommer ut på Kikkuli förlag 2025. Håll utkik! Jag knåpar redan med en fortsättning.
  • Tre av mina noveller, Den där tomten, Respekt och Som smultron  publicerades på Amazon.com. Läs dem gärna!
  • Barnbarnet Nike fyllde sju år, hade stort kalas, började i ettan och bodde hos mig en vecka. ”Farmor, det är så roligt att bo hos dig. Jag skulle kunna bo här i ett år”, sa hon. Den repliken suger jag på alla dagar när livet inte känns så bra.
  • Under hösten började jag lägga ut Veckans dikt på sociala medier. Roligt att sprida ordet. Vissa dikter har över tusen tittare. Kolla du med!
  • Massor av böcker har jag läst under året och i höst har jag gjort nya bekantskaper i en bokcirkel. Jättetrevligt att prata om det vi har läst.
  • Badar gör jag fortfarande året runt, senast igår. Fast kan man kalla det vinterbad när det är +8 grader ute och +4 i vattnet?

Nu önskar jag dig  ett GOTT NYTT ÅR! / Monika

Saknar du aldrig någon?

”Saknar du aldrig någon?” undrar väninnan som hängt med sedan barnen var små.

”Nej”, säger jag först, men sen funderar jag ett slag. Låter blicken löpa efter den långa bardisken på Riche och gräver in på djupet i mina känslor. ”Jo”,säger jag. ”Jag saknar någon. I min hall står det en trasig lampa, en trasig brödrost, en kasserad datorskärm och en hel kasse med annat elskrot som måste köras till tippen. Tänk om jag hade en partner som kunde köra dem dit? Inte för att jag inte klarar det själv, men ändå att någon gör något för en ibland. Att man hjälps åt med det där tråkiga. Det saknar jag. Och så alla gånger jag sitter vid datorn och det uppstår något krångel. Då skulle den där Apple – experten inte vara så dum att ha i närheten. Men annars? Nej.”

Istället funderar jag vidare när jag åker hem om jag vill ge plats för någon i mitt liv. Dela vardagen med någon? Och tänker att det inte alls känns viktigt. Det som känns viktigt i livet just nu är att få hålla det lilla barnbarnet Nike i famnen och vyssja henne till sömns. Den kärleken som jag känner till mina barn och nu mitt lilla barnbarn vill jag verkligen inte vara utan.