Molly älskar oss igen!

Ända sen vi kom hem från semestern har vi oroligt tassat runt och undrat om livet här hemma någonsin skulle bli som förut. Allt medan vår Molly suttit i buren och surat. När vi försiktigt och kärvänligt närmat oss henne har hon gått till attack och anfallit. Inga puttrande svar när man ropat hennes namn, inga flygturer i rummet och inget kel med näbb mot öra eller mun.

Men i fredags när jag kom hem hade dottern ställt buren på köksbordet och när jag glatt hälsade så fick jag ett försynt svar tillbaka. Snabbt stängde jag alla fönster, öppnade buren och äntligen kom Molly ut i öppningen och där satt hon som en annan matrona och följde mig med blicken medan jag stökade runt i köket. Radion spelade schlagers och både Molly och jag sjöng med.

Så gav hon sig, efter två veckors surande ut på en flygtur som slutade med en kraschlandning på golvet. Jag tog på mig rollen som fågelmamma igen och fick skrockande upp henne på handen. Med huvudet på sned talade Molly om för mig att den stora mängden hirskolv hon konsumerat den senaste tiden gjort att hennes figur blivit matronans istället för den dansanta ungmöns. Vi pratade om det , Molly och jag och sen fick hon sitta på min axel medan jag kokade te och under tiden pillade hon försynt och kärleksfullt i mitt hår och på min örsnibb som en tafatt älskare.

Efter kärleksförklaringen satte hon sig åter i burens öppning och följde med spänning allt som hände runt henne. När sambon kom hem böjde han sig ner och hälsade på henne och fick en puss på näsan.

Äntligen kan vi andas ut och sova lugnt om nätterna. Molly har förlåtit oss för att hon fick vistas i ett hus fullt av katter och hundar medan vi var i Ungern och jag är säker nu. Hon älskar oss igen. Vilken lycka!

Elitidrott, identitet och festival

Inspirerad av en f.d. kollega och motionär sprang jag långa rundan i Hagaparken idag. Trots att det är 25 år sedan jag la av med elitidrottandet har jag fortfarande svårt att vara ”sämre” än en motionär… Snacka om identitetsproblem! Långa rundan är sju kilometar och det är den som Sara Isaksson (sångerskan ni vet) tog mig med på för ett antal år sedan. Det var första gången jag sprang den i år, men när jag väl fick upp ångan, gick det som på räls.

Just nu lyssnar jag på Andrea Bocelli. Det gäller att passa på när sambon jobbar.

08 – festival i Stockholm. Massor av fjortisar trängs i Kungsan för att lyssna på musik ikväll, även dottern med kompisar. Får väl smyga dit med sambon för att se att allt går ok till och sen passera Operans uppvisning på Gustav Adolfs Torg kl. 21. Se hela programmet: www.kulturfestivalen.stockholm.se

Hängiven beslutsamhet

”Ända tills du är hängiven i ett beslut finns en tvekan, en möjlighet att dra sig tillbaka och alltid en ineffektivitet.

I alla initiativ och allt skapande finns en elementär sanning. Om du inte känner till den går oräknerliga idéer och planer om intet. I samma ögonblick som du fattar ett hängivet och definitivt beslut kommer försynen till din hjälp.

Mängder av omständigheter skapas som annars aldrig skulle ha kommit till. Ditt beslut frammanar alla slags oförutsedda händelser och möten även materiellt bistånd som ingen människa skulle drömma om att få del av.

Jag känner en djup respekt för Goethes verser: ” Vad du än kan göra eller drömma om att göra, påbörja det nu:”

Djärvheten rymmer genialitet, styrka och magi.”

W.W. Murray, den skotska Himalayaexpeditionen 1951

Efter gårdagens kräftskiva har jag hängivet tagit följande beslut; horisontalläge i soffan ikväll.

Du väljer

Kollegan Per och jag fick ett mejl idag. Ettorna ska ut på APU en fredag och en måndag redan i september. ”Jippi”, tänkte jag när jag tittade på schemat och insåg att jag skulle ”slippa” tre lektioner. Per tänkte tvärt om. Han började morra och muttra. ”Alltid ska det försvinna lektioner” och ”Hur ska man hinna med kursen?” och ”Kan de inte planera tillsammans med oss.”

När vi gick iväg till lunchrestaurangen  Blåbär var han fortfarande upprörd. Då satte jag in stöten och förklarade att man faktiskt väljer själv hur man ska reagera. Och väljer man alltid att reagera negativt på allt så blir livet därefter. Försöker man som jag hitta något positivt i allt så har man i alla fall lite roligare. Han höll med och så gick vi där och skrattade över hur skönt det ska bli att få några håltimmar mitt i september. För vi har ganska kul ihop för det mesta Per och jag och roligare lär det bli framöver.

Dagens hälsotips: Byt ut alla negativa tankar mot positiva och försök att hitta något bra i allt.

Välj glada människor eller gå.

Den nya paddeln (Bracsa IV) och jag börjar komma bättre överens nu. Ställde in den på längden 209cm och 45 graders vinkel igår och då kändes paddlingen bättre.

Just nu läser jag boken Magistern av Frank Mc Court. En bok som allt skolfolk borde läsa. Som alla Franks böcker innehåller den mycket humor och självinsikt.

Dagens hälsotips är att omge sig av glada, positiva kamrater och undvika alla negativa, bittra och sura människor. Försök sprida din glädje och positiva energi till andra, men om du känner att det inte går – gå tyst därifrån. Skolan är en plats full av missnöjda människor som klagar och gnäller. Jag tänker inte låta deras negativa vibbar skada mig.  

Kulturfestival i Stockholm. Ta en promenad idag och lyssna på något du aldrig hört förut. Jag lyssnade på Sergent Garcia en stund igår och blev sugen på att dansa. Mer info på: www.kulturfestivalen.stockholm.se

Lycklig skol/jobb-start

Jaha så var man igång igen… Några timmar på skolan i kaoset. Grejerna som vi packade ner i våras står fortfarande i sina kartonger och glor på oss. Ett nytt arbetsrum ska vi välja och nytt klassrum ska göras iordning, fast det känns som om det kommer att bli bra i höst. Jäkligt bra faktiskt. Bara en blick på det preliminära schemat och det är lugnt. Allt ordnar sig.

Dagens hälsotips: Ställ bilen och ta cykeln till jobbet. Är du fortfarande ledig? Rulla ut på en skön cykeltur.

Själv tänker jag snart rulla ner till Hagaparken för en löptur. Jag paddlade igår så idag tränas benen.

En tuff kamp

Jesper för en tuff kamp. Först operation och sen strålning och nu cellgifter. 16 år och ständigt trött, men när han blir frisk till våren ska han åka skidor i Sälen och sen resa ut i världen, umgås med kompisarna och flirta med tjejerna. Kämpa på Jesper! Än är miraklernas tid inte över.

Femtio och burn out

Var på bästa K2-partnerns femtioårsfest igår. Satt bredvid jubilarens broder. Vi fortsatte bara samtalet som vi påbörjade under en fjällvandring 1980. Ibland står tiden still…

På hemvägen mitt i natten var det totalstopp vid Skogskyrkogården. Rök, men ingen brand utan brända däck och mängder av motorintresserade killar som kollade på streetrace. Idag vinglar de omkring på Sveavägen och Stockholm cruising. Alla raggarnördar på ett och samma ställe. Förorten och landsorten gör sig påmind. Varför behöver inte de betala trängselskatt? Jag fick betala 20 kronor för att åka ut ur Stockholm igår,fredag klockan 17.30 trots att det knappt var någon trafik. Nu är Sveavägen igenkorkad ett helt dygn och det är gratis! Var finns logiken?