Författare Monika Thormann
Testa dig och se vilken karaktär i filmen The big Lebowski du är mest lik. Klicka på länken här: https://www.alansmind.com/lebowskiquiz.php Sonen var mest lik The Dude… och jag….. ja gissa du?
Och har du inte sett filmen än måste du se den snarast! The big Lebowski tillhör favoritfilmerna.
Jag är inte rätt person att bedöma det hela, men kanske har jag som gudmor gjort något fel i min gudsons religiösa uppfostran för bara några veckor före hans första kommunion frågade han prästen när de skulle prata om de andra gudarna. Prästen såg ut som ett frågetecken och då förklarade gudsonen glatt att han älskade att lyssna på dvd:n om Zeus, Athena, Dionysos och Appollon. Jag vet inte exakt vad prästen svarade, men tanten som har hand om barngruppen skakade på huvudet och var förfärad.
Personligen tror jag att gudsonen kommer att gå långt i livet dock inte inom katolska kyrkan….
Så har jag för första gången i mitt liv deltagit på en katolsk konfirmation eller den första kommunionen som de säger. Det var min nioårige gudson i Tyskland som var mittpunkten hela helgen och han klarade det bra. För mig som ickekatolik var det ett intressant studiebesök och en kul fest som dock slutade något snöpligt för gudsonens mor och mig.
Redan på lördagen åkte gudsonen till kyrkan för att bikta sig för prästen. En annan blev ju väldigt nyfiken på vilka synder en nioåring bekänner, men si det är en hemlighet mellan honom, prästen och gud förklarade nioåringen för mig. Eftersom hans mor hade insjuknat i maginfluensa tog sonen och jag med oss nioåringen på bowling inne i staden och visst kände vi oss som The Dude i favoritfilmen The big Lebowski.
På söndagen var det högmässa och det är då nioåringarna för första gången får ta del av nattvarden. Det var en väldigt högtidlig cermoni med små nioåriga flickor uppklädda som brudar med vita klänningar och uppsatt hår med blomkransar i. Pojkarna hade svarta kostymer, vita skjortor, slips och finskor. Efter barnen var det församlingens tur att gå fram och ta nattvarden och det var inte många som satt kvar utan i stort sett alla gick fram (utom jag då förstås), till och med sonen som visserligen är döpt i Svenska kyrkan, men inte konfirmerad. Han erkände efteråt att han som satt längst bak i kyrkan inte hade en aning om varför alla skulle fram utan bara hängde med massan. ”Nu har jag provat pappersbrödet” var hans kommentar.
På söndagskvällen var det dags igen att besöka kyrkan. Då var det andakt och inte lika långt som på förmiddagen. På måndag morgon var det dags igen för mässa, men då låg jag nerbäddad när jag inte sprang mellan hinken och toaletten… ja ni förstår säkert utan att jag behöver gå in på några detaljer.
Fram på dagen började sonen och jag oroa oss för hur det skulle bli med hemresan, men nu hade gudsonens mor kvicknat till och konsulterat en läkare som rekommenderade dr Heumanns piller och vips var jag på benen igen och flög hem till Svedala utan problem.
Gudsonens mor missade allt ihop i kyrkan, men ska jag vara ärlig verkade hon lika glad för det.
Jag har nyligen läst ut boken Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Boken är hyllad världen över och flera har sagt att jag måste läsa just den. Jag hade alltså höga förväntningar på boken.
Vindens skugga handlar om den unge Daniel Sempere som får följa med sin far till de hemliga böckernas kammare och välja ut en bok. Han väljer Vindens skugga av Julian Carax och läser den i ett sträck samma natt. Daniel blir besatt av boken och vill läsa mer av författaren. Han startar ett detektivarbete och dras in i en mystisk härva i sitt sökande efter författaren och hans böcker.
Om jag fortfarande hade varit tolv år hade jag säkert älskat denna bok och dess osannolika spännande händelser. Nu är jag några år äldre än tolv och ska jag vara ärlig så drogs jag inte in i händelserna alls. Jag hade inga problem att lägga ifrån mig boken när något annat lockade och jag satt heller inte uppe och läste nätterna igenom. En hel del av historien i boken känns krystad, men för all del är det dock en hyfsat underhållande historia.
Dagens löparrunda var angenämare än den förra veckan eftersom jag inhandlat ett par nya, svindyra dojor – Asics gel kayano 14. Nu får marathonlöparna verkligen se upp. Jag svävar nästan fram. Dessutom har jag fått en gratis pulsklocka av okänt märke. Den följde med som present i en tidning och är en kul leksak. Före påsklovet satt jag på en tråkig personalkonferens på jobbet och tog pulsen på både mig själv och min kollega. Jag blev lite orolig då min puls var så låg att jag i det närmaste bertraktades som död. Jag fick dock livet tillbaka när jag äntligen fick gå därifrån. 😉 Nu har jag verkligen svart på vitt att konferenser på skolan är så trista att de nästan är dödliga. Jag ska prova att använda det argumentet i nästa löneförhandling.
Tillsammans med några väninnor besökte jag i går baren ”Och himlen därtill” i Skrapan på Söder. Där bjöds på vidunderlig utsikt, en mycket god, men något dyr Margeritha och en väldigt trevlig servitör. Om du inte har varit där ännu så skynda dit. Det är värt både mödan och pengarna.
Åt gjorde vi dock på Östgötakällaren och det var både gott och trevligt.
Nu jobbar jag vidare med Tackla, läsförståelse, skönlitteratur, svart pist och du som inte vet vad det är får läsa på www.tackla.nu
Jag har bakat en fantastiskt god påsktårta. Du vet en sån där som bara smälter i munnen. Här kommer receptet:
Till marängbotten:
Till mandelbotten:
Till fyllning:
Garnering:
Visste du att man blir lyckligare av gravad lax? Jo, det är bevisat att omega 3- fettsyrorna som finns i mängder i laxen får hjärnan att fungera bättre och till och med botar depressioner. Om du vill äta gravad lax på påskafton bör du göra så här redan i dag:
Krossa pepparkornen grovt och blanda med salt och socker. Gnid in laxen med blandningen och lägg delarna mot varandra med dill emellan. Stoppa ner i en plastpåse och slut igen den. Lägg på ett fat i kylskåpet med en tyngd på t.ex. ett mjölkpaket. Vänd på laxen två gånger per dag i två dagar. Servera med kokt potatis, hovmästarsås och sallad. GLAD PÅSK!
I SvD står i dag att en språklagsutredning föreslår att svenskan blir huvudspråk i Sverige. Och jag som hade hoppats att tyskan skulle bli det eller varför inte ungerskan! 😉
Nu ska jag väl inte skämta om så allvarliga saker för enligt artikeln finns det i Sverige en oro för att engelskan ska ta över inte minst i den akademiska världen.
Enligt min kollega som undervisar i engelska är det dock ingen risk. Hon har hur många exempel som helst på vad främst elever skriver och säger som de tror är engelska, men i själva verket är svengelska och ganska ofta kommer hon skrattande till jobbet då hon hört någon politiker eller akademisk svensk som sagt något tokigt på engelska. Vad sägs om detta t.ex. : ”Dear friends, we are same guys as before, althougt we have lost our pricks.” (När Götabanken blev Gotabanken) ”Ladies and Gentlemen, welcome to the technical mess.” (Svensk politiker öppnar en internationell mässa) ”The skier took off with a tremendous fart.” (Sportkommentator kommenterar backhoppning) Vi svenskar är inte så duktiga på engelska som vi tror med andra ord. Bäst att hålla sig till svenskan då.