Varför gnäller du?

Varför gnäller du? Har du funderat på det någon gång? Har du tänkt på vad det gör med dig och din omgivning? Inte? Då är det kanske på tiden att du gör det.

Efter ett långt och riktigt skönt sommarlov har skolan börjat igen. Jag har badat, paddlat, vandrat i fjällen, latat mig i många veckor, läst en ansenligt stor hög med böcker och lyssnat på sommarprat. Så kommer jag till min arbetsplats. En gymnasieskola i Stockholm. En ny rektor har vi fått och efter introduktionen känns det riktigt bra. Så går en dag. Och en till. Då börjar de. Gnällmånsarna som av någon anledning alltid finns i lärarkåren. De verkar inte ha en enda positiv tanke i huvudet. De oroar sig för att schemat inte är klart, de gnäller över sommaren som varit för varm och de frossar och riktigt gottar sig i att gnälla och klaga på allt mellan himmel och jord. Vilka tråkiga liv de måste ha.

Redan andra dagen vänder jag när jag kommer in i lunchrummet. Gnällandet runt matbordet kokar och bubblar. Alla som sitter där gottar sig i varandras negativa tankesätt. Jag tar  min lunch och går och sätter mig ensam utomhus på en bänk och äter. Och så har det fortsatt. Ensam är alltid bättre än i sällskap av gnällande kollegor.

Visst kan mycket på skolan fungera bättre, men ingenting blir bättre av gnäll. Gör något åt saken, byt jobb eller håll käften, händer det att jag säger. Då blir folk tysta. De känner sig hotade över att de inte finner någon gemenskap med mig i att gnälla.

Allt är verkligen inte perfekt på min arbetsplats, men jag tänker att man måste göra det bästa av situationen och aldrig glömma att vi jobbar med ungdomar som i de allra flesta fall har framtidstro, livsglädje och hopp.

Det finns så mycket att glädja sig åt när du vaknar varje dag. För tänk på alternativet, att inte vakna alls. Snart är vi alla där. Ett liv går ganska fort. Och glöm aldrig att vi är varandras arbetsmiljö. Gör den till ett omfamnande rum att vara i. Gör dig själv och andra glada idag. Imorgon kan det vara för sent.

 

Yoga på Stensund

En av Sörmlands vackraste platser ligger några kilometer utanför Trosa och heter Stensund. Stället ägs av frisksportrörelsen och de driver även en folkhögskola  där. Jag firade oslagbara midsomrar på Stensund under hela min uppväxt. Vi bodde då på campingen.

Numera besöker jag Stensunds folkhögskola en vecka per år och deltar på någon av de spännande sommarkurserna som skolan erbjuder. I år blev det Kundaliniyoga med Annika Larsson, tidigare har jag varit med på skrivkurserna med Jeanette Niemi, men det finns mycket att välja på:

Havskajak, teckning, silveryoga, vedic art, skrivkurs, kundaliniyoga, mandalamålning, sångkurs, skapa det liv du vill ha, aktiv retreat, seglingskurs, träbåtsrenovering, träbåtsbygge, möbeltapetsering, silversmide, vandring och yoga, akvarellmålning och yogapaddling,

Det som gör veckan på Stensund så fantastiskt är miljön och människorna. Man känner sig varmt välkommen och det är en familjär stämning. Att sen utsikten från slottet (Ja, du läste rätt, skolans huvudbyggnad är ett litet gulligt slott) är magisk ger extra energi och glädje.

Om jag vore tjugo år igen skulle jag gå någon av heltidsutbildningarna som skolan erbjuder, men nu njuter jag av att kunna gå på sommarkurs istället. Gå en kurs du med! Utbudet hittar du på www.stensund.se

Avsked

Så tog vi ett sista avsked av vår mamma och Oma, Anneliese Thormann den 31/5 2018. Med båten Flora tog vi oss ut till ett skär utanför Nynäshamn. Solen strålade från en klarblå himmel och en frisk vind svepte över havet. Vi sjöng Vem kan segla förutan vind, kaptenen klämtade fyra gånger i skeppsklockan vilket betyder att vaktpasset är över, urnan sänktes ner av ett av barnbarnen, vi la våra blommor i vattnet, båten körde långsamt runt blommorna och när vi lämnade platsen sjöng vi Nu grönskar det i dalens famn.

Vi hade varken präst eller officiant med utan gjorde som vi alltid gjort i vår familj, på vårt sätt. Mamma hade älskat den här utflykten och vi fick ett fint minne att ta med oss i livet.

Foto: Alexander Donka

Qigong, taiji och meditation med Jana Särman

 

HELDAG I QIGONG den 9 juni

Under dagen övar vi De fem elementens qigong och sittande daoistisk meditation, Det blir också en genomgång av grundläggande qigong teori och om det finns tid och lust känner vi lite på Tranan flyger.

Kursdagen sker på Ljunglöfska slotten, där  äter vi lunch och fikar, och har tillgång till en vacker sal. Om det är fint väder övar vi ute de fina omgivningarna.

Man kan åka kommunalt, t-bana till Islandstorget och sedan buss 113, närmare beskrivning till de som anmäler sig.

Vi övar mellan kl 10-17 och priset är 1300 och det inkluderar lunch och fika.

alla är hjärtligt välkomna

 

HELDAG I QIGONG den 10 juni

Denna dagen ägnar vi åt Elddrakens meridian qigong och Taiji quan, yinxian alltså The Hidden immortal taiji formen. Vi gör även sittande daoistisk meditation.

Kursdagen hålls på Balanscenter, Brännkyrkag 111 b vid Zinkensdamm t-bana.

Vi övar kl 9:30-16:30 med ca 1 1/2 timmes lunchpaus.

Priset för dagen är 1200 kr.

Alla är hjärtligt välkomna

 

VILL MAN GÅ BÅDA DAGARNA 9 & 10 KOSTAR DET 2200 KR

Om man bara vill gå en dag och få mer grundläggande qigong passar den 9 lite bättre.

 

Anmäl senast den 1 juni genom att sätta in avgiften på odlalivets plusgiro: 116 38 10-3

och meddela gärna mig också för säkerhets skull på jana@odlalivet.seeller 0707 348800

 

QIGONG RETREAT PÅ SKURUP FOLKHÖGSKOLA 9-13 JULI

läs mer på skurupfolkhogskola.se

man anmäler sig till skurup folkhögskola

 

QIGONG, MEDITATION OCH TYSTNAD, 23-28 JULI PÅ TJÄRNÖ I BOHUSLÄN

En återkommande och mycket uppskattad reträttvecka på fina Gullnäsgården på Tjärnö utanför Strömstad. Läs mer på gullnas.se

Anmälan sker till odlalivet

 

QIGONGRESA TILL WUDANG SHAN, 22 AUGUSTI

någon enstaka plats kvar

 

MASTER WU HAR HELGKURS I XINYI DEN 28-29 APRIL I STOCKHOLM OCH TAIJI PUSH HANDS 6-8 JULI UTANFÖR NYNÄSHAMN. Läs mer på qimasterwu.net

 

Qi och värme på er alla

jana

Älskad, saknad

Ibland finner man inte orden. Ibland är verkligheten för påträngande och sorglig. Så har det varit den senaste tiden.

Den 24/1 2018 somnade vår mamma och mormor Anneliese Thormann född Klehr in för evigt.

Trots att hon hade varit sjuk länge och trots att jag ibland tänkte att det inte var ett värdigt liv längre och trots att hon själv sa att hon inte ville leva så; att bli matad, lyft i och ur sängen och få hjälp med allt, så var det svårt att förstå att jag aldrig mer kan berätta för henne vad som händer och sker.

Nio dagar innan hon dog fick hon träffa sitt barnbarnsbarn. Det var ett magiskt möte. Vi glömmer det aldrig.

Förhoppningsvis har hon det med sig där hon är nu tillsammans med sin lillebror  Didi som drunknade utanför Wolin när han var ett och ett halvt år gammal.

 

 

Det är alltid en kvinna

”Jag har jobbat lite på jullovet och lagt planeringen på Google- drive, titta gärna”,  skriver en kvinna i gruppen för svensklärare på Facebook.  En kvinna, tänker jag, det är nästan alltid en kvinna som jobbar fast det är lov och så söker hon bekräftelse hos andra kvinnor. Jag tar sats och vill skriva en kommentar. ”Fatta att det är lov nu!” eller ”Varför tror du att vi har fyrtiofem timmars arbetsvecka under terminen? Jo, för att vi ska vila nu, roa oss, läsa, få nya intryck för att orka vara bra lärare sen, när terminen börjar igen.”  Men jag hejdar mig. De duktiga flickorna är så många i skolvärlden. Jag vill inte starta ett uppror i gruppen  igen, som jag gjorde i somras. Då var det en lång tråd om något undervisningsproblem som pågick sommaren lång. Till slut skrev jag: ”Det är sommarlov nu. Gå och bada!” Då blev det genast oro i gruppen. Alla duktiga flickor och några pojkar kände sig kränkta. De var ju ansvarstagande lärare som engagerade sig oavsett sommarlov.  Det var viktigt att diskutera skolproblemen hela tiden. Dessa lärare vill jag aldrig hamna bredvid på en fest, tänkte jag.

Jag som varit med i över trettiofem år i skolbranschen vet att de där överengagerade lätt blir utbrända och/eller besvikna när de upptäcker att de som roat sig och haft kul under lovet (mestadels män och så jag då) är de som blir populära på skolan (fast här är männen i majoritet, ingen kvinnlig lärare i min ålder är populär) Ingen jävel tackar dig om du jobbar hela tiden.


Inte heller förstår jag mig på vissa twittrare (de flesta verkar dock vara män) som uppenbarligen är lärare och dag ut och dag in klagar och gnäller om skolan. Till min förvåning fortsätter de fastän det är jullov. Har de inget annat att göra? Har de ingen familj? Har de inga kompisar? Tror de på allvar att skolan förändras för att de gnäller på twitter alla dagar under året? Ja, jag vet, jag twittrar också, men inte så mycket om skolan och inte gnäller jag på allt hela tiden .

Ibland är det bättre att hålla käften och ha kul. Så var det sagt. 2018 tänker jag fortsätta med det. Ha kul alltså.

Gott nytt år!

Så är det återigen hög tid att önska varandra ett gott nytt år. Tiden rusar och åren går.

Om jag ska summera 2017 så var den absoluta höjdpunkten att bli farmor. Det gav upphov till stor glädje. Roligt var också att mina barns båda katter trivs fint hemma hos mig. Kan det bero på att jag hade en egen katt när jag var barn? Mina dolda kattskötartalanger har i alla fall blomstrat under året som gått.

Till det negativa hör ju min arbetsplats som inte alls kunde hantera min anmälan av trakasserier på ett professionellt sätt. Dock är jag glad att jag fick möjligheten att vara hemma med full lön under de första månaderna av  utredningen. Nu bidde det bara en tumme av den (trots att det gått mer än nio månader sedan anmälan har utredningen inte presenterats än) och ska jag vara ärlig så tycker jag att HR-avdelningen på Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad kan dra något gammalt över sig och skämmas. Inte heller gjordes det en analys av arbetsmiljön på hela skolan som det talades om utan de som intervjuades i fallet var de som ville ta sig till utredande psykolog och prata. Tror ni på allvar att vuxenmobbare gör sånt frivilligt? Att tre rektorer samtidigt sagt upp sig från min skola signalerar ju något om vilket arbetsklimat det är där.

Vad jag önskar mig för nästa år? Att få vara frisk är nummer ett, men visst finns det förhoppningar att de manus jag skrivit på ska bli utgivna. Väninnan frågade igår om jag inte önskade träffa någon man. Vad svarar man på det när man fyller sextio om ett halvår? Det är faktiskt inte så viktigt och jag vänder hellre på frågan: Finns mannen som vill träffa mig?

Så kära läsare, ett glatt slut på 2017 och ett gott nytt 2018 önskar katten Grossmann och jag.

 

 

Ljuvlig singeljul

Julen närmar sig och som på beställning börjar media och speciellt Nyhetsmorgon på TV4 tjata om hur synd det är om alla som är ensamma över julhelgen. Jag håller inte med. Vi som lever ensamma är väl inga offer? Julen blir vad man gör den till. Och om man inte är svårt sjuk så finns det mycket att berika julhelgen med. Här följer mina tips:

1. Bjud hem någon eller några.  Varför kan inte den som bor ensam ta egna initiativ?

2. Fixa julmaten och vinet du gillar och njut av att du får se alla program på TV som just du vill se.

3. Passa på att motionera under juldagarna. Har du tur finns det snö och du kan åka längdskidor. Annars går det bra att jogga eller promenera även om det är halt. Skaffa broddar till joggingskorna (säljs på sportbutiken) eller till dina vinterdojor (finns på apoteket) och ge dig ut i naturen. Finns det något utegym så kör ett pass även där helt gratis. Har du inget utegym i närheten kan du ladda ner någon av de  gratisappar som finns. Jag har en som heter Seven minutes. På bara sju minuter kör du igenom hela kroppen och får garanterat träningsvärk dagen därpå. Gillar du inte promenader och styrketräning? Kolla om simhallen är öppen. I vissa kommuner kan man bada både på julafton och annandag jul.

4. Gå i kyrkan. Julhelgen är högsäsong för kyrkorna. Där tas alla emot med varm hand. Har du gått ur kyrkan? Du är välkommen ändå. Se programmet på www.svenskakyrkan.se

5. Besök någon som är sjuk och ensam. Ring ålderdomshemmet/sjukhemmet/flyktingförläggningen och fråga om de behöver en volontär. Har du tur får du vara tomte.

6. Ta kontakt med någon frivilligorganisation och hjälp till med julfirandet för hemlösa. I Stockholm finns Stadsmissionen.  Där får du uppleva det som är det viktigaste budskapet under julen; att få ge.

7. Anmäl dig som hund- eller kattvakt. Annonsera på Facebook. Säker finns det någon som blir överlycklig av att just du ställer upp och passar hunden eller katten. Ett djurs sällskap är ibland bättre än en människas. Fråga mig jag har provat.

8. Låna hem några bra böcker från biblioteket och gör julhelgen till en läshelg. Inte dumt alls att få fly in i en roman.

9. Se på film. På juldagen är det filmpremiärer. Unna dig en biobiljett.

10. Skriv en saga, en novell, en dikt eller en början på en roman. På tre dagar hinner du, om du är ostörd, ganska långt.

11. Gå på annandagsrea och fynda julklappar till dig själv.

Slutligen, glöm inte att julen bara är tre dagar med en massa ståhej. Det finns miljarder människor som aldrig firar jul. Var glad över att du slipper handla onödiga julklappar och göra dig till för människor du kanske inte ens gillar. Gör det du känner för och och ha en underbar GOD JUL.

 

 

 

 

 

Vad är det med vissa människor egentligen?

Vad är det med vissa människor egentligen? Det här med makt, att ha tappat ansiktet, att ha blivit avslöjad är tydligen inte lätt. Några (i dessa fall män) får det såklart låta det som om det är kvinnan som är boven i dramat.

Väninnan har tre barn med en man. Under deras över tjugo år tillsammans var det hon som skötte barn, hus och hem, hon som betalade det mesta (ja ni vet maten, hyran och kläder till barnen). Han öppnade bara plånboken ibland mycket generöst och bjöd familjen på någon resa, någon ny dyr möbel, dator eller onödig köksmaskin och då alltid under buller och bång. Se vilken generös pappa jag är!

När hon lämnade honom misshandlades hon och han försökte att våldta henne. Polisanmälan vågade hon inte göra för hon visste att han med sina kontakter kanske skulle skaffa fram vittnen som plötsligt gjorde henne till förövare eller så skulle rättegången dra ut på tiden och hon skulle få uppleva skiten om och om igen. Hon ville glömma sin exman och gå vidare.

Han betalade såklart inget underhåll för barnen. När hon kollade med skatteverket hade han ingen inkomst. Vad han gjorde med de 80 000  i månaden som han påstod sig tjäna medan de levde ihop visste hon inte. Kanske var det så att han jobbade svart? Hon bet ihop och kämpade med ekonomin som ensamstående. Såg till att främst  barnen mådde bra. Han gled iväg på lyxresor och träffade knappt barnen. När barnen skulle ta studenten bjöd min väninna in sin exman till studentmottagningen. Han hade en ny kvinna och väninnan som inte hade några problem med det, hälsade även henne välkommen. Hennes före detta man och barnens pappa vrålade till henne i telefonluren att han inte tänkte komma. Däremot skulle han gå på utspringet. Dit fick inte hon komma bestämde han.

En annan gång ser väninnan sin exman på en friluftsanläggning. Hon joggar fram till honom och säger:”Hej!” Han stirrar på henne som om hon var någon okänd och svarar inte. Då säger väninnan:”Fint att du körde XX (ett av barnen) till NN med alla grejer. Han rör inte en min, mumlar ja och går därifrån.

Nu är barnen vuxna. Väninnans ekonomi är bra. Hon reser och har ett eget liv. Kontakten med exmaken är obefintlig, men två av barnen har fått barn. Nu finns det alltså gemensamma barnbarn med i bilden. Barnen undrar om de kan bjuda både henne och exmannen på dopet. Väninnan svarar att det går bra. Hon har ju redan för många år sedan velat bryta isen och kunna prata med exmaken. Det är ju han som knappt svarat på tilltal. Som skrikit i luren.

Exmaken fyller jämt. Väninnan skickar ett vykort. Skriver:

Grattis på högtidsdagen!

Mycket ihop med dig var skit, men vi har i alla fall tre fina barn och nu två underbara barnbarn. Ha en skön födelsedag!

Några dagar senare får hon ett sms. Han tackar för gratulationerna och skriver att barnen funderar om de kan bjuda dem båda på dopet. För hans del är det inga problem, men hon får inte diskutera något som hänt i deras tidigare liv. Hon svarar att hon inte har några problem med att vistas en stund i samma rum som han, men påminner honom sen om att det var han som högljutt tackade nej till att närvara vid barnens studentmottagningar och det var han som dikterade villkoren att hon inte fick vara med på utspringet. Nu är det han, återigen han, som säger att hon inte får prata om något ur det förflutna och han talar till henne som om hon vore boven i dramat. Hur vore det om han bad om ursäkt för att han utnyttjat henne som en slav i hemmet under så många år? Hur vore det om han bad om ursäkt för misshandeln och våldtäktsförsöket han utsatte henne för strax innan skilsmässan?

Hon säger att hon inte väntar sig någon ursäkt. Det är ju han som är man med all rätt på sin sida. Och hon har ju kränkt honom rejält genom att lämna honom. Att han genast skaffade en ny kvinna medan hon fortfarande lever ensam är kanske hotfullt det också, säger hon.

Jag kan se likheter med de trakasserier jag utsattes för på jobbet. Ingen av dem jag anmälde frågade hur jag mådde, ingen av dem bad om ursäkt. Däremot krävde en av dem att jag skulle be honom om ursäkt för att jag hade anmält honom. Han både skrek det till mig och mejlade mig om detta. Jag meddelade rektorn, men hon gjorde såklart ingenting. Jag skulle ha förståelse för att männen i detta fall kände sig kränkta över min anmälan sa en kvinna på kommunens HR- avdelning. Så allt de utsatte mig för ska jag glömma och ha förståelse för och så ska jag be om ursäkt? No way!

Både väninnan och jag är utsatta för maktstrukturer. Männen har alltid fått rätt, är vana att få rätt, är vana att bli behandlade som klokare och bättre vetande. Att förstå vad de utsatt en annan människa för under lång tid verkar inte ingå i utbildningen till man.

Är det någon som undrar varför jag engagerat mig i metoo- rörelsen och gått med i Fredrika Bremer förbundet samt börjat träna boxning?

 

Shanghai

I Kina fungerar inte Facebook, Twitter eller Google. Man kan visserligen ladda ner en app och på så vis kringgå förbudet mot sociala medier, men jag valde att slippa dem i veckan när jag besökte Shanghai.    Några av mina vänner blev så oroliga att de sms:ade mig eller mejlade och frågade hur det stod till. Var jag allvarligt sjuk? Hade det hänt en olycka?

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr, när man flög iväg till andra sidan jordklotet och i princip ingen visste var man var. Något vykort skickades iväg och sen fick det vara bra. I bästa fall hade vykortet nått mottagaren innan man kom hem.

Resan till  skimrande Shanghai var arrangerad av Lotus resebyrå. Jag som nästan alltid rest på egen hand var förvånad hur trevligt det var att resa i grupp. Hans, en lugn, rolig och påläst guide tog oss runt till alla ställen som var värda att se. Det var bara att passa tiden och hänga med.