Efter fyrtioett år som behörig lärare går jag snart i pension. Jag har redan haft min sista lektion i svenska och i religion. Jag har rättat mitt sista nationella prov och jag har skrivit in mina sista betyg. I dag har jag önskat mina allra sista studenter lycka till i livet.
Egentligen har skolans värld följt mig hela livet. Redan som liten lekte jag och min två år äldre syster skola. Kanske var det ett sätt att erövra det svenska språket? Vi talade ju tyska som första språk. Kanske var det en längtan efter att bli stora? Kanske var vi påverkade av våra mostrar som var 10-12 år äldre än vi och satt hemma hos oss och gjorde sina läxor? Kanske var det vår mamma som gärna hade utbildat sig till lärare om hon hade levt i en annan tid / ett annat liv? Vem vet? Vi blev i alla fall lärare, både syrran och jag.
Själv gick jag både i grundskolan och på gymnasiet i Handen och efter studenten arbetade jag ett halvår på dagis eller förskolan som det numera heter. Men redan som nitton-och-ett-halvt-åring började jag vikariera som lärare i Haninge kommun. 1978, tjugo år ung började jag på ämneslärarprogrammet i Stockholm och läste svenska, religion och historia och 1982 fick jag min första tjänst som behörig ämneslärare.
Det var på Fittjaskolan i Botkyrka som jag gjorde mina första roliga, men också slitiga år som lärare och sen har det bara rullat på. En termin eller ett år var jag på Solna Komvux, S:t Görans gymnasium och Franska skolan. Fint trodde alla det det var där på Ecole Francaise, men jag vantrivdes och sa upp mig. Av en slump hamnade jag på Skytteholmsgymnasiet i Solna och där visade det sig att jag fungerade väldigt bra med elever som inte var så studiemotiverade. Något hade jag väl lärt mig av brorsan och andra stökiga grabbar under uppväxten i Handen. När Solna kommun drabbades av hybris och bildade skolförbund och gjorde om delar av skolan till friskola valde jag att gå till Kvarngymnasiet i Järfälla. Där fick jag ett lärorikt år med IV-elever som inte kommit in på gymnasiet. Nästa vecka gör jag mina sista dagar på S:t Eriks gymnasium. Där har jag arbetat i hela tjugotre år. Men nu är jag snart fri. Fri att göra vad jag vill, när jag vill.
Och vad ska jag fylla dagarna med nu då? Kommer jag att få långtråkigt?
Nej, det är ingen risk. Dels planerar jag att motionera mer, men sen ska jag skriva oftare och mer regelbundet. En ny roman och en barnbok är på gång. Därutöver finns det tid för friluftsliv, läsning, kultur, möten med intressanta människor och så ska jag väl hinna med en och annan dejt också. Att ha någon rar man att bli gammal med skulle inte vara så dumt, men det ska vara en bra en, annars får det vara.
