Månad: mars 2011

Det finns alltid något att glädja sig åt. De senaste dagarna har jag varit glad och stolt över sonens framfart på Expressen.

Det är intressant hur allt ändras. Om någon säger säker sex så tänker nog de flesta på skydd mot att bli gravid eller att smittas av någon sexuellt överförbar farosot. I dagarna har man kunnat läsa om att man ska börja träna för att inte riskera att avlida under ett samlag. Så att man kan utöva säker sex, d.v.s. så att man helt enkelt inte dör under själva akten.

Jag har ju alltid tillhört de som förespråkar motion och fysisk träning. Och tidigare har jag skrivit om att sex är mycket bättre om man har bra kondis. Nu börjar jag undra om det allmänna hälsotillståndet bland svenskarna har blivit så dåligt att tidningarna måste uppmana människor att ha säker sex, d.v.s. att träna upp sin kondition så att de inte avlider av ett samlag,. Eller är det så att man helt enkelt tränar medan man har sex? Ja det där kan man väl göra som man vill, men kondition är något som är bra att ha oavsett vad man väljer att göra. När kommer socialstyrelsen med sina rekommendationer? 6-8 samlag i veckan? Eller kommer man att rekommendera valfria träningspass? För hur gör vi singlar? Det blir rätt jobbigt att hitta 6 – 8 olika partners varje vecka.

Nåväl, om man ska ha sex över huvud taget ska man ha det med någon det känns helt rätt med. Det vet i alla fall jag. Annars kan det få vara. Och för min del måste det vara någon med bra kondis. Hur ska man annars matcha varandra? Ska nog ge mig ut på en löprunda imorgon bitti!

Det är inte lätt det där med teori och praktik. Man vet exakt hur man ska göra i teorin, men sen gör man tvärtom i praktiken fast man förstår att det kommer att gå åt helvete.

Du har säkert varit med om det själv. Att du vet vad som är bäst för dig, men ändå gör du tvärtom. När du dras med några extra kilon och du i teorin vet att du bara behöver cykla till och från jobbet ett par gånger i veckan för att de ska försvinna så står du där vid busshållplatsen i alla fall och väntar. Eller om du är som Sven som alltid är pank dagarna före löning och det spelar ingen roll om han får flera tusen mer i lön. Han gör av med den på tre veckor i alla fall. Han vet allt det där med budget, men i praktiken hamnar han alltid i den där köpkarusellen. Och flickan som alltid varit så ensam och aldrig fann kärleken på riktigt. Hon vet exakt vad hon borde göra, men när hon står där inför den där mannen som helt klart är en potentiell älskare och make så gör hon som vanligt och han går han med.

Vad är det då som gör att det är så svårt att få teorin att fungera i praktiken? Jo, identiteten. Om vi varit tjocka, slarviga med pengar eller ensamma hela livet så är det väldigt svårt att ändra på sig. För det läskigaste en människa kan göra är att byta identitet. Och trots att man vet i teorin att man kan bättre så gör man likadant som man alltid gjort för det är kroppen och knoppen van vid. De vill helt enkelt behålla sin identitet.

Ska man skita i allt och bara ge upp då? Nej, en vana föds inte på en dag. Så det gäller bara att öva sig och någon sa att en vana behöver 21 dagar på sig så efter en si så där tre veckor kanske det går i alla fall att bli en bättre människa. Försöka duger!

– Men att du inte hittar någon, säger väninnan. Du måste vara lite mer aktiv i ditt letande.

– Jag är nöjd med att vara singel, svarar jag. Det är bara den där siffran jag saknar egentligen. Allt annat är skönt att göra ensam eller med en kompis.

– Men jag vet en, säger hon och så föreslår hon den där typen som visst är snäll, men, nej, han passar inte mig.

– Var lite mer aktiv och leta, säger hon.

Jag tittar på henne och sen säger jag:

– De får väl leta efter mig om de är så desperata. Och så är det, tänker jag. Varför ska jag springa benen av mig efter någon som jag egentligen inte vet så mycket om? Han kanske visar sig vara lika elak som sina föregångare och en sån behöver jag verkligen inte.

Vår skolminister Björklund har bestämt att vi lärare ska återvända till katederundervisningen. Det är intressant att han som sitter överst i hierarkin ska bestämma hur vi lärare ska undervisa.  När läste Björklund pedagogik? Jag trodde att det var vi som undervisar dagligen som visste bäst? Nu är det inte så att jag har något emot katederundervisning. Det är snarare så att jag alltid har tyckt att det behövs gemensamma genomgångar i klassrummet och att min roll som lärare är att introducera, förklara, repetera och sammanfatta. Men det ena sättet att undervisa utesluter ju inte det andra. Det hela beror kanske på vad man sysslar med och vilka elever man har. Men visst har Björklund en poäng i det han säger. Jag är en av dem som har förfasats över när åttaåringar, som knappt kan läsa, ägnar en stor del av tiden i skolan till att forska och arbeta på egen hand. För det vet vi som har egna barn att då jobbar de duktiga flickorna medan de barnsliga pojkarna leker.

Det jag irriterar mig på är att Björklund pratar om något som vi som jobbar på golvet faktiskt är proffs på. För inte brukar väl försvarsministern tala om hur soldaterna ska tränas eller justitieministern lägga sig i hur en advokat jobbar med sin klient? Det tror jag inte de gör, men av någon jävla anledning ska skolministern alltid lägga sig i vad vi lärare sysslar med. Hur vore det om Björklund tittade på hur förutsättningarna för undervisningen har förändrats de senaste trettio åren. Titta på hur antalet timmar i ämnen som svenska, matte och engelska skurtis ner. På gymnasiet hade en elev fyra timmar svenska i veckan för trettio år sedan och nu har den knappt en och en halv. Är det konstigt att eleverna kan mindre då? Själv har jag upplevt att elevantalet har dubblats på tjugo år eftersom klasserna nuförtiden är stora (upp till 35 elever) och halvklasstimmar är ett minne blott.  Tänk om Björklund skulle ta itu med det istället!

I snart två år har dottern varit vegetarian. Jag har tålmodigt lagat vegetariskt och själv för det mesta varit ofrivillig vegetarian. Det är ingenting jag beklagar, utan har sett det som en möjlighet att pröva nya smaker.

Så bytte dottern skola till en som bara serverade vegetarisk mat. Kanske blev det för mycket av det goda? För just när jag blivit riktigt bra på att trolla fram både det ena och det andra ur det vegetariska köket började dottern tydligen att tröttna på att vara vegetarian.

Det startade med att kycklingen försvann ur kylen, sen besökte vi mormor och morfar och där serverades dotterns favorit – kalkonsalami. Den inhandlades av mig häromdagen och idag bad hon om salamipasta. Är detta slutet på hennes vegetariska period i livet? Jag vill minnas att jag också hade en sån period i tonåren.

Salamipasta för två – recept

Koka pasta för två.

Medan pastan kokar fräser du en liten lök eller en halv stor i lite olja i en stekpanna. Skär 5 – 6 cm salamikorv i bitar (kalkonsalami finns på Lidl) och lägg i pannan. Stek den lätt. Pressa i en liten vitlöksklyfta. Ös i c:a 2 dl creme fraiche, blanda i hackad persilja och rör om. Värm!

Blanda röran med pastan och riv parmesanost över. Salta och peppra efter behag. Servera med en god sallad.

Hon säger att de har så mycket sorg i sin familj. Att de inte kan skratta för att sorgen tynger ner dem. Den våldsamma pappan, den alkoholiserade farfadern och den galna mostern. Hon säger att det är därför hon inte kan bli lycklig. Hon tyngs ner.

Jag säger att det är en fråga om val. Att man styr över sina egna tankar och att man faktiskt väljer vad man vill tänka på. Hon svarar att jag inte förstår. Att jag som alltid är så glad säkert aldrig upplevt något svårt. Jag tänker att hon inte vet ett skit, men säger att det är en fråga om attityd. Om du har hundra minnen, säger jag. Och femtio av dem är hemska och femtio av dem är trevliga. Vad är det som säger att du måste gå och tänka på de hemska hela tiden? Det är ju du som väljer. Jag märker att jag irriterar henne. Hon hade inte väntat sig detta. Hon har ju valt att vara den som det är synd om. Den som har haft det så svårt.

Jag säger att hon har ett val. Vill du vara lycklig så välj att vara det. Hon stirrar på mig och jag tänker att det tar tid för henne att förstå, men en dag inser hon förhoppningsvis att det är hon själv som väljer vad hon vill tänka på.

Och så hamnade man på schlagerfest hos väninnan. Vi var ett helt sällskap som röstade och hejade på alla låtar. Själv hade jag låt nr 7 , Me and my drum, som favorit. Jag har alltid varit svag för det mångkulturella och låten hade en skön swing. Vinnarlåten var väl en typisk schlagerlåt som för min smak var lite för enkelspårig i melodin, men ändock dansvänlig och glad. Hur det går i den stora finalen i Düsseldorf kan man aldrig förutspå, men vad gör det i det stora hela egentligen? Huvudsaken är väl att man har kul? Och det hade vi gänget och jag hos väninnan. Dessutom både åt och drack vi gott. Schlager är med andra ord en anledning till att ha fest!

65% av SvD:s läsare visste inte vem Håkan Juholt var, men det visste jag. För några år sedan hade min mamma nyss skaffat en mobiltelefon. Hon var förtjust ända tills hon fick flera sms från ett för henne okänt nummer. Det stod: ”Tack för boken!” och andra kortare eller längre meddelanden. En gång hade mamma lyckats svara ”Från vem?”, men inte fått något svar. Hon var konfunderad och lite orolig. Då ryckte jag in, skrev av numret sms:en kom från, googlade och fick upp namnet Håkan Juholt. Jag googlade en gång till och hamnade på Sveriges riksdags hemsida. Där fann jag Juholts mejladress och en liten bild på honom. Jag skickade ett mejl, förklarade situationen som antagligen berodde på ett fel inlagt nummer i hans telefon och bad honom ändra det. Han svarade artigt, bad om ursäkt, lovade redera hennes nummer och bad mig hälsa till min mamma som han naturligtvis inte alls känner. Mamma fick inga fler sms.

Lite komiskt nu när han blivit föreslagen till partiordförande i S.

Forever young alltid i händelsernas centrum!

…. det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den idé som jag vill leva och dö för.

ur Sören Kirkegaards dagbok 1 aug 1835