Författare: monika_thormann@hotmail.com

Jag är en rätt rastlös person som gillar när det händer saker och när det är lite fart och fläkt. Nu sitter jag här hemma sedan två dagar tillbaka med en hiskelig förkylning. Det känns trist och lite ensamt. Dottern är på vift och de människor jag skulle träffa har jag fått ringa återbud. En liten stund tänkte jag att jag längtade efter fart och fläkt och att få se på lite  folk. Då gick jag ut på denna webcam och tittade. Nu känns det ganska skönt att sitta hemma faktiskt.

I Stockholms kommun får ungdomar som bor längre än sex kilometer från skolan gratis SL-kort. Det är intressant att kommunen tror att ungdomar som har t.ex. fem kilometer till skolan ska gå fram och tillbaka varje dag. Har de som tagit beslutet sett hur tungt lastade många ungdomar är när de ger sig av till skolan? Min dotter bär alltid på sin dator, på några böcker och skrivhäften och ibland också gympakläder. Jag skulle vilja se någon vuxen gå tio kilometer per dag med all denna utrustning.  Två kilometer är kanske en mer realistisk sträcka.

Eftersom jag är lärare på gymnasiet är det alltid ett väldigt tjafs när SL-korten delas ut. Några som bor 5,7 km fågelvägen från skolan får inte SL-kort, medan andra som har tur och bor 6,1 km från skolan får. Att dessutom veta att någon som har fattiga föräldrar eller kanske  bara en förälder inte får SL-kort för den råkar bo några hundra meter för nära skolan, medan en annan som har föräldrar som tjänar kanske 150 000 kr/månad får SL-kort är att jag tycker att det hela är väldigt orättvist. Därför skrev jag ett brev till den person i kommunen som står som ansvarig för SL-korten på kommunens hemsida. Jag fick detta svar:

”Bakgrunden till de i Stockholm gällande reglerna för gratis  för SL-kort är ett beslut i Utbildningsnämnden.

Grunden för det beslutet är ”Lag (1991-1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor”.

Där står att kommunen ska ”ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. Ansvaret gäller för sådana resor där färdvägen är minst sex kilometer.”

Kommunen måste alltså svara för resekostnaden för  elever med minst sex km till skolan.

Att låta alla gymnasieelever få gratis SL-kort har man bedömt för kostsamt. Man vill att budgeten för gymnasieskolan ska gå till undervisning och lärande i största möjliga utsträckning.”

Men om nu kommunen vill använda så mycket pengar som möjligt till undervisning får de väl behovspröva korten., för som det nu är att jag, som lever ensam med min dotter på en lärarlön måste köpa ett kort medan hennes kompis som har två föräldrar som tillsammans tjänar 150 000 kr / månad får gratis SL-kort känns väldigt, väldigt orättvist.

Så här i slutet på året är det kanske meningen att man ska sammanfatta det, knyta ihop säcken så att säga. Personligen har jag haft ett bra år, men vänner, en del resor och nyheter i mitt jobb (så jag äntligen fick använda hjärnan och inte bara gå på rutin). Tack för det! Bland annat har jag undervisat i ett för mig nytt ämne som heter mediakommunikation eller journalistik. Det har varit otroligt kul och givande för både mig och förhoppningsvis även för eleverna. En av övningarna som vi gjorde var att eleverna fick räkna hur många artiklar som handlade om män och hur många artiklar som var skrivna av män i en tidning. Slumpvis delade jag ut SvD, Expressen, DN och Aftonbladet till eleverna och så fick de räkna. Bara efter några minuter började en del elever hojta om att det var väldigt snedfördelat mellan könen och flera undrade om det inte fanns någon annan idrottsman att skriva om än Zlatan. För när vi sammanfattade vår kanske lite ovetenskapliga undersökning visade det sig att sportsidorna fortfarande dominerades av män. Det är män som skriver de flesta artiklarna och artiklarna handlar övervägande om män.

Lite förvånande var att Aftonbladet var klart värst. Där var 70 – 80% av alla artiklar i hela tidningen skivna av män och i lika stor utsträckning handlade de också om män. I ett nummer av Aftonblade fanns det på sportsidorna inte en enda rad om en kvinna. Några av mina manliga studenter reagerade också på vilka annonser som fanns i samband med sportartiklarna. Annonserna lockade om massage för män, dejting för män och annat som var snudd på pornografi. Det är verkligen intressant att Aftonbladet som ägs av Socialdemokraterna helt har tappat greppet när det gäller att vara en jämställd tidning. Jag menar partiet snackar ju väldigt mycket om jämställdhet och kritiserar gärna de andra partierna för att vara ojämställda, men det är som vanligt, mycket snack och lite verkstad.

Själv minns jag tiden som elitidrottare på 70-talet då vi tjejer skrev brev till Samaranch för att få fler damgrenar med på OS. Det känns som om inte mycket har hänt sedan dess faktiskt, tyvärr. Nåväl, det finns något att kämpa för ännu och det är väl inte så tokigt. För trots att jag sitter i soffan de här sista dagarna på året med en tung förkylning så piggnade jag faktiskt till när jag tänkte på Aftonbladets snedfördelning mellan könen. Så knyt näven nu de sista dagarna på året tjejer. Vår stämma behövs än.

Det har väl inte undgått någon att Lasse Åbergs nya film, ”The Stig – Helmer story” har premiär imorgon. De observanta har också lagt märke till att Stig – Helmer i denna film har en Vålådalsluva på huvudet. Ni som följt denna blogg vet att jag redan 20070913 skrev ett inlägg om tönten i mössan. Det handlade om att om man någon gång i livet ska gifta sig, ska det vara med tönten i mössan. Allt enligt min kollega Liselotte som är expert i ämnet. Jag har som bekant aldrig varit gift, men i min ägo finns en Vålådalsluva. Stig -Helmer har också en.  Det måste innebära något! Är det honom jag har väntat på? Det kan både ni och jag fundera på. God jul!

 

En riktigt god jul önskar jag alla bloggläsare.

Som lärare är det alltid extra roligt när ens elever gör bra ifrån sig. Om man nu inte tillhör den minoritet av lärare som avskyr ungdomar och gör allt för att sätta dit dem. Fast dessa lärare är sällsynta för de allra flesta vill faktiskt väl. Nåväl, jag blir alltid väldigt glad när någon elev lyckas och når sina mål, även om det inte är just i mitt ämne.

För ett och ett halvt år sedan fick jag en ny elev som berättade att han ville bli fotograf för att fotografera var det roligaste han visste. Idag slog jag upp tidningen Metro och såg att just han vunnit första pris i Metro Photo Challenge 2011 i kategorin Relationships. Grattis Noah Beyene! Jag ser fram emot att se fler fina bilder som du har fotograferat.

”Men den här Victor Müller då”, säger väninnan och tittar storögt på mig. ”Victor Müller?”, säger jag och ser en sydtysk braatwurstbonde med högrött ansikte, tjock mage, lederhosen och tyrolerhatt framför mig . ”Jo, han som håller på och köper Saab”, säger hon. ”Han som just satt Saab i konkurs”, säger jag. ”Vad är det med honom?” Hon ler så där finurligt och säger glatt: ”Han är singel.” Jag suckar lätt, men inom mig är sucken som ett vrål. ”Och vad ska jag göra åt att han är singel”? säger jag.  Hon ler och sen kommer den där ramsan om att jag är singel och han är singel och att vi är i samma ålder. Jag protesterar och förklarar att jag inte vill ha någon bilhandlare och eftersom han är en gubbe, över femtio så måste hon väl ändå veta att såna vill ha modeller som är runt 25, absolut inte en kvinna i samma ålder. ”Du läste väl om tv-kändisen i tidningen förra veckan?” säger jag. ”Han var femtio och blev blixtförälskad i en tjugo år yngre dansös. Inte vill Victor Mûller ha någon som jag”. Och så tillägger jag stolt: ”Jag tror inte jag vill ha någon som han.” Väninnan rycker på axlarna och säger:” Men han är rik och rätt snygg.” Jag ler och säger ”Jag är också rik, rätt snygg, men inte så förtjust i bilar som han. Det skulle aldrig funka.” Och förresten, tänker jag. Var skulle vi träffas? Vi umgås inte direkt i samma kretsar.

”Om du inte får det från dig själv, vart ska du då gå och söka det?” Ur Det mystiska svärdet av Yagyo Tajima no kami

– Kom, kom skynda dig! Vi har hittat en åt dig.

– Va! Vad? Vad har ni hittat?

– En karl, kom skynda dig, titta här. Han passar dig perfekt. Alla intressen, åldern, han tränar, han gillar att läsa, gå på teater och titta, titta här, han är lärare.

– Hm, i vad är han lärare och var? Finns det ingen bild?

– Jo, här titta vad snygg han är och han är lärare i språk.

– Nej, jag tycker att han ser snipig ut. Språklärare brukar vara snipiga.

– Men kom igen nu. Du måste prova någon gång. Svara honom och se vad som händer.

– Nej, tack.

– Men har du någon annan då?

Jag skakar på huvudet.

– Han den långe då?

– Nej, han är diskvalificerad, han gick in i lägenheten med skorna på.

– Men så kan du väl inte göra.

– Jo, det kan jag.