Författare: monika_thormann@hotmail.com

Och så kan jag kaxigt berätta att badsäsongen redan har börjat för min del, helt frivilligt. Efter en skön runda i skogen och en genomkörare av hela kroppen på ett utomhusgym i solen blev det bastubad med nakendopp i sjön. Vattnet var +4 grader och det var kallt, men skönt, speciellt efteråt. Prova vet jag!

Det finns människor som alltid ska tävla, som alltid måste vara bäst och som alltid måste hävda sig. Jag tycker synd om dem. Själv väljer jag mina strider eller tillfällen då jag kämpar. Ibland orkar jag engagera mig och kämpa för att vinna, men oftast känns det rätt oviktigt. Då struntar jag i om jag förlorar och det kan reta gallfeber på vissa.

Med åren måste jag erkänna att jag helt och fullt går in för att må bra och därför försöker se det som viktigast att prestera lagom så att jag håller hela vägen ut. Därför väljer jag mina strider. Ett projekt som inte betyder så mycket lägger jag ner lagom med energi på medan jag naturligtvis satsar om det gäller.

Har man som jag haft människor i sin närhet som engagerade sig till 100% i allt och därmed var på gränsen till utbrända hela tiden så vet man att det inte är värt det. Ingen vill tills slut vara i dessa människors närhet. Och vad har de då vunnit? Går inte det här livet i det långa loppet ut på att må gott? Att sprida glädje och att få andra människor att må bra?

En gång fick jag vid en utvärdering av ett projekt omdömet: ”Tack för att du tar så lätt på saker och ting” och ”Tack för att du får oss att skratta”. Dessa omdömen har jag sparat och tar fram ibland för att titta på så att jag inte glömmer vad som är viktigast i livet.

Man vet att åren har gått, när väninnan som nyss hade barn som gick på mellanstadiet, blivit farmor.

Om någon skulle fråga mig om jag ville styra ett stort företag skulle jag svara: ”Nej, jag har inte den kompetensen.” Inte heller skulle jag svara ja om någon frågade mig om jag ville sitta med i riksdagen.

Tyvärr resonerar alla inte så. Företaget Sverige kan man få styra med väldigt lite eller rent av utan någon utbildning alls. Visst finns det en eller annan människa som är streetsmart, som kan väldigt mycket genom att ha yrkesarbetat, men de som inte ens har det?  Många av våra politiker har varken studerat på högskola eller arbetat inom något yrke. De har gått ut gymnasiet med ganska undermåliga betyg (om de ens orkat gå klart) och sen gjort karriär inom politiken. När man tänker närmare på det är det förskräckligt. Jag som lärare vet att det skiljer mycket i hur en studiebegåvad elev resonerar och drar slutsatser jämfört med en som knappt orkar läsa en bok. Trots det sitter det i vår riksdag en hel massa människor som varken visat framfötterna i skolan eller i arbetslivet. Det är ganska förskräckligt är det inte?

Man stöter på dem lite här och var. De där människorna som alltid  halkar in på rasistsnacket. Jag brukar försöka undvika dem, men ibland tvingas man dela sin dag med dem. Då brukar jag, när de sprider en massa dynga om svarta, om zigenare, om judar…., säga ifrån och markera att jag inte tycker att det de säger är ok. Och så brukar jag argumentera också. Fast ibland orkar jag inte, utan slår dövörat till och försöker byta samtalsämne så gott det går. Och så tänker jag i mitt stilla sinne att om rasisten skulle lägga ner lika mycket energi på sig själv och sin egen utveckling istället för att tjata om hur dåliga alla de där grupperna som han/hon hatar är, skulle han/hon vara ganska framgångsrik. Varför väljer en del att stå och stampa och tjata om någon invandrargrupp istället för att utveckla sitt eget liv till det bättre? Det är en gåta för mig.

Vi är många som sett fram emot den här helgen. Det skulle bli sol sa dom och varmt vårväder. Jag såg fram emot en joggingrunda i solen eller kanske en långpromenad eftersom den där envisa förkylningen inte gett med sig riktigt än. Och kanske, kanske skulle jag sitta på balkongen en stund.

Det gör jag inte. Solen lyser med sin frånvaro, men det är ju som man säger: ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.” Det är bara att dra på sig något varmare plagg och ge sig ut. Värmen och glädjen får komma inifrån istället.

Det finns alltid något att glädja sig åt. De senaste dagarna har jag varit glad och stolt över sonens framfart på Expressen.

Det är intressant hur allt ändras. Om någon säger säker sex så tänker nog de flesta på skydd mot att bli gravid eller att smittas av någon sexuellt överförbar farosot. I dagarna har man kunnat läsa om att man ska börja träna för att inte riskera att avlida under ett samlag. Så att man kan utöva säker sex, d.v.s. så att man helt enkelt inte dör under själva akten.

Jag har ju alltid tillhört de som förespråkar motion och fysisk träning. Och tidigare har jag skrivit om att sex är mycket bättre om man har bra kondis. Nu börjar jag undra om det allmänna hälsotillståndet bland svenskarna har blivit så dåligt att tidningarna måste uppmana människor att ha säker sex, d.v.s. att träna upp sin kondition så att de inte avlider av ett samlag,. Eller är det så att man helt enkelt tränar medan man har sex? Ja det där kan man väl göra som man vill, men kondition är något som är bra att ha oavsett vad man väljer att göra. När kommer socialstyrelsen med sina rekommendationer? 6-8 samlag i veckan? Eller kommer man att rekommendera valfria träningspass? För hur gör vi singlar? Det blir rätt jobbigt att hitta 6 – 8 olika partners varje vecka.

Nåväl, om man ska ha sex över huvud taget ska man ha det med någon det känns helt rätt med. Det vet i alla fall jag. Annars kan det få vara. Och för min del måste det vara någon med bra kondis. Hur ska man annars matcha varandra? Ska nog ge mig ut på en löprunda imorgon bitti!

Det är inte lätt det där med teori och praktik. Man vet exakt hur man ska göra i teorin, men sen gör man tvärtom i praktiken fast man förstår att det kommer att gå åt helvete.

Du har säkert varit med om det själv. Att du vet vad som är bäst för dig, men ändå gör du tvärtom. När du dras med några extra kilon och du i teorin vet att du bara behöver cykla till och från jobbet ett par gånger i veckan för att de ska försvinna så står du där vid busshållplatsen i alla fall och väntar. Eller om du är som Sven som alltid är pank dagarna före löning och det spelar ingen roll om han får flera tusen mer i lön. Han gör av med den på tre veckor i alla fall. Han vet allt det där med budget, men i praktiken hamnar han alltid i den där köpkarusellen. Och flickan som alltid varit så ensam och aldrig fann kärleken på riktigt. Hon vet exakt vad hon borde göra, men när hon står där inför den där mannen som helt klart är en potentiell älskare och make så gör hon som vanligt och han går han med.

Vad är det då som gör att det är så svårt att få teorin att fungera i praktiken? Jo, identiteten. Om vi varit tjocka, slarviga med pengar eller ensamma hela livet så är det väldigt svårt att ändra på sig. För det läskigaste en människa kan göra är att byta identitet. Och trots att man vet i teorin att man kan bättre så gör man likadant som man alltid gjort för det är kroppen och knoppen van vid. De vill helt enkelt behålla sin identitet.

Ska man skita i allt och bara ge upp då? Nej, en vana föds inte på en dag. Så det gäller bara att öva sig och någon sa att en vana behöver 21 dagar på sig så efter en si så där tre veckor kanske det går i alla fall att bli en bättre människa. Försöka duger!

– Men att du inte hittar någon, säger väninnan. Du måste vara lite mer aktiv i ditt letande.

– Jag är nöjd med att vara singel, svarar jag. Det är bara den där siffran jag saknar egentligen. Allt annat är skönt att göra ensam eller med en kompis.

– Men jag vet en, säger hon och så föreslår hon den där typen som visst är snäll, men, nej, han passar inte mig.

– Var lite mer aktiv och leta, säger hon.

Jag tittar på henne och sen säger jag:

– De får väl leta efter mig om de är så desperata. Och så är det, tänker jag. Varför ska jag springa benen av mig efter någon som jag egentligen inte vet så mycket om? Han kanske visar sig vara lika elak som sina föregångare och en sån behöver jag verkligen inte.