Författare: monika_thormann@hotmail.com

Efter elva dagar i Italien undrar vi om det finns t-shirts med texten: ” Pizza och pasta byggde denna vackra kropp” ?

Jag har köpt ett par nya Nikesandaler på Stadium. De är sköna och hyfsat snygga och reades ut för en rimlig summa. Glad i hågen traskade jag omkring med dem här hemma när sonen kom hem från sin resa i Europa.

– Titta, sa jag. Vilka sköna sandaler jag har köpt.

– Hmmm.

– Du borde också köpa såna. De finns i herrstorlekar också.

Han tittade noga på dem och sa:

– Du är inte klok. Aldig att jag skulle köpa såna där pedofilsandaler.

Vad svarar man på det? Numera smyger jag omkring med sandalerna och undrar om det är någon mer som anser att denna typ av sandaler används av en viss kategori människor som jag helst inte vill bli förknippad med.

Vad vore jag utan mina tekniker? Nu sitter jag här med mobilen i näven, läsglasögonen på näsan och Tara, SvD och DN i mobilen.

.

Jag har i dag börjat mitt nya liv som testpilot. Nej, nej, jag ska inte börja flyga på gamla dar utan testa att läsa tidningen Tara i telefonen. Det är nämligen tidningen Tara och Telenor som har valt ut ett antal deltagare som mot en fri telefon, en Nokia E51, får läsa tidningen Tara i telefonen, svara på några enkäter och sedan efter tre månader får behålla telefonen. Just nu är jag bara i laddningsstadiet, så någon tidning har jag inte läst än, men jag ska göra det så fort det går. Undrar bara var mina läsglasögon är? Utan dem tror jag inte att jag kan läsa en hel tidning på den lilla skärmen. Man kan undra varför just tidningen Tara som vänder sig till kvinnor 40+ med försvagad syn startar ett mobilprojekt? Om ni ser en massa tanter med mobilen i näven och läsglasögonen på näsan vet ni vad de förmodligen sysslar med. De läser om mode, skönhet, mat och hälsa och annat smått och gott i tidningen Tara på mobilen.

Vi är inte lyckliga för att andra älskar oss, utan för att vi älskar dem.

Miguel Ruiz

Finns det något bättre än att paddla på spegelblankt vatten när solen skiner? Det fick jag tillfälle att göra i går och idag hann jag ta en löptur mellan regnskurarna. För det finns nästan inget skönare än att jogga i skogen när det nyss har regnat. Det ska vara att paddla i solsken då… Visst är det lätt att vara lycklig?

… för säkerhets skull…

I SvD:s kulturdel går det i dag att läsa om hotet eller löftet att Bee Gees funderar på en comeback. Farbröderna hade lovat att aldrig återförenas efter brodern Maurices död, men nu fundrar de alltså på en comeback.

Jag undrar om de tänker sig en tur till Sverige då och eventuellt till Handen för att liva upp gamla minnen? Fast det så klart, jag bor ju inte kvar där längre och så gör inte heller mina föräldrar, syskon eller ens farbror Anders.

På nyårsdagen 1965 eller var det -66 eller rent av 67 (?), ringde det på dörren hos oss som bodde tre trappor upp på Utgårdsvägen 12 i Handen. Hunden skällde och vi ungar rusade till dörren för att kolla vem det var. Där utanför stod en glad farbror Anders, som bodde i lägenheten under oss med ett gäng långhåriga, kostymklädda gubbar. De släpptes in för farbror Ander hade tillsammans med sin Sylvia Vrethammar-liknande fru och lille son Eddie missat vår nyårsfest dagen innan och nu ville de bara önska oss ett gott nytt år. Farbror Anders var någon slags manager i musikbranschen och hade på nyårsafton varit på en tjusig fest med bandet vars medlemmar han nu hade med sig hem till oss. Mamma dukade kaffebordet och gubbarna slog sig ned runt bordet. Saft ställdes fram till barnen, men stolarna räckte inte, så vi fick stå. Då tog pappa ett barn i knät och farbror Anders ett likaså, man jag stod kvar. En av gubbarna visade då att jag kunde sitta i hans knä, så jag satte mig, vände mig om och sa något till honom på svenska. Han skakade på huvudet och visade att han inte förstod. Då provade jag att säga samma sak på tyska, men inte heller det förstod den lite långhårige gubben och jag minns att jag tyckte att han var en konstig typ som varken förstod svenska eller tyska. Jag drack ur saften och gick in i barnkammaren.

Senare såg vi gubbarna på tv.

I hela mitt liv har jag trott att det var Beatles som var hemma hos oss den där nyårsdagen, men min pappa har ibland mumlat: ”Jag tror att det var Bee Gees.” ”Han vet väl inte skillnaden,” har jag tänkt, men så i New York började jag och syrran, som är två år äldre än jag att snacka om saken och även hon hävdar att det var Bee Gees så nu har jag gett med mig. Jag har suttit i knät på en av gubbarna i Bee Gees. Det är stort, men det hade varit mycket häftigare med Beatles.

Något år senare flyttade farbror Anders med fru och barn till en villa närmare stan. Han hade blivit rik. Kanske var det tack vare Bee Gees.

Tyskland spelar mot Turkiet och allt jag kan komma på att skriva om är min favorithistoria om Mulla Nasruddin. Första gången jag hörde den var på en Fabula storytelling festival i Stockholm för några år sedan. Då var det en turk/svensk som jag tyvärr glömt namnet på som återberättade den medan han dessutom gjorde fantastiska ljud på olika instrument till. Här kommer den:

Byborna kom och väckte Mulla Nasruddin som låg och vilade. ”Kom fort, skynda dig! Din svärmor har fallit i floden.” Nasruddin skyndade ut ur huset. När han kom ner till floden och stället där svärmor föll i ropade han: ” Var är hon?” ” ”Hon måste ha flutit iväg med strömmen, svarade byborna.” Då började Mulla Nasruddin att springa uppför floden mot strömmens riktning. ”Nej, stopp! ropade byborna. Om hon flutit med floden har hon flutit åt andra hållet med strömmen” Mulla Nasruddin stannade ryckte på axlarna och sa: ” Äh, ni känner inte min svärmor, hon gör alltid allting tvärt om.”

Och vilka jag håller på? Tyskland eller Turkiet? Ja, gissa ni bara…

Att folk blir provocerade av att man inte dricker alkohol som Hillevi Wahl skriver om i sin krönika kan jag om någon hålla med om. Påverkad av barndomens somrar på Stensund som var frisksportarnas högkvarter började jag dessutom med elitidrott i tonåren och därmed var alkohol inte prioritet nummer ett. Det retade många när jag beställde in vatten eller juice istället för vin eller öl och ideligen fick jag svara på frågor om jag körde bil eller var gravid. När jag svarade nej på båda frågorna kom oundvikligt repliken: ”Men, varför tar du då inte ett glas vin?” Och så fick jag förklara varför.

Numera dricker jag både öl och vin då och då, men fortfarande kan jag gå ut och dricka vatten eller alkoholfritt bara för att det släcker törsten bättre och för att jag vill må bra eller för att jag just den dagen inte känner för att dricka. I Ungern är detta beteende inget problem. Där är det aldrig någon som bryr sig om vad man har i glaset. Där är det förvånandsvärt många ungdomar och kvinnor som inte dricker. Däremot blir många svenskar provocerade när jag inte dricker. Kanske känner de sig mer bekväma om jag också beställer in vin. Då berättigar jag deras drickande på något sätt, för ska jag vara ärlig är det få svenska som nöjer sig med ett glas. Det är alldeles för många som dricker på tok för ofta och för mycket. Ni har väl mött de där ”vinkännarna” som super sig fulla på fina viner i tron att det då inte är lika farligt för hälsan. De borde prova att gå ut och ha kul utan alkohol. För kul kan man ha och dessutom kan man studera alla underliga typer som först vågar prata med en efter två, tre glas….