Månad: juni 2008

Finns det något bättre än att paddla på spegelblankt vatten när solen skiner? Det fick jag tillfälle att göra i går och idag hann jag ta en löptur mellan regnskurarna. För det finns nästan inget skönare än att jogga i skogen när det nyss har regnat. Det ska vara att paddla i solsken då… Visst är det lätt att vara lycklig?

… för säkerhets skull…

I SvD:s kulturdel går det i dag att läsa om hotet eller löftet att Bee Gees funderar på en comeback. Farbröderna hade lovat att aldrig återförenas efter brodern Maurices död, men nu fundrar de alltså på en comeback.

Jag undrar om de tänker sig en tur till Sverige då och eventuellt till Handen för att liva upp gamla minnen? Fast det så klart, jag bor ju inte kvar där längre och så gör inte heller mina föräldrar, syskon eller ens farbror Anders.

På nyårsdagen 1965 eller var det -66 eller rent av 67 (?), ringde det på dörren hos oss som bodde tre trappor upp på Utgårdsvägen 12 i Handen. Hunden skällde och vi ungar rusade till dörren för att kolla vem det var. Där utanför stod en glad farbror Anders, som bodde i lägenheten under oss med ett gäng långhåriga, kostymklädda gubbar. De släpptes in för farbror Ander hade tillsammans med sin Sylvia Vrethammar-liknande fru och lille son Eddie missat vår nyårsfest dagen innan och nu ville de bara önska oss ett gott nytt år. Farbror Anders var någon slags manager i musikbranschen och hade på nyårsafton varit på en tjusig fest med bandet vars medlemmar han nu hade med sig hem till oss. Mamma dukade kaffebordet och gubbarna slog sig ned runt bordet. Saft ställdes fram till barnen, men stolarna räckte inte, så vi fick stå. Då tog pappa ett barn i knät och farbror Anders ett likaså, man jag stod kvar. En av gubbarna visade då att jag kunde sitta i hans knä, så jag satte mig, vände mig om och sa något till honom på svenska. Han skakade på huvudet och visade att han inte förstod. Då provade jag att säga samma sak på tyska, men inte heller det förstod den lite långhårige gubben och jag minns att jag tyckte att han var en konstig typ som varken förstod svenska eller tyska. Jag drack ur saften och gick in i barnkammaren.

Senare såg vi gubbarna på tv.

I hela mitt liv har jag trott att det var Beatles som var hemma hos oss den där nyårsdagen, men min pappa har ibland mumlat: ”Jag tror att det var Bee Gees.” ”Han vet väl inte skillnaden,” har jag tänkt, men så i New York började jag och syrran, som är två år äldre än jag att snacka om saken och även hon hävdar att det var Bee Gees så nu har jag gett med mig. Jag har suttit i knät på en av gubbarna i Bee Gees. Det är stort, men det hade varit mycket häftigare med Beatles.

Något år senare flyttade farbror Anders med fru och barn till en villa närmare stan. Han hade blivit rik. Kanske var det tack vare Bee Gees.

Tyskland spelar mot Turkiet och allt jag kan komma på att skriva om är min favorithistoria om Mulla Nasruddin. Första gången jag hörde den var på en Fabula storytelling festival i Stockholm för några år sedan. Då var det en turk/svensk som jag tyvärr glömt namnet på som återberättade den medan han dessutom gjorde fantastiska ljud på olika instrument till. Här kommer den:

Byborna kom och väckte Mulla Nasruddin som låg och vilade. ”Kom fort, skynda dig! Din svärmor har fallit i floden.” Nasruddin skyndade ut ur huset. När han kom ner till floden och stället där svärmor föll i ropade han: ” Var är hon?” ” ”Hon måste ha flutit iväg med strömmen, svarade byborna.” Då började Mulla Nasruddin att springa uppför floden mot strömmens riktning. ”Nej, stopp! ropade byborna. Om hon flutit med floden har hon flutit åt andra hållet med strömmen” Mulla Nasruddin stannade ryckte på axlarna och sa: ” Äh, ni känner inte min svärmor, hon gör alltid allting tvärt om.”

Och vilka jag håller på? Tyskland eller Turkiet? Ja, gissa ni bara…

Att folk blir provocerade av att man inte dricker alkohol som Hillevi Wahl skriver om i sin krönika kan jag om någon hålla med om. Påverkad av barndomens somrar på Stensund som var frisksportarnas högkvarter började jag dessutom med elitidrott i tonåren och därmed var alkohol inte prioritet nummer ett. Det retade många när jag beställde in vatten eller juice istället för vin eller öl och ideligen fick jag svara på frågor om jag körde bil eller var gravid. När jag svarade nej på båda frågorna kom oundvikligt repliken: ”Men, varför tar du då inte ett glas vin?” Och så fick jag förklara varför.

Numera dricker jag både öl och vin då och då, men fortfarande kan jag gå ut och dricka vatten eller alkoholfritt bara för att det släcker törsten bättre och för att jag vill må bra eller för att jag just den dagen inte känner för att dricka. I Ungern är detta beteende inget problem. Där är det aldrig någon som bryr sig om vad man har i glaset. Där är det förvånandsvärt många ungdomar och kvinnor som inte dricker. Däremot blir många svenskar provocerade när jag inte dricker. Kanske känner de sig mer bekväma om jag också beställer in vin. Då berättigar jag deras drickande på något sätt, för ska jag vara ärlig är det få svenska som nöjer sig med ett glas. Det är alldeles för många som dricker på tok för ofta och för mycket. Ni har väl mött de där ”vinkännarna” som super sig fulla på fina viner i tron att det då inte är lika farligt för hälsan. De borde prova att gå ut och ha kul utan alkohol. För kul kan man ha och dessutom kan man studera alla underliga typer som först vågar prata med en efter två, tre glas….

Midsommar är över och som någon vänlig själ påminde mig om går vi nu mot mörkare tider. Jag har vårdat min dunderförkylning som jag naturligtvis drabbades av, suttit på balkongen, ätit gott, promenerat sakta och trots halsont, snor och hosta njutit av tillvaron. Det hela handlar ju om vem eller vilka man har sällskap av.

Jag har tidigare skrivit här på bloggen att skolan jag jobbar på, S:t Eriks Gymnasium i Stockholm, ska spara åtta miljoner kronor detta läsår. Det innebär naturligtvis stora nedskärningar. Bland annat kommer skolan från och med hösten bara ha en enda kurator på 1700 elever. Om detta kan du läsa på debattsidan i dagens SvD där Ann- Sofie Nyström beskriver sin oro för skolans ungdomar då hennes tjänst tas bort när hon går i pension i höst.

Vad det innebär för oss lärare vill jag inte tänka på, men jag har redan sett klasslistorna för ett par klasser jag ska ha. 37 elever i en klass. Det finns inte ens plats för 37 bänkar i våra klassrum. Det vi lärare i stället hoppas på är att många elever skolkar eller rent av slutar skolan så att alla som vill lära sig något får plats i klassrummet.

Jag har sommarlov nu. Jag är inte den gnälliga typen. Jag brukar tänka att saker och ting löser sig. Jag hoppas att politikerna som bestämmer över ekonomin i vår skola läser detta. Och om de inte gör det…

Ja, kom inte och snacka med mig om kvalitet i skolan sen.

Neil Young kommer till Göteborgs – festivalen Way out west den 7 – 9 augusti läste jag i tidningen. Han är vår favorit här hemma. För några år sedan hörde jag hans musik sippra ut under den stängda dörren till sonens rum. Jag knackade, gick in och sa; ”Vad lyssnar du på?” Han svarade:” En skitbra artist som heter Neil Young.” ”Jag vet,” svarade jag. ”Min syrra hade alla hans skivor på i början på sjuttiotalet.” Sonen tittade storögt på mig. Jag insåg att början på sjuttiotalet låg långt borta för en som är född 1987. Så småningom började även dottern som är född 1993 lyssna på Neil Young och plötsligt blev Natural beuty undulaterna Molly och Bullens favoritlåt. Den låten är visst andra familjers favoritlåt också.Se och lyssna här!

Min gode bloggvän Uli gjorde mig uppmärksam på att vår gemensamme ”vän” Johan Stähl von Holstein förmodligen läst min blogg och tagit åt sig det jag tidigare skrev om honom för i dagens nätupplaga av metro kan man läsa hans krönika där han skriver att han uppskattar sin fru och sina barn och nu förstår att det är de som är det viktigaste i livet, men sen kan han inte låta bli att gnälla över skatterna. Eftersom den här bloggen startades som ett försök att öka min egen lycka och även inspirera andra till att bli lyckligare ger jag följande råd:

Om du irriterar dig på något så försök att förändra det. Går det inte är det bättre att lägga det åt sidan och låta det vara. Om du gnäller skapas negativ energi och din kraft går åt till det. Du hamnar i en negativ spiral som drar ner dig istället för att lyfta dig. Så nästa gång du drabbas av gnälliga, negativa tankar; öppna fönstret och öppna dörren och låt dem blåsa ut ur ditt sinne och lägg all din kraft på det positiva i livet i stället.